En grupp 65-plussare söker i dokusåpan nya kärleksrelationer i Alperna. Radio och dagstidningar lyfter frågor om äldres sexliv. I dag höjer vi inte på ögonbrynen när media tar upp äldres intima relationer. Men så var det inte riktigt när forskarna Peter Öberg och Torbjörn Bildtgård började intressera sig för frågorna.

Under flera år har Peter Öberg, professor i socialt arbete vid Högskolan i Gävle och Torbjörn Bildtgård, docent i sociologi och lektor vid institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet forskat tillsammans om äldres familjerelationer.

Peter Öberg och Torbjörn Bildtgård. Foto: Agneta Persson

För ungefär tio år sedan drev ni ett forskningsprojekt om äldres nya intima relationer. Varför ville ni forska om det?
– Det fanns en slags dubbel osynlighet kring äldres intima liv; i familjeforskningen och sexologin har äldre i regel förbigåtts och i äldreforskningen har man inte fokuserat på frågor om intimitet. I dag ser det lite bättre ut men det är fortfarande brist på forskning om äldres familjerelationer generellt, utöver det rent praktiska som kommer fram i omsorgsforskningen.

Vad var de mest intressanta resultaten från den studien?
– Projektet ledde till att vi myntade begreppet ”tidsparadoxen”. Begreppet fångar att äldres nya relationer struktureras av att man å ena sidan har mycket tid efter arbetslivets slut och barnens utflytt, å andra sidan har man en ökad medvetenhet om att den återstående livstiden är begränsad. Tidsparadoxen innebar en potential att odla en ny relation sent i livet men också att man var mer rädda om varandra för att man insåg att det kanske var sista chansen. Men det innebar också att man som singel var rädd för att inleda en relation där man riskerade att bli vårdgivare åt en partner de sista åren i sitt liv. Nya relationer uppfattades ofta som ”grädden på moset” eftersom de inte var lika starkt kopplade till ansvar som relationer tidigare i livet. Många valde också att leva som särbos (7 av 10) just för att kunna bevara en självständighet.

Vad uppskattade de äldre mest i sina nya relationer?

– Man fick någon som man kunde förverkliga tredje ålderns projekt med. Det var vanligt att träffas över ett gemensamt fritidsintresse eller för att ha någon att dela ett parsocialt liv med. Ofta skiljde sig den nya relationen rejält mot tidigare relationer man haft, där man delat ansvar för hem, barn och arbetsdelning. Den nya relationen sågs som ansvarsfri. Somliga såg den nya relationen som en förbättring av ett gott singelliv medan andra såg relationen som en total transformering från ”dödens väntrum” till en ny framtid.

Var det något som berörde er extra mycket i studien?
– Många var mycket positiva till att få delta i en studie som inte bara skildrade äldres vårdberoende, sjukdomar och kostnader utan också positiva sidor av åldrandet, som de själva uppfattade som viktigt.

Har ni gjort fler studier kring äldres kärleksrelationer?
– Vi har en pågående studie om att skiljas sent i livet (gray divorce). Skilsmässa sent i livet är allt vanligare. En av tio som skiljer sig i Sverige är 60+ och skilsmässor för dem som är 60+ har fördubblats sedan sekelskiftet. Ökningen visar på en generationsförändring i hur äldre ser på parrelationer. Dagens äldre tillhör de generationer som var drivande i 70-talets skilsmässorevolution, och har tagit med sig sin livsstil upp i hög ålder. Det är en generation som har en mer liberal syn på skilsmässa än tidigare generationer och som är beredda att skiljas för att kunna realisera sina ambitioner för tredje åldern.

Nu har ni fått medel från Forte för att studera konsekvenserna av att åldras utan nära familj. Vad är det ni vill veta mer om?
– Våra tidigare projekt har tydligt visat hur viktiga partner och barn är som stödresurser. Samtidigt finns det en ökande minoritet äldre som saknar barn – och risken för att förlora sin partner ökar successivt med tilltagande ålder. Det gör att vi är intresserade av vilka konsekvenserna är av att sakna nära familj sent i livet. Vi undrar hur man ställer sig till de livsval kring familjebildning man gjort tidigare i livet när man blir äldre. Men också om man har byggt upp alternativa stödnätverk.

Vad i er forskargärning är ni mest stolta över?
– Att vi genom våra projekt har kunnat skapa ny kunskap om frågor som är av stort intresse för äldre själva men också för en större allmänhet. De frågor vi reste redan för 20 år sedan har nu uppmärksammats populärkulturellt i produktioner som ”Hotell romantik”, i inslag om äldres kärleks- och sexliv i P1 och på DN:s insida. Vi har också fått stor internationell uppmärksamhet, till exempel för vår bok ”Intimacy and Ageing”.

Ni som forskat länge om äldres relationer, har ni några råd att ge oss andra? Vad är viktigt för en relation?
– Det är svårt att ge familjeterapeutiska råd, eftersom variationen är stor mellan relationer, men ett viktigt resultat av vår forskning är att en partner kan ha olika funktioner i olika livsfaser och att den partner som är rätt i ”andra åldern” (tidigare vuxenliv) inte nödvändigtvis är det i ”tredje åldern”. Om en relation ska hålla över ett helt liv är det därför viktigt att hitta nya gemensamma relationsmål efter arbetsliv och hemmaboende barn.