Kunskapsbrist, stigma och machokultur. Det är några orsaker till att unga män i Sydafrika inte hiv-testar sig. Även i Sverige finns grupper som inte vet hur de ska göra för att ta reda på om de är smittade. Anna Mia Ekström vill sänka tröskeln till vården genom ett samarbetsprojekt.

I en regnbågsfärgad buss, som står parkerad i Kapstadens slumområden i Sydafrika, kan ungdomar ta en fika, få sitt hår flätat, mobilen laddad med ny musik – och samtidigt passa på att ta ett hiv-test.

– Det här är ett av många sätt att sänka tröskeln för ungdomar att göra ett hiv-test, säger Anna Mia Ekström, infektionsöver­läkare och klinisk professor i global infektionsepidemiologi med fokus på hiv.

Anna Mia Ekström, infektionsöver­läkare och klinisk professor i global infektionsepidemiologi. Foto: Martin Stenmark

För drygt tre år sedan påbörjade hon och hennes forskarteam vid Karolinska Institutet ett sam­arbets­­projekt med ett sydafrikanskt forskarteam ”The Desmond Tutu HIV Foundation” i Kapstaden. Även om hiv-situationen där ser helt annorlunda ut än i Sverige, där antalet som lever med hiv är liten, finns det ändå utsatta grupper som hälsovården ofta inte vet hur de ska nå. Med sitt forskningsprojekt vill Anna Mia Ekström ändra på det.

I de värst utsatta kåkstäderna i Kapstaden beräknas var fjärde till var femte ung man mellan 19 och 30 år bära på hiv. Bland unga kvinnor är förekomsten lite högre eftersom män ofta har yngre sex-partners. Många testar sig sent, ofta när de redan fått symtom på grund av immunbrist.

Målet är att de som redan är hiv-­positiva ska få veta det så tidigt som möjligt, så att de kan påbörja behandling med antiviral medicinering.

– Hiv-behandling skyddar också extremt bra mot smitto­överföring. Har man omätbart virus, vilket den stora majoriteten som får hiv-­behandling har både i Sydafrika och i Sverige, så är risken att smitta någon annan person noll, även vid oskyddat sex, säger Anna Mia Ekström och fortsätter:

– Av de som får ett hiv-besked i Sverige är majoriteten så kallade ”late-testers”, vilket betyder att de redan har symtom på immunbrist, ibland har det gått så långt att de utvecklat aids. Om killarna som testar sig är hiv-negativa blir de förhoppningsvis mer benägna att skydda sig fram­över. Vissa ungdomar kan ha svårt att förhandla om att ha säkrare sex och utsätts ofta mer eller mindre frivilligt för riskabelt sex. De kan då erbjudas pre-expositionsprofylax, PreP, en variant av hiv-medicinering som förebygger hiv-infektion.

Men det är inte bara i Kapstaden som det kan vara svårt att få männi­skor att gå och kolla sin hiv-­­­status. Även i Sverige finns hinder som gör att många inte går och testar sig. Utgångspunkten för forskningsprojektet är att nå de grupper som har högst risk att inte få en tidig diagnos, både i Sverige och Syd­afrika. I Kapstaden riktar sig projektet till alla män.

– Men i Sverige, där 75 till 85 procent av de nyupptäckta hiv-fallen är hos nyanlända migranter, som ofta fått sin hiv-infektion före ankomst till Sverige, är det framför allt dem vi riktar oss till, och majoriteten av de nyanlända senaste åren har varit just unga män, säger Anna Mia Ekström.

Att ställa en tidig diagnos är A och O både för att effektivt förhindra smittspridning och för den egna hälsans skull.

– Därför vill vi medvetandegöra och sänka tröskeln för hiv-testning också i Sverige, säger hon. Att hiv-­testa sig är gratis och man har rätt att vara anonym. Alla som någon gång haft oskyddat sex borde göra det som en naturlig del av ett hälsofrämjande liv, som att gå till tandläkaren då och då, säger hon.

För att undersöka och identifiera faktorer som hindrar män från att söka vård för sexuell och reproduktiv hälsa, inklusive hiv, bestämde sig forskarna för att göra en enkätundersökning på Sfi-skolor i Stockholm, dit många nyanlända går för att läsa svenska. Forskarna ställde dels allmänna frågor, som om man har haft sexual­kunskap i hemlandet och attitydfrågor till exempel kring synen på homosexualitet. Men också rena kunskapsfrågor.

Så hur stort är stigmat kring hiv-­infektion? Finns det en osäkerhet kring hur man går till väga för att göra ett hiv-test? Eller är det så att vissa är rädda för att det ska ligga dem till last i asylprocessen om det plötsligt står klart att de bär på hiv? Materialet måste analyseras färdigt innan forskarna kan svara.

En kvinna blir hiv-testad av en annan kvinna i Tutu Teen Truck
Foto: The Desmond Tutu HIV Foundation

Allra sist frågade forskarna hur Sfi-eleverna ville ha information om hiv och sexualkunskap, genom vilka kanaler? Det skulle kunna vara så att vissa grupper föredrar att informeras via sociala medier, andra via vänner och bekanta – eller skolan.

– Vi vill ta reda på hur vi gör detta mest effektivt i Sverige. Just nu är det inte användarvänligt för migranter att boka tid för ett hiv-test, till exempel på ungdomsmottagningen. Den tröskeln behöver bli lägre. Problemen med hiv är mycket större i Sydafrika, men vi kan ändå lära oss någonting av deras ungdomstillvända approach, säger Anna Mia Ekström.

I Kapstaden jobbade forskarna tillsammans med olika organisationer för att öka tillgängligheten till hiv-testning på olika kreativa sätt. Att gå till en hiv-klinik innebär ofta att man riskerar att bli sedd av grannar i väntrummet, vilket många är mycket rädda för eftersom det kan leda till stigma och utfrysning. Därför behövs ett ”smörgåsbord” av olika sätt att få ungdomarna att ta hiv-test på, förklarar hon.

– Ett sätt som har testats i Sydafrika ett tag nu är att man beställer ett snabbtest på internet som levereras av ett motorcykelbud. Man tar testet hemma genom att skrapa sig på gommen med en särskild provtagningspinne, lägger det i ett kuvert på brevlådan och blir uppringd med svaret.

Sjukvårdssystemets förmåga att erbjuda riktade tjänster för olika målgrupper behöver bli bättre både i Sverige och Sydafrika, anser hon. De två forskargrupperna i de bägge länderna planerar nu att fortsätta sitt samarbete. De har redan bestämt sig för att söka finansiering till ett nytt samarbetsprojekt, denna gång om könsrelaterat sexuellt våld.

– I Sydafrika är allt våld inklusive sexuellt våld väldigt närvarande. Våldet är ett stort problem i sig, men ökar också risken för hiv. Våldtäkter är vanliga där, men kan inte förklara den höga hiv-förekomsten. Det är den stora maktobalansen mellan könen som ligger bakom, förklarar hon. Problemet stavas machokultur.

– Ofta kan inte kvinnor bestämma vem de vill ha sex med – eller om de ska ha skyddat sex. ”Sugardaddys” (numera kallas de ofta ”sponsorer”) alltså äldre män med pengar som dejtar yngre, fattigare kvinnor, är vanligt förekommande.

– Det är tyvärr relativt accepterat att unga kvinnor ska utnyttja sin ungdomliga kropp för att få in lite pengar, kanske till studier eller hushållskassan. Men de här männen har hög risk för hiv eftersom de dejtar många och är betydligt äldre, så detta ökar också spridningen av hiv, säger Anna Mia Ekström.

Text: Maja Lundbäck