Bitterhetens politik är en översättning av ”the politics of resentment”, en term som lanserades av den amerikanska forskaren Katherine Cramer i en av de tidigaste kvalitativa studierna av högerpopulism på gräsrotsnivå. I den allmänna debatten reagerar många starkt på ordet populism, samtidigt som partier som driver denna typ av politik har nått stora framgångar. Det verkar onekligen som att populismen fångar något centralt hos ett stort antal väljare i flera västländer. Hur kan vi bättre förstå denna frammarsch för populistiska partier och rörelser, och vad innebär det för samhället och svensk politik?

Det politiska klimatet har hårdnat och känslomässig polarisering, det vill säga hur man relaterar till personer med annan politisk åsikt, präglar debatten i flera västländer. Många medborgare har bland annat kommit att ställa invandrings- och integrationspolitikens kostnader mot förbättrad välfärd för dem själva, och populistiska partier lockar allt fler väljare.

Katherine Cramer menade att vi behöver se bortom den konkreta politiken för att förstå vad människor vänder sig till och emot. En känsla av bitterhet var vad som förenade de människor Cramer intervjuade och som också hjälper till att förklara varför de lockades att rösta på politiska kandidater som säger sig stå på ”vanligt folks” sida mot en, enligt dem, ”lögnaktig och svekfull elit”.

Tidigare studier på området har gjorts utifrån bland annat sociologiska och ekonomiska perspektiv. Det Forte-finansierade projektet Bitterhetens politik i Sverige och USA – känslor, motivation och identitet, som bedrivs av forskare vid Uppsala och Lunds universitet, syftar till att försöka förstå den här utvecklingen utifrån mer känslomässiga aspekter. Utgångspunkten för forskarna är att utvecklingen drivs av en känsla bland väljarna av att vara ignorerade av beslutsfattare, en stark motivation att kräva större politisk hänsyn till ens intressen och en stark identitet som de inte upplever värdesätts i samhället och politiken.

Markus Holdo, biträdande lektor i statsvetenskap vid Lunds universitet

Markus Holdo är en av forskarna inom projektet, samt biträdande lektor i statsvetenskap vid Lunds universitet. Han understryker att den känslomässiga aspekten ofta glöms bort i forskningssammanhang. I de livshistorieintervjuer som studien bygger på fokuserar forskarna därför på hur personer som är aktiva i diskussioner på Twitter ser på sig själva och hur man känner inför de politiska frågor man pratar om. De som tillfrågats att delta i studien är personer som använt några av de hashtags, exempelvis #yttrandefrihet, som förekommer i diskussioner där människor uttrycker missnöje med politiska eliter eller politisk korrekthet.

– Begreppet bitterhet, eller förbittring, är ganska etablerat i tidigare forskning. Men det intressanta är att vi i våra intervjuer märker att många helst inte vill prata om känslor, de vill gärna förklara sina åsikter i stället. Jag tror att alla som engagerar sig politiskt känner mycket, och bilden av den här rörelsen är ju att de uttrycker mycket starka känslor i sociala medier. Men i vår data ser vi att de hellre använder faktapåståenden och resonerar kring frågor som yttrandefrihet, demokrati och sanning. Kanske säger det en del om ett samtalsklimat där man måste framställa sig själv som förnuftig, och inte känslostyrd, för att tas på allvar, säger Markus Holdo.

Den svenska diskussionen om högerpopulism och polarisering har till stor del formats av den amerikanska. Men de faktorer som brukar anses förklara högerpopulismens attraktionskraft – ekonomisk utsatthet, intolerans och misstro mot politiska eliter – är inte lika starka i Sverige. Detta, menar Markus Holdo, tyder på att det inte ger hela förklaringen.

– Dessutom är det fortfarande oklart om den tydliga polariseringen som syns i USA även finns i Sverige. Diskussionerna på sociala medier kan ju få oss att tro det. Att folk uttrycker sina åsikter så öppet nu bidrar kanske till en känsla av polarisering, men den känslan speglar inte nödvändigtvis att människor över lag är mer polariserade än tidigare.

En ny studie som genomförts vid Uppsala universitet (Nordbrandt 2021) tyder på att de som känner ett större känslomässigt avstånd till människor med andra politiska åsikter är mer benägna att använda sociala medier, särskilt Twitter. Det gör att polariseringen ser starkare ut där än den faktiskt är i övriga samhället.

Mycket forskning kring polarisering pågår, och den pekar åt lite olika håll. I USA syns tecken på att polariseringen har ökat, men i Sverige visar en del studier på att den verkar ha legat still eller kanske till och med avtagit de senaste decennierna. En färsk belgisk studie, A regional perspective to the study of affective polarization, ger dock en helt annan bild: att Sverige och Italien är de länder i Europa där den känslomässiga polariseringen ökar snabbast.

– Att studierna kommer fram till olika resultat beror på att det inte är självklart hur polarisering ska mätas för att få jämförbara resultat i olika politiska kontexter, säger Markus Holdo.

Markus Holdo och hans kollegors egen studie är i ett tidigt skede, och det är fortfarande en öppen fråga hur pass lika fenomenen i USA och Sverige är. Men Markus Holdo konstaterar samtidigt:

– Det verkar som att Sverige ligger tidsmässigt efter USA, men vi har likartade fenomen. Det är inga enkla samband, men det vi har sett hittills visar att ekonomisk ojämlikhet och polarisering hänger ihop, och om klyftorna fortsätter att växa så kan polariseringen öka.

Bitterhetens politik i verkligheten är ett brett spektrum av drivkrafter.

– Populistiska ledare talar till många människors känsla av bitterhet och att inte tas på så stort allvar som man tycker att man borde. Vi pratar om en övergripande diskurs som innehåller ilska och förlöjligande av politiska ledare, kritik av politisk korrekthet och rasism som uttrycks på olika sätt. Samtidigt tycks det som att de människor som deltar har många olika drivkrafter. En del attraheras onekligen av den invandringskritiska diskursen, men många andra känner en bitterhet gentemot att människor lämnas i ekonomisk utsatthet. Det finns också en ilska mot en politisk elit som de menar gagnar sig själva på folkets bekostnad, säger Markus Holdo och fortsätter:

– Utifrån det här projektets perspektiv kan vi också fråga oss: hur bidrar vi till ett samtal där alla känner att de kan uttrycka sig, inte bara sina olika åsikter utan även känslor av maktlöshet och sårbarhet? Det är viktigt att se det mänskliga i det beteende många känner att de vill distansera sig från.

Text: Johanna Aggestam