Lesbiska par som fått barn genom spermadonation och heterosexuella par som fått barn genom IVF-behandling har en likvärdig upplevelse av sitt föräldraskap och likvärdig hälsa. Däremot separerar lesbiska par något oftare under barnets tidiga levnadsår, visar forskning från Linköpings universitet.

År 2005 fick lesbiska par rätt till insemination i Sverige. Sedan dess har Gunilla Sydsjö, professor i obstetrik och gynekologi vid Linköpings universitet, och hennes kollegor följt gruppen. Man har tittat på faktorer som fysisk och psykisk hälsa, hur paren upplever sitt genetiska och sociala föräldraskap, hur de hanterar sin relation och hur de blivit bemötta inom vården. Forskargruppen har också undersökt hur föräldrarna pratar med sina barn kring inseminationen och hur barnen själva mår och uppfattar situationen. Resultatet har blivit en unik, nationell studie.

Gunilla Sydsjö

Det finns ju par som till exempel åker till Danmark för insemination och dem har vi naturligtvis inte kunnat följa. Men bland de par som fått insemination här i Sverige har vi ett mycket brett underlag, som ger en väldigt bra bild av hur gruppen mår, säger Gunilla Sydsjö.

I studien ingår ungefär 350 barn och 700 föräldrar. Av de par som deltar fick 30 procent barn efter sin behandling. Det är en något högre andel än kontrollgruppen, heterosexuella par som genomgick IVF-behandling, vilket i och för sig är naturligt eftersom de lesbiska paren inte nödvändigtvis hade problem med fertiliteten. Av de lesbiska paren genomgick dock 65 procent inte bara en insemination utan också en IVF-behandling.

En grupp som mår bra

Vad det gäller de flesta faktorer som undersöktes så visade sig de lesbiska och de heterosexuella paren ligga på en jämbördig nivå när det gällde psykisk och fysisk hälsa, samt självskattning av sitt sociala och genetiska föräldraskap.

– Det är såklart glädjande och visar att en grupp, som i många länder har en betydligt mer utsatt situation, här i Sverige mår bra och känner sig friska.

Också när det gäller bemötande inom vården är båda grupperna nöjda.

– Visst finns det enstaka personer som upplever att de inte fått det bemötande de önskat. Men i stort upplever båda grupperna att de fått ett bra bemötande av vårdpersonal i olika instanser.

Fler separationer hos lesbiska par

Den enda punkt där de två grupperna skilde sig åt är i uppfattningen av sin relation – och i separationsfrekvensen. I den första mätningen som gjordes skattade de lesbiska paren sin relation något högre än de heterosexuella paren. Vid den uppföljning som gjordes när barnen var fyra år hade dock 23 procent av de lesbiska paren separerat, jämfört med 12 procent av paren i den heterosexuella gruppen.

– Vad det beror på är givetvis svårt att säga. Kanske beror den högre skattningen på att de lesbiska paren väldigt gärna ville framstå som bra och stabila par i sammanhanget, det vill säga att behandling just blivit tillåtet. Men det kan ju också bero på att de heterosexuella paren måste ha försökt bli gravida i minst ett år samt haft en stabil relation under minst två år innan de har rätt till IVF.

Gunilla Sydsjö och hennes team har också undersökt hur paren berättar för sina barn om hur de kommit till – och hur barnen uppfattar sin situation.

– För de barn som har två mammor är det kanske mer naturligt att ställa frågor om sin pappa, framförallt när de kommer i förskoleåldern och börjar jämföra med hur kompisarna har det. Möjligen är det också därför vanligare att de lesbiska föräldrarna pratar med sina barn om läget. Men det är egentligen först i den uppföljning vi påbörjat nu, när barnen är 7–8 år, som de är mogna nog att göra egna reflektioner. De resultat vi sett hittills pekar på att barnen i båda grupperna har en god psykisk hälsa, men det är först när vi är färdiga med den här uppföljningen som vi kommer att ha ett mer detaljerat svar på den frågan, säger Gunilla Sydsjö.

För att bli ägg- eller spermadonator i Sverige ska man:

  • Vara fysiskt och psykiskt frisk
  • Inte ha några ärftliga sjukdomar i sin släkt
  • Vara icke-rökare
  • Förstå lagen, det vill säga att man inte har några rättigheter eller skyldigheter gentemot ett barn men att barnet har rätt att få identifierande uppgifter om donatorerna i mogen/vuxen ålder
  • Vara mellan 23-45 år om man är man
  • Vara mellan 23-36 år om man är kvinna

Text: Anna Matzinger

Artikeln publicerades ursprungligen i Forte Magasin 4 som finns att beställa kostnadsfritt här.