Gränser är i dag inte synonymt med nationsgränser. Allt fler gränser sätts upp runtom och inom Europa. Det handlar inte längre om att hålla erövrande fiendestater borta utan snarare om att skydda Europa mot massiva flyktingströmmar. Det menar forskaren Abby Peterson.

– Vid gränserna avgörs vilka människor som ska inkluderas respektive exkluderas. Det är vid gränserna som vän/fiende-distinktionen görs. Fienden är den som uppfattas som annorlunda och främmande, säger Abby Peterson vid institutionen för sociologi och arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Vanliga människor påverkar

I Abby Petersons Forte-finansierade forskning »Etnicitet och polisär kontroll: Nya arenor och former« studerar hon hur nya former av polisär kontroll utvecklas i relation till etnicitet.

Med polisiär kontroll menas aktiviteter som bedrivs med avseende på säkerhet, övervakning och granskning av individer och kategorier av människor, såväl via staten som utanför och inom denna.

I dag är det polisiära landskapet förändrat och omfattar allt fler organisationer – både offentliga och privata. Förutom polisen ingår till exempel tullverk, försäkringskassa, skattekontor, försäkringsbolag, vaktbolag och frivilligorganisationer i arbetet med att patrullera gator och se till att ordningen i samhället upprätthålls.

Abby Peterson menar att också »vanliga« människor spelar en stor roll i att bygga upp, förändra eller sudda ut gränser och murar i samhället.

Abby Peterson Foto: Göteborgs universitet

– Under hösten har vi sett många ideella volontärer som hälsat flyktingar välkomna till Sverige, vid tågstationer i Malmö, Stockholm och Göteborg, där de fått vatten, mat och kläder. Men det finns ändå ingen garanti för att välkomnande, inkluderande gränser som frivilligarbetare har skapat erkänns av alla. Det visar inte minst de många bränder vid flyktingförläggningar och asylboenden som rapporterats om i såväl Sverige som Tyskland.

Europa bygger murar

Abby Peterson menar att gränser inte längre är statiska och att vissa grupper särbehandlas på bekostnad av andra.

– Den ekonomiska eliten passerar snabbt nationella gränser medan asylsökande som flyr undan krig och förföljelse ofta stoppas brutalt, säger hon.

Den statiska synen på gränser stämmer inte heller överens med moderna teknologier som ska skilja »onda« från »goda«. Avancerad teknologi, som scanning av iris, fingeravtrycksdetektering och röntgen, avgör i ökad utsträckning vem som anses vara legitim/illegitim och därmed vem som inkluderas eller exkluderas i mobila samhällen. De nya teknologierna gör att gränskontroller kan sträcka sig bakåt i tiden och in i framtiden som den gamla passkontrollen inte kunde.

Ytterligare en slutsats i Abby Petersons forskning är att gränser inte längre är givna. Under kalla kriget delade inte bara gränserna Europas länder från varandra utan markerade också den geopolitiska uppdelningen mellan öst och väst. Gränsen som separerade Västtyskland från Östtyskland under kalla kriget var både en nationell gräns och en symbolisk gräns mellan väst och öst. Den så kallade järnridån delade inte bara Europa utan hela världen.

En nationell gräns behöver med andra ord inte bara vara en gräns mellan två stater, berättar Abby Peterson. Så kallade over-determinations, det vill säga att en gräns betyder mer än en markering av ett territorium, har fortfarande stor betydelse. Ett exempel på det är att den gröna linjen som separerar Cypern och det turkiska Nordcypern nu har förstärkts av en ny gräns mellan EU-länder och icke-medlemsländer.

I dag råder delade meningar om vad som utgör en gräns, vilka gränser som finns och vilka gränser som är viktigast.

– Frontex* har exempelvis satt upp en gräns på Afrikas kust. Det är en ny sorts flexibel gräns som inte är erkänd av parterna runt gränsen och som utplaceras närhelst och varhelst den behövs. Gränsen fungerar inte bara som en EU-gräns utan reflekterar även världsläget. Den här nya typen av gränser dras i dag runt om och inom Europa som en direkt följd av flyktingkrisen.

Multiperspektiv behövs

Abby Peterson anser att de nya gränser som dras långt från nationsgränser för att skilja EU från resten av världen, är ett tecken på att vi måste ändra vår traditionella syn på gränser. Att fortsätta se gränser som lätt identifierbara, erkända av alla parter, synliga för alla och enkla att rita upp på kartan, skymmer andra aspekter av gränsprocessen.

– Vi behöver ett multiperspektiv i vår forskning och en diskussion om gränsdragningar, som tar hänsyn till mångfalden av de gränser som nu finns, deras karaktär och de olika aktörerna som skapade dem, avslutar Abby Peterson.

Text: Emilie Eliasson Hovmöller
*Frontex (European Agency for the Management of Operational Cooperation at the External Borders of the EU) har bland annat i uppdrag att samordna det operativa samarbetet mellan medlemsstaterna när det gäller förvaltningen av de yttre gränserna, att bistå medlemsstaterna med utbildning av nationell gränsbevakningspersonal, att genomföra riskanalyser, och att följa upp den utveckling inom forskningen som är av betydelse för kontrollen och övervakningen av de yttre gränserna.

EU-kommissionen lade i december 2015 fram ett förslag om att göra om Frontex till Europeiska gräns- och kustbevakningen, som enligt förslaget skulle få större mandat att vidta konkreta åtgärder för gräns- och kustbevakningen. Vid magasinets pressläggning fanns ännu ingen uppgörelse om förslaget på plats.

Text: Emilie Eliasson Hovmöller

Artikeln publicerades ursprungligen i Forte Magasin 4 som finns att beställa kostnadsfritt här.