Varför mår unga så dåligt?
Larmrapporter om psykisk ohälsa hos barn och unga avlöser varandra. Ohälsan har delvis sina rötter i 90-talets svåra ekonomiska kris, men det är inte enda förklaringen, menar Curt Hagquist, professor i folkhälsovetenskap vid Karlstads universitet.
Ungdomar och barn mår psykiskt dåligt, flickor skär sig i handlederna och Pisa-mätningar visar dåliga skolresultat. Är det så illa som media ger sken av? Ja, menar Curt Hagquist, professor och föreståndare för Centrum för forskning om barns och ungdomars psykiska hälsa vid Karlstads universitet. Många ungdomar känner sig nedstämda, oroliga och stressade och bilden som media ger är en återspegling av vad forskningen har visat. Forskarnas resultat motsägs inte heller av hälso- och sjukvårdens registerdata. Andelen barn som skrivs in på sjukhus på grund av psykisk ohälsa har mer än fördubblats under de senaste 20 åren. Det gäller både bland pojkar och flickor. Även den självrapporterade psykiska ohälsan bland unga har ökat sedan 80-talet.
– I första hand gäller det högstadieelever och i synnerhet flickor i nian. Hos elever i femte klass har ökningen varit mindre, säger Curt Hagquist.
Jakten på förklaringar
Både i debatten och inom forskningen kopplas den dåliga psykiska hälsan hos barn och unga till de samhällsomdaningar som skett de senaste årtiondena.
I sökandet efter förklaringar pekas det ofta på förändringar i ungdomars uppväxtvillkor när det gäller till exempel familjestruktur, skolsystem och arbetsmarknad. Tar man arbetsmarknad som ett exempel sammanfaller ofta kurvor över ökande arbetslöshet och försämrade skolprestationer med nedåtgående kurvor för ungdomars psykiska hälsa. Men Curt Hagquist menar att det är för tidigt att säga att detta speglar ett orsakssamband.
– I dag kan vi inte säga exakt på vilket sätt samhällsförändringarna påverkar barns och ungdomars psykiska hälsa. Än så länge handlar forskningen mer om observationer än om förklaringar.
Att klarlägga orsakerna till den ökade psykiska ohälsan bland unga är en stor utmaning. En utmaning som Curt Hagquist och forskarkollegor vid Karlstads universitet och Göteborgs universitet antagit. I forskningsprogrammet ”Effekter av förändrade livsvillkor på barns och ungdomars psykiska hälsa” som stöds av Forte analyseras just nu en stor mängd data, bland annat från enkätundersökningar som sträcker sig över flera år.
En del av mätningarna är nationella, till exempel en studie på drygt 172 000 elever i årskurs 6 och 9. Med data från den studien undersöker Curt Hagquist om barn som inte bor med båda föräldrarna samtidigt mår psykiskt sämre än barn som växer upp i kärnfamilj. Att fler barn lever i separerade familjer nu än för 30 år sedan, har också setts som en tänkbar förklaring till trenderna i ungas psykiska hälsa.
Skilsmässa låg betydelse
Curt Hagquists studie publicerades förra året i Scandinavian Journal of Public Health och visade att det i årskurs nio inte fanns några skillnader i psykosomatiska problem mellan ungdomar i växelvis boende och ungdomar som bodde med båda föräldrarna. I årskurs 6 kunde däremot en liten skillnad märkas där ohälsan var något mindre hos barnen som bodde med båda föräldrarna.
– Jag såg som helhet endast relativt svaga samband mellan typ av familjeboende och barnens psykiska hälsa. Oavsett hur barnen bodde var det deras upplevda relation till föräldrarna som var den avgörande faktorn.
Att gå ut skolan med godkända betyg är en annan stark skyddsfaktor mot psykisk ohälsa. Flera internationella studier har visat att det finns ett tydligt samband mellan bra skolresultat och psykisk hälsa.
– Om man ser på barn och ungas långsiktiga utveckling är faktumet att lyckas i skolan, och att slippa känna sig misslyckad, en viktig framgångsfaktor, säger Curt Hagquist som även påpekar att det inte är så enkelt att veta vad som är ”hönan och vad som är ägget” eftersom den psykiska hälsan i sin tur även påverkar skolresultatet.
Vi kan inte fortsätta att ha ett stuprörsperspektiv
En viktig styrka i det forskningsprogram som Curt Hagquist nu leder är därför att forskargruppen består av forskare från både folkhälsovetenskapen och pedagogiken. På så vis kan skolprestationer och psykisk hälsa kopplas ihop i analysarbetet.
– Vi kan inte fortsätta att ha ett stuprörsperspektiv när vi frågar oss varför skolresultaten går ner. Det är inte bara en pedagogisk fråga, lika lite som att den psykiska hälsan är frikopplad från skolan.
Utbildningsmiljö viktig
Arbetsmiljön i skolan har också en viktig betydelse för hur unga mår. Unga som utsätts för mobbning och kränkande behandling av jämnåriga hoppar i högre utsträckning av skolan och utvecklar psykisk ohälsa.
Forskningsprogrammet tittar även på hur ungdomarnas psykiska ohälsa är kopplad till deras studieinriktning. Psykisk ohälsa är betydligt vanligare bland de som går yrkesförberedande program än bland eleverna som går teoretiska/ högskoleförberedande program, även när man tar hänsyn till föräldrarnas utbildningsbakgrund. Men ännu finns inga säkra svar på vad det är som gör att det förhåller sig så.
En tredje populär hypotes är den om att ökningen av ungas psykiska ohälsa beror på att eleverna känner sig mer stressade. Den nationella studien ”Skolbarns hälsovanor” från 2005 visar att den självupplevda stressen i skolan ökade kraftigt i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet, och att den därefter har legat på ungefär samma nivå. Det starka sambandet på individnivå mellan skolstress och psykisk ohälsa behöver inte återspeglas på sammanslagen nivå. Det visas av resultat från undersökningsåret 2013/14. Då hade andelen elever i årskurs nio med psykosomatiska besvär ökat kraftigt, medan andelen elever som upplevde mycket skolstress var ungefär densamma som närmast föregående undersökningsår, 14 procent bland pojkar och 24 procent bland flickor.
Efter två decenniers dystra rapportering kan man fråga sig varför ingenting har hänt. Curt Hagquist menar ändå att det har hänt någonting positivt de senaste åren. De statliga forskningsfinansiärerna har prioriterat ungas psykiska hälsa och frågan om ungas psykiska hälsa har nått upp till högsta politiska nivå.
– Frågan fanns med i regeringsförklaringen hösten 2014 och jag hoppas att det får effekt, säger Curt Hagquist.
Text: Jenny Ryltenius
Artikeln publicerades ursprungligen i Forte Magasin 4 som finns att beställa kostnadsfritt här.
