De nordiska länderna rankas högt när det kommer till jämställdhet. Ändå har tidigare forskning pekat på att länderna i Norden haft en mer könssegregerad arbetsmarknad än mindre jämställda länder. Jämförande forskning visar dock att den här paradoxen inte längre stämmer. Nu ska forskare identifiera vilka faktorer som påverkar graden av könssegregering på arbetsmarknaden.

Enligt Statistiska centralbyråns (SCB:s) yrkesregister är undersköterska Sveriges vanligaste yrke, med en yrkeskår på 129 000 anställda. Av dessa är 90 procent kvinnor. Det är bara ett av många exempel på köns­segregerade yrken på den svenska arbetsmarknaden. Några av de mest mansdominerade yrkena är kyl­- och värmepumpstekniker, VVS­-montörer och snickare. I de yrkesgrupperna är bara en procent kvinnor.

Men varför väljer kvinnor och män olika yrken? Ett forskningsprojekt har fått medel från Forte för att studera hur könssegregeringen efter yrke (KEY) utvecklats över tid och vilka faktorer som påverkar den.

– Tidigare forskning har ofta visat att de nordiska länderna, som alltid hamnar högt i jämställdhetsrank­ningarna från bland annat World Economic Forum, samtidigt har högre könssegregering på arbetsmarkna­den. Det har bland annat förklarats med att kvinnor i jämställda länder förvärvsarbetar i större utsträckning, berättar projektledaren Karin Halldén. Hon är biträ­dande professor i arbetslivsvetenskap vid Mälardalens universitet och docent i sociologi vid Institutet för social forskning (SOFI) vid Stockholms universitet.

En annan orsak till att de mer jämställda länderna har haft höga nivåer av KEY handlar om att de nordiska länderna har en stor offentlig sektor. I samband med att kvinnorna i allt större utsträckning gick ut i arbets­livet under 1960­- och 70­-talet byggdes den offentliga sektorn ut kraftigt i Sverige och övriga Norden. Expansionen skedde i stor utsträckning för att svara upp mot behoven av barn­- och äldreomsorg utanför hemmet. Den offentliga sektorn hade sedan kapacitet att anställa kvinnor i traditionella kvinnoyrken, vilket har setts som en av förklaringarna till den mer köns­uppdelade arbetsmarknaden i dessa länder. Karin Halldén nämner också teorier om hur kvinnor i mindre jämställda länder kan behöva satsa mer för att ta sig ut på arbetsmarknaden.

– I länder utan statligt finansierad barn­- och äldre­omsorg kommer färre kvinnor ut i arbetslivet, och framför allt lämnar fler kvinnor arbetsmarknaden vid familjebildning. Och de som inte gör det kan tänkas ha investerat mycket i en högre utbildning som ofta leder till yrken som är mer könsintegrerade. Det är således högre ”arbetsmarknadsselektion” i dessa länder. Det finns också teorier om att arbetsgivare i länder med lång föräldraförsäkring diskriminerar kvinnor i större utsträckning. Detta eftersom mödrar överlag tar merparten av all föräldraledighet och därför förväntas vara frånvarande från arbetet under en längre period jämfört med fäder.

Andra förklaringar till att jämställda länder har högre KEY bygger på argument om att yrkes­preferenser är essentiellt olika för män och kvinnor. Med det synsättet anses ”könade” yrkesval uppstå naturligt i länder med hög grad av jämställdhet, eftersom de länderna också karaktäriseras av en hög grad av individualism och självförverkligande.

De gamla resonemangen ovan har på senare tid behövt omvärderas. Nya studier visar nämligen mer entydigt att Sverige inte längre är bland de länder som har höga nivåer av KEY. Det ser inte heller lika ut i alla nordiska länder. Finland har till exempel fortfarande hög grad av KEY medan detta, i likhet med Sverige, inte gäller för Danmark och Norge.

– I Sverige har nivåerna av KEY sakta sjunkit med omkring 40 procent i relativt jämn takt sedan år 1960. Mellan 1960­- och 70-­talet ökade KEY en del, och då ökade också antalet kvinnor i arbetslivet och den offentliga sektorn byggdes ut. Vi ska titta närmare på kopplingen mellan kvinnligt arbetskraftsdeltagande och nivån av KEY och undersöka om det initialt är mer könssegregerat när kvinnorna gör entré i arbets­livet för att sedan sakta jämnas ut.

Karin Halldén, biträdande professor i arbetslivsvetenskap vid Mälardalens universitet och docent i sociologi vid Institutet för social forskning (SOFI) vid Stockholms universitet

Karin Halldén berättar att utjämningen av köns­segregeringen inom olika yrken i huvudsak har skett genom att kvinnor alltmer gått in i mansdominerade yrken. I dag finns dock hypoteser om att män som kommer som flyktingar och invandrare till Sverige också bidrar till att minska nivån av KEY genom att arbeta i kvinnodominerade yrken inom till exempel hemtjänsten. Det här är något Karin Halldén och hennes kollega Magnus Nermo, professor i sociologi vid Stockholms universitet, förhoppningsvis kommer att titta på framöver.

– Det som skulle vara särskilt intressant är att undersöka vissa specifika yrken eller branscher, då trender går åt olika håll och ofta kan ta ut varandra på aggregerad samhällsnivå.

Så vad är egentligen problemet med en könssegregerad arbetsmarknad? Kan det inte handla om fria preferen­ser som råkar vara könssegregerade?

– Det finns olika studier som har visat att det är mindre attraktivt att tillhöra det underrepresenterade könet i ett yrke, att fler blir utsatta för sexuella trakasserier om det andra könet är överrepresenterat på arbetsplatsen och att kvinnodominerade yrken har låga löner. Det tycker jag är skäl till att uppmuntra könsintegrering i arbetslivet. Andra argument som brukar nämnas är kopplade till betydelsen av repre­sentation ur brukares perspektiv. Det kan till exempel handla om att barn bör få möta både kvinnor och män inom barn­omsorg och skola, enligt samma resonemang som att poliskåren bör representeras av fler etniska minoritetsgrupper. Ett annat argument är att KEY hindrar effektiv resursfördelning av arbetskraft därför att kvinnor och män då inte arbetar med det de är bäst lämpade för. I stället blir det könsstereotypa föreställningar om kön och yrke som styr. Något som kan utgöra ett problem på samhällsnivå.

Text: Stina Moritz