Sjukt mycket prylar – forskning söker bättre behandling vid samlarsyndrom

Överallt enorma högar med tidningar, kläder och föremål, ibland från golv till tak. Så kan det se ut hemma hos människor som lider av samlarsyndrom. Effektivare behandling behövs och forskning pågår.

Så många som 2,5 procent av alla vuxna i Sverige kan lida av samlarsyndrom, ett psykiatriskt tillstånd som innebär att man inte kan göra sig av med saker och ständigt skaffar fler. Äldre drabbas oftare än yngre, och majoriteten har också annan psykisk belastning, som depression, social fobi eller generaliserat ångestsyndrom. Boendestödjaren Johan Ågren i Stockholms stad har sett många belamrade hem.

– Det händer att vi knappt kan komma in i hallen för att klienterna har så mycket saker. De har små smala gångar, ”getstigar”, att röra sig på mellan rummen och det finns ingen plats där vi kan sitta ner och prata, säger Johan Ågren, som ingår i Samlarteamet i Enskede-Årsta-Vantörs stadsdelsförvaltning.

Han berättar att klienterna lider av att inte kunna använda sitt hem på ett funktionellt sätt, till exempel laga mat eller bjuda hem vänner, och att samlandet ofta leder till konflikter med anhöriga. Syndromet ökar också risken för olyckor, som att samlarna snubblar eller hamnar under saker som faller. Att rensa och slänga är dock nästan omöjligt.

För att undvika vräkning och hemlöshet kan socialtjänsten sanera klienternas hem.

– Vi försöker i det längsta att låta bli att sanera mot någons vilja, men ibland måste vi. Klienterna blir arga, ledsna, kränkta. Det är ett övergrepp att gå in och slänga någons saker och det finns en suicidrisk. Dessutom kommer klienten att göra nya rundor i affärer, på loppis och i soprum. Samlarsyndromet finns ju kvar, säger Johan Ågren.

För att få en varaktig förändring måste man istället förändra personernas beteende. Det har visat sig vara möjligt med KBT – kognitiv beteendeterapi, åtminstone till viss del.

Volen Ivanov är forskare vid Karolinska Institutet och kvalitetsansvarig psykolog för Psykiatri Sydväst inom Region Stockholm:

– Det finns ingen läkemedelsbehandling för samlarsyndrom, men kognitiv beteendeterapi har god evidens som behandlingsform. Många olika studier har visat att särskilt utvecklad KBT för just samlarsyndrom. Den har utvecklats under några decennier i USA och sedan har jag och mina kollegor jobbat vidare med den, säger han.

Kognitiv beteendeterapi för samlarsyndrom erbjuds nu i primärvården inom Psykiatri sydväst. Terapin ges oftast i grupp under femton veckor. Mellan träffarna ges hemuppgifter som handlar om att rensa och börja organisera hemma.

För Volen Ivanov är det dock tydligt att man inte når hela vägen fram med den här behandlingen.

– En del personer är visserligen på god väg, de känner inte lika starkt för sina saker efter behandlingen och har börjat rensa, men många har kvarstående problem. De har fortfarande svårt att slänga vissa saker och har ju samlat på sig mycket under väldigt lång tid. Hemmet är fortfarande belamrat. Vi har inte riktigt vetat inom psykiatrin hur vi ska lösa det här, säger han.

Tidigare kunde jag stå och bråka med en klient om en kasse tidningar som hen vill spara och jag ville slänga. Vi kom ingen vart alls. | Johan Ågren

Parallellt med arbetet inom psykiatrin har Volen Ivanov arbetat med att utveckla kommunens arbete med människor med samlarsyndrom. Han har varit med och byggt upp Samlarteamet inom Stockholm stad, där Johan Ågren och tre boendestödjare till ingår. Under Volen Ivanovs handledning utvecklar de ett sätt att arbeta med KBT med klienterna i deras hem. Johan Ågren upplever det som ett stort lyft.

− Tidigare kunde jag stå och bråka med en klient om en kasse tidningar som hen vill spara och jag ville slänga. Vi kom ingen vart alls. Nu har vi en genomtänkt plan och ett arbetssätt som ger resultat. Det är så roligt, säger han.

Boendestödjarna uppmuntrar och utmanar klienterna att till exempel rensa en liten begränsad yta och stå ut med ångesten, eller att gå till soprummet utan att ta med sig något hem. Arbetet går inte fort, men framåt. Stockholm Stads insatser och Region Stockholms insatser har dock funnits i två skilda stuprör fram till nu. I ett aktuellt forskningsprojekt ska Volen Ivanov undersöka effekten av att kombinera dem.

– Vi kommer att rekrytera 70–80 personer med samlarsyndrom till studien. Alla kommer att få kognitiv beteendeterapi inom psykiatrin, men hälften kommer dessutom att få hjälp av Samlarteamet i sitt hem efteråt. Vår hypotes är att de som får båda insatserna kommer att lyckas minska belamringen i sitt hem mer än de andra. Att de därmed får en större förbättring när det gäller symtom och att kunna använda sina hem, säger Volen Ivanov.

Om så är fallet vill han sedan sprida konceptet till alla Sveriges regioner och kommuner. För att få ett bra underlag studerar han hur alla inblandade parter inom psykiatrin och socialtjänsten upplever samarbetet, samt vilka hinder och framgångsfaktorer som finns.

− Psykiatrin och socialtjänsten har ju många gemensamma
klienter, men jobbar oftast med dem var för sig. Vårt projekt kan förhoppningsvis bidra till mer samarbete generellt, inom fler områden än samlarsyndrom.

Text: Eva Annell