Pappaledighetsparadoxen

En vanlig uppfattning är att pappor med hög inkomst och högstatusjobb tar ut mindre föräldraledighet jämfört med pappor med lågstatusjobb, eftersom de har mer att förlora på det. Verkligheten är dock precis tvärtom. Två aktuella forskningsprojekt visar hur det kan komma sig.

Robert, 30 år, bor i Bandhagen i Stockholm och är just nu föräldraledig med sitt andra barn, sonen Ludde som han har tillsammans med sin fästmö Erika. Han har också dottern Leia på fem år från ett tidigare för­hållande. Med henne var han föräldraledig i totalt nio månader. Men den här gången passade det bättre att fördela ledigheten annorlunda.

Robert jobbar som besiktningstekniker på bilprov­ningen, men börjar till hösten på ett annat företag. Bytet av jobb innebär högre lön, men framför allt betydligt kortare restid till och från jobbet, vilket gör det möjligt för honom att tillbringa mer tid hemma med familjen.

– Jag kommer ta ut runt tre till fyra månader, och Erika tar resten. Det passade oss bäst nu när jag fått det här nya jobbet. Hon har dessutom en psykiskt tung tjänst på socialtjänsten och uppskattar chansen att få vara hemma längre, säger Robert.

Hade det inte varit för det nya jobbet hade Robert och Erika förmodligen delat upp ledigheten ungefär 45 respektive 55 procent, berättar han. En praktisk sak att ha i åtanke i deras beslut var också reglerna för att få bibehålla sitt certifikat som besiktningstekniker.

– Det finns bestämmelser om hur många fordon man måste besiktiga under en viss tid. Är man borta mer än sex månader på ett år så förlorar man sitt certifikat och måste förnya det. Det är inte hela världen, men man vill ju helst undvika det, säger Robert.

Enligt Försäkringskassans statistik var det 2019 bara 19 procent av föräldraparen som delade lika på föräldraledigheten – vilket definieras som att båda föräldrarna tar ut mellan 40 och 60 procent av föräldra­ledigheten. Det vanligaste är att mamman tar ut betydligt mer föräldraledighet än pappan. Men vad exakt som påverkar pappors uttag av föräldraledighet är inte helt klarlagt. En vanlig uppfattning är att pappor med högstatusjobb har svårare att ta ut föräldraledighet eftersom karriären och lönebortfallet sätter stopp för det, men paradoxalt nog visar forskningen att det är precis tvärtom – det är de som tar ut mest ledighet.

Helen Eriksson, forskare vid Sociologiska institu­tionen på Stockholms universitet, har i ett forsknings­projekt undersökt just denna ”pappaledighetsparadox”. Pappor med högkvalificerade och högavlönade yrken, såsom jurister eller läkare, visar sig ta ut mer än dubbelt så mycket föräldraledighet som pappor med lågkvali­ficerade yrken, såsom lokalvårdare, restaurangarbetare eller maskinoperatörer. Den avgörande faktorn kan alltså inte vara hur många kronor man förlorar på att vara föräldraledig. I stället förklaras denna paradox av andra faktorer på arbetsplatsen.

– Pappaledighetsparadoxen beror helt enkelt på att man på högstatusjobb, det vill säga högkvalificerade och högavlönade tjänster, känner sig trygg på arbets­platsen och inte riskerar att bestraffas för att man tar ut pappaledighet, säger Helen Eriksson.

På lågavlönade tjänster är arbetet oftare otryggt, man har mer att förlora på att vara föräldraledig och kan till exempel tilldelas mindre åtråvärda arbetstider eller arbetsuppgifter om man är borta länge. Även kulturen på arbetsplatsen har stor betydelse. Det finns sällan någon uttalad regel om att man som man inte får ta ut mycket föräldraledighet, men det spelar stor roll hur andra pappor gör på arbetsplatsen, berättar Helen Eriksson.

– Om alla andra nöjer sig med ett par månader pappaledigt så skulle det så klart kännas jobbigt att själv ta ut mycket mer än så, och det är lätt att se hur man skulle kunna göra sig impopulär om man gjorde det. Detsamma gäller om alla andra tar ut mycket ledighet. Man gör främst som andra gör.

Vid Göteborgs universitet arbetar Philip Hwang, professor i psykologi. Tillsammans med den ameri­kanska sociologen Linda Haas är han involverad i ett forskningsprojekt som syftar till att belysa arbetsplatsers betydelse för utnyttjandet av pappaledighet. Med hjälp av enkätstudier, intervjuer och fokusgrupper har det blivit tydligt att arbetsplatserna av många skäl kan bli avgörande för hur mycket föräldraledighet som tas ut av pappor. Företagen fungerar som en gatekeeper som avgör hur mycket pappaledighet som tas ut, berättar Philip Hwang.

– Det finns de som gör det bra, som har en organisationsstruktur och en kultur på arbetsplatsen som gör det enkelt att ta ut pappaledighet, men det finns också de som gör det väldigt svårt för papporna. Chefer brukar ofta känna till de anställdas rättighet till pappaledighet och att det inte går att ”göra något åt”, men mellanchefer och andra kollegor på arbets­platsen kan ibland tycka att det som har med pappa­rollen att göra är någonting som hör till fritiden.

Vi vet att om föräldrarna delar lika så blir kvinnans löne­- och karriärutveckling bättre och hon återvänder till arbetet tidigare, och dessutom blir barnomsorgen mer jämställd.
Philip Hwang

Forskningen visar att det finns flera faktorer inom organisationens struktur som kan underlätta för anställda att ta ut sin pappaledighet, berättar Philip Hwang. Utöver rena ekonomiska incitament, som att erbjuda extra ersättning till den som är föräldraledig, handlar det bland annat om lägre grad av specialise­ring hos de anställda, större buffert av medarbetare som kan rycka in, lägre krav och mindre intensitet. Det är många nyblivna fäder som hänvisar till att det är för mycket på jobbet för att de ska kunna ta ut föräldraledighet eller dela lika med sin partner. Det handlar också om en upplevd lojalitet mot ens arbets­givare och kollegor – man vet att de kommer att få det tufft om man själv är borta, och man vill inte känna sig eller betraktas som en svikare.

Även könsnormer och förväntningar på den anställda är viktigt. Kvinnor förväntas i högre grad någon gång under anställningen ta ut föräldraledighet medan det inte alltid finns motsvarande förväntningar på män, menar Philip Hwang.

För Robert är det tydligt att det fortfarande finns en machokultur inom fordonsbranschen.

– Man har ofta en ganska gammal syn på vad mannen och kvinnan förväntas göra i hemmet, att mamman ska vara den som sköter hemmet och är föräldraledig. På min förra arbetsplats tog ingen ut pappaledighet. Och jag blev till och med ifrågasatt när jag var hemma och vabbade eftersom det påstods höra till mammans uppgifter, säger han.

Men även om det fortfarande finns vissa branscher och arbetsplatser där utvecklingen går långsammare, så visar statistiken att den ändå på det stora hela går framåt. Sedan föräldraförsäkringen infördes 1974, vilket gav båda föräldrarna rätt till ekonomisk ersättning för att vara hemma med barnet, har papporna tagit ut större och större andel av dagarna som ger föräldrapenning: från 0,5 procent 1974 till 30 procent 2021.

Eftersom fördelarna med ett jämställt nyttjande av föräldraledigheten är tydliga hoppas Philip Hwang och hans forskarkollegor att utvecklingen fortsätter framöver – gärna lite snabbare.

– Vi vet att om föräldrarna delar lika så blir kvinnans löne-­ och karriärutveckling bättre och hon återvänder till arbetet tidigare, och dessutom blir barnomsorgen mer jämställd. Så det finns goda skäl till att sträva efter att dela lika på föräldraledigheten, säger Philip Hwang.

För den enskilda individen finns det också andra fördelar med att vara hemma med sitt barn. Fördelar som är svårare att mäta.

– Jag tycker det är tråkigt att det är så många män som missar den här chansen. Att vara pappaledig innebär ett oslagbart tillfälle att bygga upp en nära och bra relation till sitt barn, säger Robert.

Robert har valt att medverka i artikeln utan sitt efternamn.

Text: Thomas Wedérus