Eldupphör! Vad kan stoppa gängvåldet i Malmö?

I Malmö samarbetar myndigheter och civilsamhälle för att sätta press på kriminella grupper. Målet är att minska det grova och dödliga våldet. Men fungerar det? Social­antropologen Anna Hedlund leder ett forskningsprojekt som ska öka kunskapen om våldspreventiva insatser i Malmö och deras faktiska effekter och konsekvenser.

Klockan var fyra på eftermiddagen den 11 augusti 2019 när en blå Dodge körde förbi en grillfest i en park. Någon i bilen öppnade eld och en av kulorna träffade en 8-årig flicka. Hon fördes till sjukhus där hon fick vård och överlevde. Dagen innan hade en 16-årig pojke skjutits till döds när han satt i en bil.

Barnen var två av de 48 personer som den här helgen blev skjutna i Chicago, USA. Fem av dem dog. Helgen innan hade 49 personer skjutits, varav sju dog. I Malmö, som länge har dragits med öknamnet Sveriges Chicago, inträffade samma månad en skjutning som väckte stor uppmärksamhet. En 30-årig kvinna med ett spädbarn i famnen sköts till döds på Sergels väg i Ribersborg. Hon blev därmed det tredje dödsoffret i de drygt 20 skjutningar som fram till dess hade drabbat Malmö under 2019.

Mordet på den 30-åriga kvinnan fick en malmö­kvinna att starta ”Mammaupproret”, en organisation som genom demonstrationer och andra medel vill påverka makthavarna.
Att civilsamhället reagerar och engagerar sig är viktigt för att samhället ska klara av att minska antalet skjutningar. Det kan handla om medborgare som protesterar, men också om kyrkor, moskéer, idrottsföreningar och andra organisationer. Det menar Anna Hedlund, forskare i social­antropologi vid Lunds universitet. Hon är mitt inne i forskningsprojektet Eldupphör Malmö, där hon granskar de metoder som används för att minska skjutvapenvåldet.

Förutom att studera våldspreventivt arbete i Malmö ska Anna Hedlund också titta på städer i USA, Sydafrika och El Salvador eller Mexiko.

– I USA har det varit ett större del­tagande från civilsamhället än i Sverige. Människor i vissa områden har gått ut gemensamt med budskapet att vi inte tolererar det här, säger hon. I Sverige har engagemanget varit svalare.

– Här håller man sig mer på avstånd och menar att myndigheterna ska ta hand om det, säger Anna Hedlund.

Förekomsten av skjutvapenvåld i Sverige har förändrats under de senaste åren. En rapport som Brottsförebyggande rådet (Brå) publicerade 2019 beskriver att en allt högre andel av det dödliga skjutvapenvåldet kan länkas till konflikter i kriminella miljöer, samtidigt som andra typer av dödligt skjutvapenvåld minskar. Framför allt har skjutningarna ökat bland unga män i åldrarna 15 till 29 år.

Vad utvecklingen beror på är inte helt klarlagt, men det är tydligt att insatser som syftar till att minska antalet skjutningar bör riktas dit problemet är som störst: de kriminella grupperna. Under 80- och 90-talen såg USA en liknande utveckling av vapenvåldet. Morden bland ungdomar ökade dramatiskt. För att få ungdomarna att sluta skjuta utvecklade polisen i Boston en metod som senare skulle komma att kallas GVRS, Group Violence Reduction Strategy. I korthet går det ut på att sätta press på de grupper vars medlemmar är inblandade i skjutningar. Utvalda medlemmar kallas till så kallade call-ins, informationsmöten, där de får veta att samhället kommer att agera kraftfullt om de fortsätter.

Enligt National Institute of Justice, en organisation knuten till det amerikanska justitiedepartementet som utvärderar de metoder som används för att minska brottsligheten, har GVRS inte haft någon långsiktig effekt på skjutningarna i Chicago. Däremot såg forskarna att de kriminella, som meto­den fokuserade på, fick en längre ”time to failure”. Det tog alltså längre tid innan de var inblandade i en ny skottlossning. Andra städer i USA, som har använt metoden, har uppnått bättre resultat. Också städer i andra länder har försökt få bukt med skjutvapenvåldet med den här eller andra metoder.

– Det har blivit vanligare att man tar till olika metoder för att jobba med ett specifikt problem, men sedan finns det alltid problem med hur de ska översättas i olika kontexter och hur implementeringen ser ut. Gängkrig ser annorlunda ut i Kapstaden än i El Salvador, säger Anna Hedlund.

För två år sedan började Malmö använda en variant av metoden GVRS, nu förkortad till GVI, gruppvålds­intervention. Projektet kallas ”Sluta skjut” och är ett samarbete mellan polisen, kommunen, kriminalvården och representanter för civilsamhället. Det delfinansieras av EU:s fond för inre säkerhet. Under ett år har Anna Hedlund intervjuat olika aktörer i Malmö och Göteborg.

– Jag har träffat aktörer på fältet som jobbar med brottsförebyggande arbete, som polisen och andra myndigheter och lokala aktörer som nattvandrare. Än så länge är det för tidigt för att dra några säkra slutsatser.

– Det viktigaste är att det inte finns en metod som fungerar överallt. Det finns ingen manual utan det beror på vilken stad man tittar på och vilka problem som finns just där. Målet med GVI är att påverka gruppdynamiken hos de som lever ett kriminellt liv. Precis som i USA kallar man in medlemmar i kriminella grupper till call-ins.

– Det blir en mer riktad och direkt kommunikation till de här individerna, säger Anna Hedlund.

Anna Kosztovics från socialtjänsten i Malmö är biträdande projektledare för ”Sluta skjut”. Innan proj­ektet startade hade hon i åtta år arbetat med avhoppare och människor som är hotade av kriminella grupper.

– Varje person som kallas till ett call-in har en frivårdsinspektör med sig och börjar med att gå in i ett rum där en sjuksköterska och en läkare berättar om ett fiktivt fall med en patient som blivit skjuten, säger Anna Kosztovics. Därefter får de som kallats lyssna när personer från polis, åklagare, socialtjänsten, politiken och civilsamhället ger sin syn på våldet och berättar vad de kan göra för att stoppa det. Budskapet kan sammanfattas i tre rader:

Vi vill inte att du ska döda.
Vi vill inte att du ska dö.
Vi kommer att göra allt för att stoppa det.

I budskapet finns ett tydligt uttalande om konse­kvenser: den grupp som först begår ett våldsbrott kommer att få allt fokus på sig. Det kan handla om att polisen genomför fler kontroller, att Skatteverket kontrollerar företag som personer i gruppen äger och att Kronofogden driver in skulder och gör utmätningar. Men de får också veta att de kan få hjälp att lämna det kriminella livet.

– I de sociala insatserna ingår också ett erbjudande om att få hjälp från civilsamhället. Vi har samarbete med sportföreningar och organisationer som bedriver mentorskap och hjälper till med jobb. De är också med som publik på call-ins. Budskapet kan också levereras genom vad som kallas custom notification, ett hembesök.

– Vid andra och tredje mötet berättar vi vad som har hänt sedan sist, att polisen har satt fokus på en grupp och hur många som har blivit frihetsberövade och fått utmätning, säger Anna Kosztovics. Nästan alla som har blivit kallade har kommit. De är inte utvalda för att de är ledare eller mer våldsamma än andra, utan för att de kan sprida budskapet i sin grupp.

Vad säger de som blivit inkallade till er?

– Att det är bra att vi gör någonting, för det mesta. De tycker att det är bra att det görs någonting åt våldet, men säger ibland att de inte tycker att det är de som borde kallas till ett call-in, säger Anna Kosztovics.

Metodens strategi är att utnyttja grupptrycket, att förvandla det från en negativ kraft till en positiv – att man hört budskapet och vet att sanktioner drabbar hela gruppen om någon begår en allvarlig våldshandling. Men om det är något som präglar dagens kriminella grupper så är det att de förändras hela tiden. Medlemmar rör sig in och ut. Vänner blir fiender.

– Polisen har möten varje vecka om den senaste tidens våldsamma händelser och de håller reda på vilka som ingår i de olika grupperna, säger Anna Kosztovics.

Som pilotprojekt avslutades ”Sluta skjut” i januari, men satsningen ska fortsätta i åtminstone ett år till i väntan på den utvärdering som Brottsförebyggande rådet (Brå) har anlitat ett universitet att göra. Måttet som kommer att användas i effektutvärderingen är antalet grova våldsbrott som sprängningar och skjutningar.

Polisens statistik över skjutningar visar på en liten minskning i region Syd, men det är oklart vilken roll ”Sluta skjut” har spelat i minskningen. I det stora hela verkar situationen i Malmö ha blivit värre. I november förra året blev läget så allvarligt att polisen startade Operation Rimfrost, en så kallad nationell särskild händelse som ger den lokala polisen möjlighet att kalla på förstärkningar. När polisen nu har ökat sin närvaro på gatorna har de upptäckt en kraftig ökning av antalet unga personer som är inblandade i narkotikahandeln i Malmö.

I slutet av januari kallade polisen till en pressträff där de berättade att de kommer att öka sin närvaro än mer i vissa områden i Malmö. Syftet är att ytterligare öka trycket mot de kriminella nätverk som ägnar sig åt narkotikahandel.

Kort därefter genomfördes Operation Hagelstorm, där 200 poliser, kronofogdar och tulltjänstemän finkammade utvalda bostadsområden efter vapen, narkotika och efterlysta personer. Anna Hedlunds forskningsprojekt kommer att pågå till och med 2022. Nästa steg i projektet är att göra intervjuer med personer som befinner sig i den kriminella miljön. Förhoppningen är att få mer kunskap om vilka åt­gärder som faktiskt fungerar.

Text: Johan Frisk