Medicinska appar. Online-besök. I bästa fall kan vårdens digitalisering göra arbetet mer samskapande och spara både tid och pengar. Men det kan lika gärna gå åt andra hållet om inte teknikerna implementeras på rätt sätt, menar två medicinska experter.

Kaloriintaget. Blodtrycket. Menscykeln. Om det är något som kännetecknar 2010-talet, är det att vi numera har appar för att hålla koll på precis allting. Inte minst vår egen hälsa. Känner vi oss krassliga kan vi till och med ladda hem en nätläkarapp och genomgå en medicinsk undersökning över videolänk.

Vad innebär egentligen den här utvecklingen för patienterna och för den svenska sjukvården?

En person som intresserar sig för det är läkaren, professorn och forskaren Boel Andersson Gäre. Kvalitetsförbättring i vården är ett av hennes specialområden, vilket innebär att hon har koll på de möjligheter och risker som digitaliseringen medför. Hon berättar att det definitivt uppstår problem om inte teknikerna integreras på ett bra sätt i det nuvarande sjukvårdssystemet.

Man kan aldrig göra hälsa åt någon annan. Man kan bara göra det i samskapande med patienten.

Men lyckas man med det, då är möjligheterna stora. Inte minst eftersom digitaliseringen underlättar det hon kallar för samskapande (coproduction) mellan vården och patienten.

– Man kan aldrig göra hälsa åt någon annan. Man kan bara göra det i samskapande med patienten. Om du ska byta ut en höft måste patienten innan ha sina muskler i ordning, patienten måste själv ta sig ur sängen, utföra sina träningsprogram och så vidare. Och då kan digitaliseringen innebära fantastiska möjligheter. För andra typer av kommunikation, för utbyte av kontinuerlig information och för att hålla koll på sin sjukdom och sin situation.

Boel Andersson Gäre. Foto: Johan Avby

Det innebär inte att det har blivit standard än för den ordinarie vården att exempelvis erbjuda medicinska appar som läkare kan inhämta kontinuerlig data ifrån.

– Vården har varit lite långsam med att integrera sådana möjligheter. Det kräver att man förändrar sina arbetssätt, liksom med de flesta nya tekniker som ska in. Det är en mycket längre process än att säga: varsågod, här finns teknik. Det ställer stora krav på både användaren själv – patienter, familjer och närstående – och på vårdens förmåga att skapa system som gör att detta skapar största möjliga värde för alla parter.

Boel Andersson Gäre återkommer ofta till ordet integrering. Teknikerna måste integreras i det nuvarande systemet, annars riskerar de att öka splittringen. Då kan det bli som med sjukvårdens journalsystem, där det tidigare fanns väldigt många olika aktörer inblandade.

Det ställde till det när patienter exempelvis skulle flyttas men informationen fanns inlåst i separata system.

– Det här med appar riskerar att bli samma sak. Om patienter börjar använda olika sorter så förmår inte vården integrera en massa olika varianter. Man måste vara med i framtagande och affärsmodeller för hur det här ska gå till. Sist men inte minst måste även den data som skickas hanteras på rätt sätt.

– Det är viktigt när man tänker på allt som hänt Facebook. Säkerhets- och integritetsfrågorna är jätteviktiga i de här sammanhangen. Det här är oerhört grannlaga uppgifter och där måste man upprätthålla förtroendet mellan vården och människor. Ibland kan det uppfattas som att landstingen och regionerna är så tröga, att de inte vill, men det här med integritet och säkerhet är viktigt. Och här gäller det ju känsligare uppgifter än det mesta, när man talar om hälsan och människors innersta.

Med andra ord har det funnits goda skäl för vården att inte trycka gaspedalen i botten. Det finns en rad områden som behöver styras upp först.

En person som just nu utreder förutsättningarna för en sådan uppstyrning är läkaren och särskilda utredaren Göran Stiernstedt. Han leder en utredning som har beställts av Socialdepartementet, ”Styrning för en mer jämlik vård”, som han kommer att presentera senast den 30 juni 2019. I den undersöker han bland annat hur digitala vårdkontakter, inklusive nätläkare, påverkar vården.

Precis som Boel Andersson Gäre återkommer Göran Stiernstedt ofta till ordet integrering, och att det både finns bra och dåliga sätt att implementera de nya teknikerna.

Teknikerna måste integreras i det nuvarande systemet, annars riskerar de att öka splittringen.

– Digitala vårdkontakter är en utmärkt arbetsmetod som rätt använd kan effektivisera vården. Men det är just det där med rätt använd. Och då blir nyckelfrågan hur kan man integrera den i det nuvarande systemet.

Göran Stiernstedt tycker att den största potentialen ligger i att följa upp fysiska besök med digital kontakt. Och då är inte videolänk nödvändigtvis det mest effektiva. Chatt eller kontakt via journaler fungerar ofta minst lika bra, och sparar dessutom tid för sjukvårdspersonalen.

Den typ av tjänst som Kry och Min Doktor erbjuder, där patienter direkt får tala med en läkare oavsett vad de söker för, är Göran Stiernstedt däremot till delar skeptisk till. Ett problem är att dessa vårdkontakter utgör ett eget system som inte är särskilt väl integrerat, och det rör till det när ett nätläkarbesök exempelvis behöver kompletteras med ett fysiskt besök eller en provtagning.

Ett annat problem är att de privata nätläkarbolagen hotar att kringgå principen om vård efter behov, som Göran Stiernstedt menar är en hörnsten i den svenska hälso- och sjukvårdslagen.

– Man riskerar göra läkarbesök av sådant som patienten kunde klara av själv eller med hjälp av rådgivning från en annan personalkategori än läkare. Läkare är den dyraste resursen du har inom sjukvården.

Det är bland annat därför de privata nätläkarbolagen har kritiserats i den offentliga debatten. Som systemet är utformat i dag, är det nämligen landstingen som måste betala för nätläkarbesöken, även om patienten bara söker för lättare besvär som förkylning.

Och det har ökat kostnaderna. Göran Stiernstedt menar att det därmed uppstår en fråga om huruvida man borde införa ett obligatoriskt triage – ett medicinskt sorteringssystem som ger vård efter behov.

– Det handlar ytterst om att det är våra gemensamma resurser. Och de är inte obegränsade.

Alltså: många möjligheter. Men också en hel del områden som behöver redas ut innan svensk sjukvård till fullo kan hänge sig åt de nya teknikerna.

Text: Anton Dilber