Många har en bild av att unga med utländsk bakgrund ofta går i sämre skolor och att gruppen präglas av studiemisslyckanden. Dessa elever är förvisso överrepresenterade bland dem med låga studieresultat. Men få känner till att jämfört med inrikes födda läser unga med utländsk bakgrund oftare naturvetenskapligt program, fler börjar på högskola, och vid 26 års ålder är det en högre andel som har examen från universitet eller högskola.

Resultaten kommer från det Forte-finansierade forskningsprogrammet Sammanhängande ojämlikheter, som leds av Carina Mood och Jan O Jonsson, båda professorer i sociologi vid Stockholms universitet.

– Vi hoppas att våra resultat ska nyansera synen på unga med utländsk bakgrund – alltför ofta ses deras skolgång som kantad av misslyckanden, ett synsätt som är helt vilseledande, säger Carina.

Carina Mood och Jan O Jonsson, professorer i sociologi vid Stockholms universitet. Foto: Sara Moritz

En viktig insikt, menar Carina, är att förutsättningarna ser olika ut beroende på i vilken ålder man anländer till Sverige. Bäst går det för dem som anländer till Sverige i ung ålder. De som anländer i 9–15-årsåldern är den grupp som möter de största svårigheterna. Detta är inte förvånande, eftersom de flesta inte talat svenska tidigare, och i de flesta fall kommer från utbildningssystem med annat innehåll och ofta lägre kvalitet. Hon tycker att en positiv konsekvens av studien vore om man slutade hänga ut skolor där många saknar behörighet till gymnasiet som ”dåliga skolor”, eftersom det ger en alltför onyanserad bild av verkligheten.

– Dessa skolor har ofta många elever som nyligen kommit till Sverige, och att nå behörighet till gymnasiet på några få år är ofta orealistiskt även om elever och lärare jobbar hårt och är motiverade, säger Carina.

Vilka reaktioner har ni mött när ni presenterat era resultat?
– Vi har mötts av stort intresse, och reaktionerna har varit positiva. Många uppskattar att vi är tydligt faktabaserade och ger en balanserad och detaljerad bild av såväl nackdelar som fördelar för unga med utländsk bakgrund. Andra har uttryckt förvåning över resultaten. Dels över hur stor del av utmaningarna som gäller gruppen som anlänt sent till Sverige, vid 9–15-årsåldern, och i betydligt mindre grad de som kom tidigare, eller som är födda i Sverige till utlandsfödda föräldrar. Dels är man förvånad över hur stor skillnad det gör att ta ett helhetsperspektiv på utbildningskarriärer – många initiala nackdelar utjämnas faktiskt över tid, och det ser man bara om man följer individer över lång tid, säger Carina.

Vad tycker du att era resultat borde leda till i praktiken?
– Vi hoppas att man börjar att systematiskt särskilja de som invandrat sent under barndomen i statistiskt underlag, myndighetsrapporter och debatter, och när man tar fram ny policy på området. För det är där den stora skillnaden ligger. Vi hoppas också att man inleder ett systematiskt kunskapsbyggande när det gäller vad som funkar bäst för att stötta dessa ungdomar. Denna grupp har vuxit över tid och behöver tidiga, intensiva insatser både i svenska språket och allmänna förkunskaper. Vi vet att många skolor gör ett jättebra jobb, och de kunskaper som finns behöver sammanställas och utvärderas för att hitta en ”best practice”.

Forskningsprogrammet Sammanhängande ojämlikheter har pågått sedan 2017, och analyserar hur olika dimensioner av levnadsnivå hänger ihop och utvecklas. Ett område de arbetat mycket med är hur och varför olika livsvillkor samvarierar över generationer.

– Vi har massor av spännande resultat! I en artikel som vi just publicerat i American Sociological Review använder vi en ny ansats, ’multiverse analysis’, för att få en mer systematisk bild av sambandet i inkomst mellan föräldrar och barn.  Det sambandet är relativt lågt i Sverige, men har ökat, och våra resultat tyder på att ökningen beror på ökad jämställdhet. Traditionellt har sambandet varit svagare för kvinnor än för män, men vartefter kvinnor har fått karriärer som mer liknar mäns så har deras inkomster också mer kommit att likna deras föräldrars, säger Carina.

Text: Michelle Bornestad