Läkemedel är viktiga för att förlänga liv och ge en bra vardag. Men för äldre finns det flera utmaningar för en säker och effektiv läkemedelsbehandling. Äldre har ofta flera sjukdomar och får olika läkemedel som kan påverka varandra. För många kan det också vara svårt att följa läkemedelsordinationerna. Hur kan det bli bättre?

Publikation och inspelat webbinarium

Nu kan du se det inspelade webbinariet, börjar 22 sekunder in i filmen. Publikationen ”Forskning i korthet: Äldre och läkemedel – kunskap och utmaningar” finns nu också tillgänglig på vår webb. Svar på frågor som inte hann besvaras under webbinariet listas också i punktform här under filmen.

Svar på fler tittarfrågor från webbinariet

Här kan du läsa svar från de medverkande forskarna och sakkunniga, på frågor vi inte hann med under webbinariet:

  • ”Tacksam för era tankar: Hur får vi till en bättre långsiktig kontinuitet i Sverige för den äldre patient, närstående och omsorgspersonal?”
    Frågan har fått två svar från de medverkande:
    – Det är en stor och svår fråga, och det finns flera tilltag såsom samordnad vårdplanering där alla parter inkluderas. (Förbättrad) kommunikation och information är oerhört viktigt. Det finns flera digitala verktyg för att underlätta kommunikation mellan olika vårdgivare, men risken är att äldre personer stängs ute från dessa kanaler på grund av bristande datakunskaper. Satsa på primärvården så att den kan fungera som den första, och kontinuerliga, vårdkontakten för patienter. Öka tillgängligheten – se till att det finns resurser och personal.– Enligt min uppfattning är det allra viktigaste en välfungerande och välbemannad primärvård. Sätt tryck på lokalpolitikerna att verkligen satsa på primärvården. Fast läkarkontakt till alla och max 1100 listade per heltid är uttalade målsättningar nationellt, dit har vi en lång väg att gå.
  • ”Apoteken har ju ett system med hur läkemedel interagerar negativt med varandra. Kan man lita blint på det systemet med tanke på hur många varianter av nya läkemedel som finns? Och är det enbart rapporterade biverkningar? Förklara gärna hur det fungerar.”
    Frågan har fått tre svar:
    – Systemet heter Elektroniskt expertstöd (EES) och är ett kunskapsstöd som erbjuds kostnadsfritt för alla apotek. Det finns inget system som är hundraprocentigt, utan EES är ett stöd som hjälper farmaceuten att bedöma en kunds aktuella läkemedel utifrån ålder, kön och hur de olika läkemedlen passar ihop. Systemet är baserat på olika databaser och kunskapskällor, samt tre olika expertgrupper som arbetar med att löpande utveckla systemet. Läs mer på E-hälsomyndighetens webbplats: Vad är Elektroniskt expertstöd? • E-hälsomyndigheten (ehalsomyndigheten.se) och EES – Elektroniskt expertstöd • E-hälsomyndigheten (ehalsomyndigheten.se).Kompletterande svar:
    – Farmaceuten ska bland annat kontrollera att styrka, dos och läkemedelsform som förskrivits är rimlig till den aktuella patienten samt göra en bedömning av risken med samtidig användning med andra läkemedel patienten använder. Vid bedömningen ska patientens samtliga recept i elektronisk form, både aktuella recept och tidigare expedierade recept beaktas.
    Dialogen mellan farmaceut och kund är dock fortfarande en viktig pusselbit. Att alltid utgå ifrån hur individen mår och hur väl behandlingen fungerar blir särskilt viktigt i de fall farmaceuten överväger en åtgärd. Farmaceuten fungerar som en nödvändig länk mellan system och läkemedelsanvändare, där farmaceuten har en nyckelroll i arbetet med att förbättra läkemedelsanvändningen och öka patientsäkerheten.”– När nya läkemedel introduceras på marknaden kan det ta tid innan fullständig information om potentiella interaktioner är tillgänglig, eftersom dessa ofta upptäcks efter att läkemedlet börjat användas av en bredare befolkning. Inte alla biverkningar eller interaktioner rapporteras till de nationella eller globala övervakningssystemen, vilket kan leda till att information saknas i databaserna. Även om naturläkemedel och kosttillskott inte alltid finns med i dessa system är det viktigt att informera sin läkare och apotekspersonalen ifall man använder sådana produkter då de kan interagera med läkemedel.
  • ”Ni har identifierat forskningsbehov. Vem sitter på beslut att få till denna forskning i praktik? Vem kan göra vad för att få till det i praktiken?”
    – Det finns många aktörer som kan bidra till detta. Dels statliga finansiärer/forskningsråd som kan prioritera och allokera medel till forskning på detta område (och andra viktiga frågor). Regeringen och politiska beslutsfattare som kan öronmärka medel för forskning. Forskare som söker anslag, universitet som samarbetar. Sjukvårdpersonal, patientorganisationer och andra intressegrupper har också en viktig roll i att delta i forskning, hjälpa till med rekrytering, implementera ändringar.

 

  • ”Vem måste höra/läsa er översikt för att vi ska få till en riktig förändring på golvet för våra äldre patienter?”
    – Sist och slutligen är det våra folkvalda politiker som bestämmer hur systemet ser ut och vilka prioriteringar som görs.

 

  • ”Varför är det så svårt att få vården att samarbeta med varandra? Själv är jag patient hos reumatologen, lungsjukvården och vårdcentralen och de verkar inte informera varandra. Det är väl en grundförutsättning – att man har patientens hela bakgrund för att kunna hjälpa och bedöma patientens hälsotillstånd och ge adekvat vård och medicinering?”
    – Detta ser väldigt olika ut i olika regioner, men det är ofta så att olika journalsystem inte talar med varandra. Där sker en stor förändring de närmaste åren, med färre system som bättre kommunicerar med varandra. Antalet vårdval spelar också roll, tex i Stockholm finns den största splittringen av vården, till stor del på grund av politiska beslut som lett till landets mest utbyggda vårdval, där många specialiteter öppnat egna mottagningar utanför sjukhusen. Slutligen bör nämnas att det finns en tjänst som heter Nationell patientöversikt, NPÖ, där det mesta kan ses av de flesta vårdgivare, om patienten ger sitt tillstånd. Dock är inte alla vårdgivare med i systemet och alla delar inte heller med sig av all information. Läs mer om NPÖ: NPÖ – Nationell patientöversikt – Inera.

 

  • ”Tidigare gjorde SKR ”Öppna jämförelser” som visade hur landstingen låg i förhållande till varandra inom olika sakområden. Dessa visade på lokal förbättringspotential. Finns det något sådant på gång inom detta område – äldre och läkemedel? Och tror ni det kunde hjälpa till att regionerna får lite blåslampa på sig att göra förbättringarna som krävs?”
    – Tack för din fråga, tyvärr har vi inget svar att ge kring den.

 

  • ”Det verkar ju svårt att veta exakt hur stort problemet med läkemedelsrelaterade inläggningar på sjukhus för äldre är, men ändå något som vi borde gå att förebygga i större utsträckning. Vad ser ni som viktigaste orsaken, och kanske därmed också vad som behöver förbättras?”
    – Enligt min uppfattning är just nu en av de viktigaste åtgärderna att verka för en vård som tar ett helhetsgrepp om de äldre patienterna med många läkemedel. Det vill säga en utbyggd, välbemannad primärvård, med fast läkarkontakt och regelbundna läkemedelsgenomgångar. På längre sikt behöver vi verka för bättre och mer patientsäkra IT-system, som pratar med varandra och på sikt även bygger in och tar vara på de möjligheter som Nationella läkemedelslistan (NLL) innebär. Läs mer på Rådet för sköra äldre i primärvården – SFAM.

Om webbinariet

Den 23 april bjöd Forte in till ett webbinarium för att diskutera användningen av läkemedel för att behålla en god hälsa när vi blir äldre. I samband med webbinariet lanserades även en kortfattad kunskapsöversikt om äldre och läkemedel.

Hur får vi en läkemedelsförskrivning och användning som är mer anpassad efter varje persons behov? Vad behövs för att minska läkemedelsrelaterade inläggningar på sjukhus för äldre? Hur får vi bättre kontinuitet i kontakten med vård och äldreomsorg och att yrkesgrupper har samma information om läkemedel?

På webbinariet presenterades vilken kunskap som finns idag och vad vi behöver veta mer om.

Medverkande:

  • Kristina Johnell, professor i geriatrisk farmakoepidemiologi vid Karolinska Institutet
  • Maria Gustafsson, docent i farmaci vid Umeå universitet
  • Elin Lehnbom, universitetslektor i farmaci, Uppsala universitet
  • Fredrik Hagerman, specialistläkare i allmänmedicin vid Region Kalmar län
  • Johan Falk, produktansvarig för vårdtjänster på E-hälsomyndigheten
  • Carina Benjaminsson, sakkunnig inom äldreomsorg på PRO

Moderator: Cecilia Beskow, forskningschef på Forte