Pappor tar i dag ut ungefär 25 procent av föräldrapenningdagarna. Jämfört med många länder i Europa är det en hög andel – men varför är vi fortfarande så långt ifrån ett jämställt uttag av föräldraledigheten? Vad kan arbetsgivarna göra? Vilken betydelse har det hur pappornas nära nätverk ser ut? Det är några av frågorna som Philip Hwang och hans forskarteam jobbat med.

Philip Hwang, professor i tillämpad psykologi vid Göteborgs universitet, har forskat i föräldraskap i närmare fyra decennier och fördjupat sig allra mest i de olika roller som pappor kan ha och har. Redan 1976 inledde han ett projekt där han tillsammans med kollegan Michael E. Lamb, professor i psykologi vid universitetet i Cambridge, studerade föräldralediga pappor och mammor och vilken effekt ledigheten hade för samspelet mellan föräldrar och barn under de första 18 månaderna.

– Jag hade länge haft ett intresse för föräldraskap, men när jag själv skulle bli pappa intensifierades nyfikenheten på vilka faktorer som formar och utvecklar papparollen. Och när man blickar tillbaka är det enkla svaret att det har skett stora förändringar på området. När jag började samarbeta med Lamb gick forskningen lite förenklat ut på att undersöka om pappan spelade någon roll överhuvudtaget i relation till barnen. I dag är detta något som vi tar för givet, säger Philip Hwang.

Arbetsgivarens inflytande

Men på vissa områden, som exempelvis uttag av föräldradagar och arbetsgivares attityder till föräldraledighet för pappor, går utvecklingen fortfarande relativt långsamt. En av de studier som genomförts är det så kallade ”Arbete-familj-projektet”, där man intresserat sig för vilken betydelse arbetsgivarens regelverk och attityd har för uttaget av pappaledighet.

Philip Hwang

– Där har vi kunnat se att företagens attityder har förändrats ordentligt sedan 1996, då vi gjorde den första mätningen. 1996 var bara 3 procent av företagen ”aktivt stödjande” när det gällde pappor som ville vara föräldralediga. 2006 var motsvarande siffra 32 procent och antalet ”aktivt stödjande” företag är troligtvis uppe i närmare 50 procent i dag. Det är visserligen en rejäl uppgång sedan mitten av 90-talet, men det finns fortfarande en väldigt stor förbättringspotential.

Samtidigt visar resultaten från flera av Göteborgs-teamets senare studier att de svenska företagen i dag inte verkar utgöra något aktivt hinder för män som vill kombinera arbete och familj. Framförallt inte för medarbetare som är värdefulla för företagen; i de fallen hittar man nästan alltid bra lösningar.

– En tanke är att kanske både män och kvinnor skyller på bristen på förståelse från männens arbetsplats för att de i familjen inte lyckats med att fördela sysslorna på ett jämlikt sätt. Företagen kan i sin tur skylla sitt i vissa fall bristande engagemang i ”pappafrågor” på att de anser att det är något som bör avgöras inom familjen. På så sätt blir familjen och företagen syndabockar för varandra och ingen behöver stå till svars för hur förvärvsarbete och omsorg om barnen fördelas mellan män och kvinnor.

Sociala nätverk viktiga

En annan faktor som spelar roll i hur engagerad pappan är i familjelivet är hur hans sociala nätverk ser ut. Att detta är en viktig aspekt framgår både i svenska och internationella studier, som visar att ju fler stöttande vänner pappan har i sitt nätverk, desto mer engagerad är han i familjen.

Svenska pappor med små barn har i snitt ett drygt dussin personer i sitt sociala nätverk. Mammornas nätverk var generellt något större, i snitt några fler personer än vad papporna hade.

Av de personer som fanns i pappornas sociala nätverk var merparten personer ”fritidskontakter”, det vill säga sådana som mannen delade en fritidsaktivitet med. Något färre var de som mest gav praktiskt stöd, det vill säga hjälp med att hämta barn, laga bilen och liknande. Ett par personer i nätverket var sådana som också gav känslomässigt stöd. Nätverken dominerades av släktingar och vänner. Resultaten visade också att lågutbildade pappor i arbetarfamiljer oftare hade mindre och mer släktinriktade nätverk än pappor med högre utbildning i tjänstemannafamiljer.

– Hur en pappas tankar, känslor och handlingar påverkas av personer i det sociala nätverket är såklart väldigt individuellt. Men generellt kan man säga att ett släktcentrerat, litet nätverk ger en stor trygghet samtidigt som det ibland är svårt för nya impulser och värderingar att ta plats. Ett bredare nätverk ger inte samma stabilitet men är å andra sidan öppnare för förändring, vilket kan göra det lättare för pappan att få stöd till exempel vid en separation, säger Philip Hwang.

– Sammantaget visar forskningen att medlemmarna i pappans sociala nätverk är resurser som kan bidra till att göra papparollen aktiv, engagerad och stimulerande för alla parter. Därför är studier av det sociala nätverket av stor betydelse vid analyser av papparollens förändrade förutsättningar och utveckling.

Text: Anna Matzinger

Artikeln är något förkortad. Den ursprungliga artikeln publicerades i Forte Magasin 4 som finns att beställa kostnadsfritt här.