Vaccinering kan vara livsavgörande. Det har covid-pandemin gett oss nya bevis för. Samtidigt finns det många människor som inte vill vaccineras. Hur sprids informationen i vaccinskeptiska samhällsgrupper och hur kan motstånd mot vacciner bemötas av myndigheter? Det ska socialantropologen Sibylle Herzig van Wees försöka svara på.

Vacciner är i många avseenden en framgångssaga, och ett exempel på hur vetenskapliga framsteg har kommit mänskligheten till nytta. Vacciner har bidragit till att så gott som utrota vissa allvarliga sjukdomar, exempelvis smittkoppor. Världshälsoorganisationen WHO uppskattade, innan covid-pandemin, att vaccinering på global nivå förebygger mellan två till tre miljoner dödsfall varje år från sjukdomar som stelkramp, mässling och vanlig influensa.

Men tveksamhet mot vacciner har funnits ända sedan den brittiske läkaren Edward Jenner 1796 utförde den första vaccineringen mot smittkoppor, berättar Sibylle Herzig van Wees, socialantropolog och forskare vid Karolinska institutet.

Sibylle Herzig van Wees, socialantropolog och forskare vid Karolinska Institutet

– Någon tydlig trend i vaccinmotståndet går inte att urskilja. Tveksamhet och motstånd mot vacciner går upp och ner, lite som en skogsbrand. Det blossar upp snabbt, kan hastigt byta riktning och kan vara väldigt svårt att kontrollera, säger Sibylle Herzig van Wees, och nämner till exempel vaccinering mot humant papillomvirus (HPV).

HPV-vaccinet har visat sig skydda med upp till 90 procent mot vissa cancerformer. I Sverige ingår vaccinet i det allmänna vaccinationsprogrammet och erbjuds till både flickor och pojkar i årskurs 5.

– HPV-vaccin är ett fantastiskt vaccin, ur ett medicinskt perspektiv. Men det har vållat oro på olika håll i världen.

För några år sedan förekom rapporter om att flickor i Japan och Danmark som fått HPV-vaccin skulle ha drabbats av olika biverkningar, bland annat domningar och svårigheter att röra armar och ben. Nyheter kablades ut i tidningar och TV och personliga vittnesmål spreds via sociala medier. Myndigheter i de båda länderna utredde saken, utan att finna några kopplingar mellan vaccinering och rapporterade biverkningar.

Den negativa uppmärksamheten ledde dock till att HPV-vaccineringen sjönk drastiskt. I Japan har vaccinationsgraden sjunkit från cirka 70 procent till runt en procent. I Danmark har antalet vaccinerade återhämtat sig efter en målmedveten kampanj från myndigheterna. Sibylle Herzig van Wees ser det som en förtroendekris och som ett varnande exempel.

– Händelserna i Danmark och Japan är väldigt oroande, och viktigt för alla länder att ta lärdom av.

Sverige har traditionellt en hög vaccinationsgrad, men något liknande skulle kunna ske även här. Särskilt i samband med extrema situationer som under covid-pandemin med tanke på den snabba spridningen av information via sociala medier.

I någon mening har vaccinationer fallit offer för sin egen framgång, den så kallade vaccinparadoxen. Tack vare omfattande global vaccinering mot mässling är utbrott av sjukdomen numera väldigt ovanliga, konstaterar Sibylle Herzig van Wees. Och varför vaccinera mot polio när sjukdomen inte längre finns?

– Ett antal sjukdomar upplever vi inte längre på nära håll. Då är det också svårare att se dessa sjukdomar som något hot. Många vaccinskeptiska föräldrar hör till denna grupp. Dessutom resonerar de som så att ifall deras barn ändå skulle insjukna, finns en fantastisk sjukvård som kan ta hand om dem.

Om man verkligen lyssnar till anti-vaxxare, är det många som har goda skäl till sitt motstånd
Sibylle Herzig van Wees

Det finns också mer genomgripande samhällsförändringar bakom vaccinmotståndet. Orsakssambanden är komplexa, men en gemensam faktor enligt Sibylle Herzig van Wees är en ökad misstro mot myndigheter. Motstånd och skepsis mot vaccin kan ses som en symbol för de allt bräckligare banden mellan stat och medborgare, menar hon.

– Relationen mellan medborgare och stat förändras kontinuerligt, men under de senaste decennierna har det skett ganska dramatiska förändringar. Många samhällsgrupper, både till höger och vänster i politiken, har lågt förtroende för politiska ledare och myndigheter. Dessutom misstror de läkemedelsbolag.

Bakom motstånd och tveksamhet finns även rent sakliga skäl. Vaccinering räddar liv, men sker inte helt utan risk. I juni 2009 klassificerade WHO det dåvarande utbrottet av svininfluensa som en pandemi, och bara några månader senare inleddes vaccinering i Sverige. På kort tid vaccinerades närmare 5,3 miljoner svenskar, 60 procent av befolkningen. Dessvärre innebar vaccinet, Pandemrix, en ökad risk att drabbas av narkolepsi, en allvarlig neurologisk sjukdom. Enligt Läkemedelsverket insjuknade 100–150 barn och unga vuxna i narkolepsi som en direkt följd av vaccineringen mot svininfluensa.

Det pågår fortfarande studier för att förstå de långsiktiga följderna av dessa olyckliga händelser, exempelvis hur det påverkat svenskarnas vilja att vaccinera sig mot covid-19.

Under 2022 och 2023 kommer Sibylle Herzig van Wees att leda ett Fortefinansierat forskningsprojekt om vaccinmotstånd. Genom att intervjua fokusgrupper vill hon öka förståelsen för hur information och rykten sprids i vaccinskeptiska kretsar. Hon kommer att samtala med antroposofer i Järna och invandrargrupper i Malmö samt även studera det vaccinmotstånd som förekommer på sociala medier. Folkhälsomyndigheten har tidigare konstaterat att skepsis och misstro mot vacciner är vanligare i dessa miljöer än hos övriga befolkningen.

Våra liv och vår livskvalitet hänger på att vi kan upprätthålla förtroendet för vaccineringar. Konsekvenserna riskerar annars att bli förödande
Sibylle Herzig van Wees

– Vi har viss kunskap om varför de olika grupperna är tveksamma till vaccin. Men vi vet inte så mycket om varifrån de får sin information, hur informationen sprids vidare och inte heller hur dessa grupper förhåller sig till hälsovård och myndigheter.

På sikt hoppas Sibylle Herzig van Wees att hennes forskningsresultat kan bidra till ett förbättrat bemötande av de som är tveksamma eller skeptiskt inställda till att vaccinera sig själva eller sina barn. I förlängningen handlar det om att upprätthålla det höga förtroende för vacciner som trots allt fortfarande finns i Sverige.

– Vi måste ta människors oro på allvar. De flickor i Japan som upplevde symptom efter att ha vaccinerats mot HPV blev avfärdade som tokiga och hysteriska unga kvinnor. Ett sådant bemötande riskerar att späda på oron och det skadar förtroendet mellan samhället och en grupp människor. Om du är orolig och rädd slutar du att lyssna.

Förslagen om att göra vaccinering obligatorisk, exempelvis mot covid-19, tror inte Sibylle Herzig van Wees är rätt väg att gå. Istället behöver sjukvården och myndigheter bli mer inriktade på öppen dialog. De flesta som är tveksamma till eller vägrar vaccin är osäkra och har obesvarade frågor. Det gäller även hårdföra vaccinationsmotståndare, säger hon.

– Om man verkligen lyssnar till anti-vaxxare, är det många som har goda skäl till sitt motstånd. Vissa av dem har haft barn som fått en ovanlig biverkning efter vaccinering och kanske trott att barnen fått cancer. Det är personer som har haft det väldigt tufft och kanske gått runt med obesvarade frågor i åratal.

Vi kommer inte att bli av med vaccinmotståndet, konstaterar Sibylle Herzig van Wees. Men vi gör bäst i att arbeta för att så många som möjligt ser nyttan med vaccin. Covid-pandemin och den pågående vaccineringen har hjälpt oss att se hur mycket som står på spel.

– Våra liv och vår livskvalitet hänger på att vi kan upprätthålla förtroendet för vaccineringar. Konsekvenserna riskerar annars att bli förödande, säger Sibylle Herzig van Wees.

Text: Henrik Lundström
Illustration: Erica Jacobsson