Hög musik i lurar kan skada ungas hörsel
Var fjärde ungdom lyssnar på så hög musik i sina hörlurar att det riskerar att leda till tinnitus och hörselnedsättning. En grupp forskare undersöker nu hur riskerna ser ut och vilka grupper som lyssnar på ett farligt sätt. Förhoppningen är att kunna ta fram riktlinjer som bidrar till att förebygga hörselskador.
Från drömsk indie-folk till politisk punkrock. Oavsett preferens har musiken för många en unik förmåga att förstärka våra känslor, ge tröst vid motgångar och skapa en känsla av identitet. Men det kan vara värt att tänka efter innan vi spelar favoritlåten på högsta volym. Hög ljudvolym och lång exponeringstid kan nämligen innebära konsekvenser, som tinnitus, hörselnedsättning och ökad ljudkänslighet.
Cirka nio av tio femtonåringar uppger att de ofta lyssnar på musik i hörlurar, och av dessa lyssnar mellan 16 och 27 procent på volymer som uppskattas överskrida ljudsäkerhetsnivån på 85 decibel. Utöver ljudstyrkan spelar exponeringstiden roll – ju högre volym desto kortare tid kan man lyssna utan att hörseln tar skada.
I dagsläget finns inga gränsvärden för fritidsbuller, och kunskapen om vad som är ett riskfyllt musiklyssningsbeteende baseras framför allt på tvärsnittsstudier. I en ny studie ska de långsiktiga effekterna av exponering för starka ljud undersökas hos 460 barn i åldrarna 10 till 15 år.
Studien är tredelad: den första delen består av enkäter och kartläggning av barnens musiklyssningsvanor, den andra omfattar intervjuer i fokusgrupper och den tredje innehåller uppföljning av barnens hörselfunktion.
– Vi har satt vårt kriterium för vad som är en riskfylld lyssningsvana utifrån riktlinjer för arbetsplatsbuller, där 85 decibel under 40 timmar i veckan utgör en gräns för vad som anses vara potentiellt skadligt. I tidigare studier har vi sett att det finns en grupp ungdomar som lyssnar dels väldigt mycket, dels väldigt starkt, och det är den här gruppen som vi menar har ett riskfyllt lyssnande, säger Stephen Widen, lektor i hörselvetenskap vid Örebro universitet. Han förtydligar:
– Denna grupp lyssnar på hög volym under flera timmar varje dag. Vissa lyssnar i miljöer där det finns bakgrundsbuller som gör att de skruvar upp volymen ytterligare, och vissa lyssnar till och med medan de sover. Det är den sammantagna bilden av lyssningsvanorna som avgör om de är farliga, och denna grupp är förstås extra viktig att följa upp i studien.
Av den anledningen kommer de cirka 30 barn som ska intervjuas i fokusgrupper att väljas ur denna högriskkategori. Stephen Widen har i flera av sina tidigare studier kunnat se kopplingar mellan risktagarbeteenden och faktorer som socioekonomisk status och kön. Barn till högutbildade föräldrar tenderar att vara mer negativt inställda till stark musik och buller (det motsatta gäller för barn till lågutbildade föräldrar), och de generella resonemangen mellan könen skiljer sig åt – unga tjejer tenderar att vara mer rädda om sig än unga killar som oftare uppvisar en vilja att visa att man ”härdar ut”.
– Om dessa resultat står sig tror jag att vi kommer att se detta mönster även i den här studien. Vi kommer bland annat att koppla de individuella attityderna till gruppens normer och värderingar kring olika beteenden och undersöka hur upplevd ohälsa påverkar riskmedvetenheten. Personligen tycker jag att det är spännande att förstå varför lyssningsvanorna ser ut som de gör och vad barnen upplever som positivt med att lyssna starkt. Hörseln används till väldigt mycket, och användningen av hörlurar handlar inte bara om att lyssna på musik, utan också om dataspel, att prata med kompisar och lyssna på poddar, säger Stephen Widen.
Stephen Widen menar att det faktum att det i dag inte finns några gränsvärden för fritidsbuller i kombination med att barn och unga tidigt i livet utsätter sig för mycket och höga ljudvolymer kräver evidensbaserad kunskap.
– Om man kan få grepp om vad som faktiskt utgör ett riskfyllt lyssningsbeteende kan vi utveckla riktlinjer så att det finns något att förhålla sig till och på så sätt förebygga att bullerskador uppstår.
– Vi är medvetna om att effekterna på hörseln nog inte syns efter en så kort tid som bara två år, men vi tror att vi kan få en bra bild av lyssningsvanorna och det möjliggör för oss att följa upp resultaten längre fram. Vi hoppas att det här är en start på någonting större.
Text: Nicole Kling
