Unga använder droger som medicin mot psykisk ohälsa

Mottagningarna i Stockholm, Malmö och Göteborg gör årliga mätningar som visar på besökarnas könsfördelning, ålder, huvudpreparat och förekomst av andra problem. Ändå är kunskapen låg om problematisk substansanvändning bland unga, menar Patrik Karlsson, professor i socialt arbete vid Stockholms universitet.

– I dag vet vi ganska lite generellt om unga i behandling för substansbruksproblem jämfört med vad vi vet om vuxna. Vi vet att de flesta som kommer till mottagningarna är pojkar, i genomsnitt är 17 år och att många har parallella problem, i synnerhet flickorna. Det kan handla om psykiska problem eller kriminalitet. Det finns indikationer på att parallella problem har ökat, det är en större andel under senare år som uppger att de har samtidig psykiatrisk vård.

En fallstudie med unga substansanvändare

Patrik och en grupp andra forskare från Stockholms universitet och Karolinska Institutet analyserar hur unga substansanvändare hanteras i det svenska vårdsystemet utifrån en fallstudie på Maria Ungdom. De söker svar på vilka individer som får vilken typ av behandling, hur behoven bedöms samt hur vården genomförs i praktiken. Studien bygger på journalgranskning, registerdata från perioden 2011 till 2021 och intervjuer med ungdomar och personal.

Men det kan bli en missvisande bild som målas upp av vilka ungdomar det är som brukar substanser och varför, om man enbart utgår från mottagningarnas register. Till skillnad från vuxna, som oftast söker hjälp frivilligt, upplever en del av Maria Ungdoms besökare sig dittvingade av socialtjänst, skolan eller vårdnadshavare. Det leder till att fler från utsatta områden slussas till Maria Ungdom, medan bruket i mer välbärgade områden till stor del förblir ett mörkertal.

– Det är en heterogen grupp som kommer till Mariamottagningarna, ungefär som i all annan sjukvård. Det är alltifrån de som har testat cannabis någon
enstaka gång och bara gör några besök, till de som kontinuerligt använder andra droger och har jättestora problem. Problemet är att det inte alltid kommer till samhällets kännedom när ungdomar från resursstarka grupper använder exempelvis cannabis, berättar Patrik.

– En hypotes vi har är att flickor med normbrytande beteende, i högre grad än pojkar med liknande svårigheter, avviker från det som är ”vanligt” bland deras jämnåriga.

Normbrytande flickor uppmärksammas tidigare

Philip Lindner är medforskare i projektet och FoU-ansvarig vid Maria Ungdom. Han berättar att det är vanligare att flickor kommer i kontakt med Maria Ungdom i yngre åldrar jämfört med pojkar.

– En hypotes vi har är att flickor med normbrytande beteende i högre grad än pojkar med liknande svårigheter avviker från det som är ”vanligt” bland deras jämnåriga, och därför uppmärksammas tidigare.

Patrik ser stora fördelar med den samlade kompetensen på Maria Ungdom. Unga som använder droger i medicinskt syfte, till exempel för att hantera ångest eller andra psykiska besvär, kan få ett mer samordnat och effektivt stöd.

– Det kan minska risken för att patienter ”bollas runt” mellan olika instanser och är särskilt viktigt för unga med komplexa behov. En av de största utmaningarna är att hantera unga med både substansproblem och allvarliga psykiska problem. De kan ibland uppleva att de behöver lämna negativa urinprov för att få tillgång till annan psykiatrisk vård, vilket kan vara en barriär för att få den hjälp de behöver, säger Patrik.

Ungdomarnas egna upplevelser varierar stort. De flesta tycker att vården är hjälpsam och motiverande, medan andra upplever den som integritetskränkande och stigmatiserande. Det gäller i synnerhet dem som tvingas lämna urinprov.

– En sak att fundera på är vad det gör med människor som får en stämpel på sig att ha använt narkotika och de negativa konsekvenser det kan få, när deras problem handlar om något annat egentligen, menar Patrik.

Flytta fokus från nolltolerans till underliggande problem

Har ni några råd till beslutsfattare?

– Man ska inte stirra sig blind på nolltoleransen för bruk av substanser, det är inte alltid det största problemet. Ofta finns underliggande problem som driver användningen. Det har varit stort fokus på förebyggande arbete för normalpopulationen ungdomar. Men då riskerar man att missa den grupp som vi har låg kunskap om. Jag hoppas att våra resultat ska leda till en ökad förståelse för den heterogenitet som finns bland unga med substansproblem, och att vården kan anpassas bättre efter varje individs behov, säger Patrik.

Nästa steg för projektet är att få en bredare bild av hur substansbruk och kriminalitet hänger ihop med hjälp av registerdata från Brottsförebyggande rådet och vårdens kliniska data.