Hem ljuva hem: Kan mer tillit minska hemlösheten?

Forskningsprojektet RECO utvecklar Bostad Först

Nu vinner en annan metod mark: Bostad Först. Här får personer utan bostad en lägenhet direkt och stöd utifrån sina individuella behov, utan krav på drogfrihet eller prestation. Bostaden är alltså inte ett avlägset mål att förtjäna, utan själva förutsättningen för förändring. Resultaten är tydliga: 75–85 procent når boendestabilitet, mot 20–25 procent i boendetrappan, berättar Marcus.

– Med Bostad Först kan man dessutom se att en trygg och stabil situation leder till mindre missbruk och bättre hälsa. När man känner sig sedd som människa, att man får stöd, då får man kraft att förändra, säger han.

Det finns dock utmaningar. Det kan vara svårt att få till tvärfunktionella team när olika huvudmän är inblandade, att säkerställa kontinuitet och undvika att arbetet blir en isolerad insats vid sidan av resten av hjälpsystemet. Det Fortefinansierade forskningsprojektet RECO står för resilienta gemenskaper genom hållbar välfärdstransformation. Studien leds av Marcus och forskarna undersöker hur man kan samverka för att utveckla modellen och göra den mer hållbar. Forskningen kan även bidra till att skapa förståelse och engagemang hos både beslutsfattare och yrkesverksamma.

– Vi har inte mött så mycket politiskt motstånd – tvärtom. Vi ser att när vi kan visa resultat på att något fungerar, då vill man vara med och driva det, säger han.

Riktat statsbidrag ska öka användningen av Bostad Först

Som en del av regeringens hemlöshetsstrategi finns ett riktat flerårigt statsbidrag till kommunerna för att öka användningen av Bostad Först. Marcus uppskattar att modellen nu tillämpas i 110 av landets 290 kommuner. Inom RECO följs implementeringen och hur väl grundprinciperna följs.

– Programtrohet är avgörande, då man ser att modellen har så god effekt. Även om man ofta behöver en viss lokal anpassning måste den
alltid analyseras i relation till utfallet. Vi hoppas också upptäcka förbättringsmöjligheter, säger han.

Boendestabilitet räcker inte som ambition, framhåller Marcus. Det är också viktigt att personer som tidigare stått utan bostad blir en del av samhället. I så kallade RECO-labb kommer därförbrukare, socialtjänst, hyresvärdar och vårdgivare tillsammans utforska hur man kan minska risken för ensamhet och tackla svårigheten att hitta sysselsättning. En viktig grundprincip i Bostad Först är att utgå från brukarnas egna erfarenheter och önskemål.

– Hyresgästen har stor makt över sin situation, det är hela poängen. Genom att lyssna på dem som har faktisk erfarenhet är det lättare att hitta rätt insatser.

Stockholm stad ser att RECO fyller ett tydligt behov

Ute i kommunerna sätts idéerna på prov. Ninja Larsson är chef för Bostad Först i Stockholms stad. Hon beskriver arbetet som att stå på barrikaderna.

– Det är tröga organisationer och djupt rotade traditioner som vi försöker vända. Men ett hem bör vara ett medel snarare än ett mål – en rättighet, inte något man ska göra sig förtjänt av. De som kommer till oss är märkta av systemet, psykiskt och fysiskt nedsatta av att ha diskvalificerats. Man slutar inte missbruka för att man straffas, det går inte att ta tag i sina problem om man inte har en fast punkt och en trygghet, säger hon.

Hemlöshetsstrategin innebär både ett minskat motstånd och ökade resurser, berättar Ninja. Bland annat har Bostad Först kunnat stärka sin satsning på återhämtning, gemenskap och ökad delaktighet i samhället. I samarbete med föreningen Street Minds, där personer i styrelsen har egen erfarenhet av hemlöshet, drivs nu öppen verksamhet.

– Det har fallit väldigt väl ut. Vi har många besök, positiva reaktioner och flera studiebesök så vi hoppas kunna inspirera fler, säger hon.
RECO fyller ett tydligt behov, berättar Ninja, och poängterar särskilt kunskapsspridning, samverkan och studien av hur trogen man är Bostad Först-modellen.

– Det är viktigt att se hur vi kan utveckla och förbättra verksamheten. Allt handlar om att det ska gynna våra brukare. Det är fantastiskt att människor som levt många år på gatan och farit illa i vårt system nu beskriver att de här faktiskt får en chans.

TEXT: Ebba Arnborg