De glömda barnen - om stödgruppers effekt på barn till förälder med skadligt bruk

Publicerad: 4 september 2026

Lästid: 4 minuter

Av alla barn och unga under 18 år i Sverige växer 20 procent upp med en förälder som har ett skadligt bruk. Barnen håller det ofta hemligt vilket gör deras situation osynlig för omgivningen. Stödgrupper är ett sätt att ge dessa barn stöd – men hur stor effekt har de? Det har en Fortefinansierad effektutvärdering tagit reda på.

Många barn växer upp i familjer med beroendeproblematik. Barnen håller ofta familjens situation hemlig och berättar inte för någon utanför familjen. Därför har de kommit att kallas “de glömda barnen”.

Peter Larm, forskare på institutionen för folkhälsovetenskap vid Stockholms universitet, blev för några år sedan kontaktad av Länsnykterhetsförbundet i Västra Götaland som samordnar nätverket De Glömda Barnen Västra Götaland. De ville få hjälp att utvärdera om stödgrupper för barn som har en förälder med beroendeproblematik gör någon skillnad.

Stödgrupper ger hopp och kunskap

Sedan slutet av 1980-talet har stödgrupper blivit en vanlig stödinsats för barn som växer upp med beroendeproblematik i familjen. Kommunernas socialtjänst är den vanligaste aktören, men stödgrupper erbjuds även av Svenska kyrkan, regioner och frivilliga organisationer.

I stödgrupperna träffas barn eller unga och får möjlighet att prata om sin situation tillsammans med andra som har liknande erfarenheter. Samtalen utgår från olika teman, som förälderns skadliga bruk av substanser, barnets känslor för föräldern, personliga försvar och gränssättningar, kunskap om alkohol, droger och psykisk ohälsa. Stödgrupperna leds av en eller två stödgruppsledare. För många kan det vara betydelsefullt att upptäcka att de inte är ensamma om sina erfarenheter och att få kunskap som hjälper dem att förstå sin situation.

Ytterligare stödinsatser kan hjälpa barnen att behålla den positiva förändringen, och motverka att det normbrytande beteendet återkommer.

Peter Larm

Forskare på institutionen för folkhälsovetenskap vid Stockholms universitet

Emotionella problem minskar på lång sikt – normbrytande beteende på kort sikt

Peter har lett en effektutvärdering av stödgrupper för barn mellan 6 och 12 år som växer upp med föräldrar med alkohol- eller drogproblem.

Resultaten visar att stödgrupper framför allt minskar emotionella problem hos barnen – på både kort och lång sikt.

När det gäller de barn som är utåtagerande och normbrytande är effekten däremot mer kortvarig. Efter sex månader har många av barnen återgått till att bryta mot regler och sociala normer, som att ljuga, luras, stjäla saker från skolan eller vara elak mot andra barn.

– Ytterligare stödinsatser skulle kunna erbjudas för att hjälpa barnen att behålla den positiva förändringen och motverka att det normbrytande beteendet återkommer. Ett exempel är olika interventioner som inkluderar föräldrarna, säger Peter.

Flickor gynnas mest av stödgrupper

Stödgrupperna har störst effekt i tre grupper: flickor, barn i åldern 10–12 år och barn vars föräldrar har en högskoleutbildning. En möjlig förklaring är att flickor som växer upp under ogynnsamma förhållanden utvecklar ofta emotionella problem, medan pojkar i större utsträckning utvecklar utåtagerande, normbrytande beteende.

– Eftersom stödgrupper minskar emotionella problem förklarar det varför flickor gynnas mer. Att äldre barn gynnas mer av stödgrupper är kanske inte så konstigt då deras kognitiva förmåga att tillgodose sig innehållet i stödgrupperna sannolikt ökar med åldern, säger Peter.

Svårt att hitta barnen – och att samverka inom kommunen

Studien visar också att det inte är enkelt för stödgruppsledare att hitta de barn som behöver stöd. Detta trots att omkring 320 000 barn och unga under 18 år växer upp med en förälder med skadligt bruk, enligt en översiktsstudie från CAN (Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning). Samtidigt deltog endast 3 700 barn och unga i någon form av stödverksamhet under 2025, enligt en rapport från Movendi Sverige.

– Detta ska inte läggas stödgruppsledarna till last. Snarare tyder det på betydande samverkanssvårigheter mellan de kommunala aktörer som arbetar med barn och unga. Svårigheterna ligger snarare på organisationsnivå än på enskilda stödgruppsledare. säger Peter.

Studien visar att samverkan oftast fungerar bäst med andra kommunala aktörer som arbetar med barn, som Socialtjänstens enheter för barn och unga, och med skolan. Samverkan fungerar sämre med aktörer som arbetar med föräldrarnas svårigheter, till exempel beroendeenheter och psykiatrin.

– Det visar att samverkan inom den egna kommunen kan vara svårt. Här skulle stödgrupper kunna erbjudas som ett stöd för de barn där föräldrarna genomgår behandlingar inom psykiatrin eller för skadligt substansbruk, säger Peter.

Se webbinarium från CAN

Peter Larm berättar om studien i ett webbinarium från CAN, Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.

Där presenterar flera forskare andra studier inom ämnet prevention och folkhälsa.

Länk till webbinariet: Forskning – prevention och folkhälsa Länk till annan webbplats.

Tips för stödgruppernas upplägg

Arrangera 10 till 12 träffar. De flesta barn deltar inte i fler träffar, även om fler erbjuds.
Ta upp flera teman. Stödgrupperna bör bland annat ge barnen kunskap om alkohol, droger och psykisk ohälsa. Andra viktiga teman är känslor, relationer, gränser och att förstå att man inte behöver ta ansvar för sin förälders situation.
Fokusera på barnets egen situation. Barnen behöver få möjlighet att prata om sina känslor och erfarenheter, stärka sin självkänsla och utveckla sin förmåga att sätta gränser.

Nätverket De Glömda Barnen Västra Götaland

Nätverket är en del av Länsnykterhetsförbundet Västra Götaland, som samlar organisationer, myndigheter, studieförbund och kommuner som arbetar med barn som växer upp i familjer med beroendeproblematik.