ARTIKEL
Ålderdom med intellektuell funktionsnedsättning
När personer med intellektuell funktionsnedsättning blir äldre möter de ofta ett stödsystem som inte är anpassat för deras förändrade behov. Två projekt belyser hur kunskap och samverkan kan minska risken att människor med behov av stöd hamnar mellan stolarna under livets olika faser – från skolbänk till äldreomsorg. Läs den andra artikeln av två om övergången in i ålderdomen med funktionsnedsättning.
I dag lever personer med intellektuell funktionsnedsättning längre än tidigare tack vare förbättrade levnadsvillkor, men det innebär också en risk att hamna mellan stolarna i samhället. Många får stöd enligt LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, som bland annat reglerar rätten till gruppbostad och daglig verksamhet. Men när dessa personer blir äldre kan det uppstå behov och frågor som inte alltid fångas upp av vare sig LSS eller äldreomsorgen.
Detta är utgångspunkten för ett Fortefinansierat forskningsprojekt under ledning av Kristina Engwall, universitetslektor i socialt arbete vid Uppsala universitet. Projektet bygger på intervjuer och observationer i flera kommuner för att fånga både de äldres och personalens erfarenheter.
– När LSS infördes 1994 var den här gruppen med intellektuell funktionsnedsättning inte särskilt stor. Därför finns det heller inga särskilda skrivningar eller någon tydlig tanke kring vad som händer med dem när de blir gamla. Det är en kunskapslucka som vi vill fylla, säger Kristina.
När LSS infördes 1994 var gruppen äldre med intellektuell funktionsnedsättning inte särskilt stor. Därför finns det heller inga särskilda skrivningar eller någon tydlig tanke kring vad som händer med dem när de blir gamla. Det är en kunskapslucka som vi vill fylla.
%20Kristina%20Engwall,%20Uppsala%20universitet,%20Foto%20-%20Mikael%20Wallerstedt%20BW.jpg)
Kristina Engwall,
Universitetslektor i socialt arbete vid Uppsala universitet. Foto - Mikael Wallerstedt BW
Ett samspel mellan funktionshinder-och äldreomsorgen
En av de frågor som forskarna vill förstå bättre är hur samspelet fungerar mellan funktionshinder- och äldreomsorgen. De har olika uppdrag, olika kompetenser och ofta begränsad insyn i varandras arbete. Det handlar inte bara om organisation och ansvarsfördelning, utan också om föreställningar kring åldrande, funktionsnedsättning och vilken kunskap som värderas högst. Palle Storm, universitetslektor i socialt arbete vid Stockholms universitet och en av forskarna i projektet, beskriver ett tydligt glapp:
– Inom funktionshinderomsorgen saknas ofta kunskap om åldrande, och inom äldreomsorgen saknas kunskap om intellektuell funktionsnedsättning. De här personerna hamnar därför i ett gränsland och riskerar att inte få det stöd de behöver när behoven förändras med åldern.
Inom funktionshinderomsorgen saknas ofta kunskap om åldrande, och inom äldreomsorgen saknas kunskap om intellektuell funktionsnedsättning. De här personerna hamnar därför i ett gränsland och riskerar att inte få det stöd de behöver när behoven förändras med åldern.
%20Palle%20Storm,%20Stockholms%20universitet,%20Foto%20-%20Eva%20Dahlin%20BW.jpg)
Palle Storm
Universitetslektor i socialt arbete vid Stockholms universitet. Foto - Eva Dahlin BW.
Ett tydligt exempel är när personer lämnar sin dagliga verksamhet. För många är den en central del av vardagen som ger struktur, social kontakt och aktivitet. När den försvinner kan det innebära att stora delar av dagen blir oplanerade.
– Utan daglig verksamhet riskerar personen att bli passiviserad, ensam och stå utan meningsfull sysselsättning, eftersom träffpunkter och aktiviteter ofta är utformade för ”normtypiska” äldre, säger Palle.
De riskerar då att bli mindre aktiva och mer stillasittande, vilket på sikt kan påverka både den fysiska hälsan och möjligheterna att delta i olika aktiviteter. Förutsättningarna skiljer sig dessutom åt beroende på var i landet man bor.
– I större kommuner, där det bor fler människor, kan det finnas bättre förutsättningar att anpassa verksamheten och till exempel ordna särskilda
träffpunkter. Det skulle också kunna innebära att man samlar personer så att de får bo på anpassade gruppboenden och att personalen får specialutbildning, säger Palle.
När personer med intellektuell funktionsnedsättning lever längre än tidigare blir frågorna om åldrande och stöd alltmer angelägna. Genom att rikta ljuset mot gråzonen mellan funktionshinder och äldreomsorgen hoppas forskarna kunna bidra med kunskap som leder till ett mer sammanhållet
stöd genom hela livet.
Del 1: Övergången mellan skola och arbetsliv – om unga med funktionsnedsättning
Det här det andra avsnittet ur en artikel i Forte Magasin. Läs det första avsnittet som belyser funktionsnedsättning genom livet och övergången mellan skola och arbetsliv: Funktionsnedsättning genom livet - från skolbänk till äldreomsorg
Arbetslivstöd för personer med funktionsnedsättning
Ansvaret för arbetslivsstöd delas mellan flera aktörer. Arbetsförmedlingen har en central roll i att stödja personer att få och behålla arbete. Arbetsgivare ansvarar för anpassning och rehabilitering på arbetsplatsen. Försäkringskassan samordnar insatser mellan olika aktörer. Kommunerna ansvarar för socialt stöd som kan vara avgörande för möjligheten att arbeta.
Stöd för personer med intellektuell funktionsnedsättning
Personer med intellektuell funktionsnedsättning kan ha rätt till
stöd enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade
(LSS), som ska ge förutsättningar att leva som andra och delta
i samhället. Det kan till exempel handla om daglig verksamhet
som ska bidra till en meningsfull sysselsättning. Kommunen
har huvudansvaret för dessa insatser, medan andra aktörer kan
bidra med stöd kopplat till arbete eller rehabilitering.
Källa: Socialstyrelsen
TEXT: Thomas Wedérus
