artikel
Se den anhöriga också – inte bara den med skadligt bruk
Vuxna anhöriga till personer med skadligt bruk behöver få ett nyanserat stöd, som riktar fokus även på det egna måendet. Bättre samordning och ansvarsfördelning behövs också mellan socialsekreterare, anhörigkonsulenter och alkohol- och beroendeterapeuter. Det visar ny forskning om socialt arbete som erbjuder stöd till anhöriga.
Som anhörig är det vanligt att tänka först på den som dricker för mycket alkohol eller använder narkotika, och glömma bort hur man själv mår. Resultat från en Fortefinansierad studie visar att många anhöriga lider av stress, ångest och depression.
– Det finns empiriskt stöd för att anhöriga i stor utsträckning påverkas negativt av en närståendes substansbruksproblem, säger Lisa Skogens, professor i vård och behandling av alkohol- och drogmissbruk vid Stockholms universitet.
Relationen till personen med skadligt bruk präglas av att den anhöriga ständigt är beredd att stötta, samtidigt som den brottas med känslor av skam och skuld. Den anhörigas psykiska ohälsa kan leda till att hen inte orkar ta initiativ till att själv må bra. Området är underbeforskat – både vad gäller anhörigas egna stödbehov, rollen som anhörig och hur stödet är organiserat och utformat i praktiken.
Den anhöriges oro för, och omsorg om, sin närstående riskerar att förklaras och beskrivas som ett sjukdomsliknande tillstånd, på ett sätt som inte sker inom andra anhöriggrupper.
Lisa Skogens
Professor i vård och behandling av alkohol- och drogmissbruk, Stockholms universitet
Även professionella kan se förbi den anhöriga
Studien visar att även professionella inom socialt arbete, till exempel socialsekreterare, anhörigkonsulenter och alkohol- och beroendeterapeuter, som ger stöd till anhöriga kan se förbi den anhöriga. I studien genomförde Lisa Skogens forskargrupp intervjuer med dessa professionella. I gruppen ingår också professor Ninive von Greiff, doktorand Hans Fagerström och fil dr Sofia Huusmann Härd, alla verksamma vid Institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet. Forskarna konstaterar att i stödsamtal får anhöriga ofta information om vad som anses vara en korrekt syn på den närståendes beroende.
De professionella inom socialtjänsten som möter personer med substansbruksproblematik och deras anhöriga kan också patologisera den anhöriga, det vill säga se den anhöriga som en del av problemet. I jämförelse med andra anhöriggrupper, som till exempel anhöriga till äldre eller funktionsnedsatta, finns en högre grad av stigmatisering.
– Den anhöriges oro för, och omsorg om, sin närstående riskerar att förklaras och beskrivas som ett sjukdomsliknande tillstånd på ett sätt som inte sker inom andra anhöriggrupper, säger Lisa Skogens.
När den anhörigas situation uppfattas som en familjesjukdom eller medberoende kan uppmaningen bli att den anhöriga ska förstå sin egen roll och ansvar i den närståendes beroende, att sätta gränser och förändra sitt eget förhållningssätt.
– Även om det kan minska skuldkänslor, och ge anhöriga hjälpsamma strategier, kan det också innebära att man missar att den anhörigas oro och omsorg kan vara rimliga reaktioner på en svår situation. Det kan i sin tur bidra till att stödformer som ekonomiskt stöd eller avlastning framstår som mindre självklara. På så sätt skiljer sig denna anhöriggrupp mot andra anhöriggrupper, säger Lisa Skogens.
Nyanserat stöd till anhöriga behövs
Forskarna vill se ett mer nyanserat stöd till anhöriga, där hänsyn tas till hur den anhöriga uppfattar och beskriver sin situation. Stödet behöver både utgå från den anhörigas egna behov och ta hänsyn till relationen till personen med skadligt bruk. Det betyder att den anhöriga inte ska reduceras till att enbart vara en resurs för den närstående. Inte heller ska den anhöriga behöva känna att den måste distansera sig och stänga dörren för sin närstående.
Forskarna vill också se bättre samordning och ansvarsfördelning mellan professioner som socialsekreterare, anhörigkonsulenter och alkohol- och beroendeterapeuter, som möter personer med substansbruksproblematik och deras anhöriga.
– Socialtjänsten behöver därför en tydligare ansvarsfördelning och samordning så att anhörigas egna behov och relationen till den närstående inte faller mellan olika professionella ansvarsområden, säger Lisa Skogens.
Kommuners sätt att organisera anhörigstöd har betydelse
En undersökning som innefattar socialtjänsten, samt intervjuer med socialsekreterare, behandlare och anhörigkonsulenter visade att kommuners organisering av stöd till anhöriga har stor betydelse för vilken typ av stöd de anhöriga får. Av landets 290 kommuner svarade tre fjärdedelar på undersökningen.
Det framgick att kommunernas stöd för anhöriga till personer med skadligt bruk ofta fokuserar på problematiken hos den som missbrukar droger eller alkohol, och inte på stöd till den anhöriga. Stödet ges ofta av yrkesgrupper som arbetar inom beroendeenheter eller beroendemottagningar. Där anhörigkonsulenter ger anhörigstöd handlar det ofta om stöd till alla typer av anhöriga, och inte specifikt till anhöriggruppen som har närstående med skadligt bruk.
CRAFT är en stödform som rekommenderas av Socialstyrelsen. CRAFT står för Community Reinforcement and Family Training och är en metod för att stödja anhöriga till personer med alkohol- eller drogproblem. Syftet är både att förbättra den anhörigas egen situation och att öka möjligheterna att den närstående söker eller tar emot hjälp. Men forskarna ser en risk i att CRAFT fokuserar på förändringen hos den närstående. När relationen är fylld av konflikter, eller den närstående inte vill eller kan förändra sig, blir det extra viktigt att stödet även ger utrymme för den anhörigas återhämtning.
– Här krävs lyhördhet för hur anhöriga själva upplever sin roll i relationen, och vilken typ av förändring de har kapacitet och motivation att delta i, säger Lisa Skogens.
Nyttan med stöd till anhöriga
När den anhöriga mår bra ökar möjligheten att finnas som stöd för den närstående med skadligt bruk.
– Ett riktat stöd till anhörigas specifika situation skulle troligen även gynna samhället, säger Lisa Skogens.
Intresseorganisationer för anhöriga
Ett par exempel på samhällsaktörer som flyttar fokuset till anhöriga är Anhörigas Riksförbund och Al-Anon.
Anhörigas Riksförbund
- Har ett generellt fokus på anhöriga, inte enbart på anhöriga till personer med skadligt bruk.
- Vill flytta fokus till att den anhöriga också ska få stöd, oavsett vilken diagnos eller behov den närstående har.
- Menar att inom hälso- och sjukvården är det vanligt att verksamheten ber den anhöriga om information om den närstående, som ett stöd för verksamheten. Men verksamheten behöver också skaffa sig förståelse för hur den anhöriga har det, och hur vardagen fungerar för den anhöriga tillsammans med den närståendes behov.
- Anser att professionella bör se anhöriga som en självklar och resursrik samarbetspart, tillsammans med den närstående.
- Vill att verksamheter har respekt och förtroende för anhörigas synpunkter vid utredning, bedömning och insatser för den närstående.
- Länk: Anhörigas Riksförbund Länk till annan webbplats.
Fler länkar till stöd för anhöriga
Beroendecentrum i Stockholm listar annat stöd för anhöriga på sin webbplats. Länk: Anhöriga Länk till annan webbplats.
Forte samordnar alkohol- och narkotikaforskning
Forte är samordnare av forskningsområdet socialvetenskaplig alkohol- och narkotikaforskning. Uppdraget innebär att Forte finansierar forskning inom området, bidrar till att skapa en överblick av forskningen som pågår inom området och bidrar till att forskningsresultaten kan komma samhället till nytta.
TEXT: Lena Lindkvist
