Ojämlikhetens geografi - samhällsbygget börjar i klassrummet

Kamrateffekter kan både stärka och försvaga

Oron inför att Sverige håller på att glida isär och barnens osäkra framtid utgör grunden för deras projekt. Forskarna hoppas att deras resultat ska bidra till en mer detaljerad förståelse för vilka faktorer som påverkar ojämlikhet i utbildning.

– Det är i huvudsak två större förändringar vi ser i elevsammansättningen sedan 90-talet: dels att familjer med hög utbildningsnivå tenderar att flytta till storstadsområden innan de får barn. Dels skolvalets effekter – i dag är det inte längre bara geografin som avgör vilken skola ett barn går i, utan också föräldrarnas valmöjligheter. Det kan förstärka uppdelningen, även inom en och samma kommun, säger Erik.

Kamrateffekter är inget som bara uppstår i teorin, de märks konkret i barns prestationer. Ambitiösa elever kan inspirera och engagera sina klasskamrater och därmed bidra till förbättrade skolresultat. Kamrateffekter kan alltså både stärka och försvaga gruppens resultat, beroende på vilka normer och beteenden som dominerar. Positiva effekter kan sträcka sig ända in i vuxenlivet – och påverka chanserna till framtida arbete.

– När barn från studieovana hem får gå i en klass med studievana kamrater finns det en chans att deras motivation och studiefärdigheter påverkas positivt. Men om elever sorteras tidigt, som i vissa länder där man redan i årskurs sex delas upp i olika spår, teoretiska och mer praktiska, riskerar vi att gå miste om de här positiva effekterna, säger Erik.

Andra faktorer som påverkar resultaten i skolan

Erik och hans kollegor tar också hänsyn till andra faktorer som kan påverka resultaten, till exempel skillnader i lärartäthet eller tillgång till specialpedagogisk kompetens. Det finns en utbredd uppfattning om att storstadsskolor har lättare att rekrytera och behålla behöriga och erfarna lärare, medan landsbygdsskolor ofta står inför större utmaningar.

– Vi har definitivt funderat kring sådana aspekter. I vår studie försöker vi kontrollera för sådana faktorer statistiskt, även om vi inte kan studera dem direkt. Det hade varit intressant om vi haft bättre data,
säger Erik.

Tidigare forskning visar att starka kamratgrupper ibland kan kompensera för bristande lärarresurser

– och vice versa. Men den växande utbildningsklyftan
mellan stad och land kan inte enbart förklaras av skillnader i lärartäthet eller lärarkompetens.

Stöd för skolor med låga resultat

En som följt dessa processer på nära håll och som ser hur de påverkar både enskilda barns och samhällets möjligheter är Dilsa Demirbag-Sten, generalsekreterare på Berättarministeriet. Organisationen stöttar lärare och skolledare i skolor med låga studieresultat att fullgöra sitt kompensatoriska uppdrag, genom en beprövad och kreativ metod.

– Vårt uppdrag är tydligt: vi ska vara ett stöd för de skolor som har låga studieresultat. Det förvånade till och med oss hur omfattande problemen är i glesbygden, som i många fall präglas av en lika hög socioekonomisk utsatthet som de mest utsatta områdena
i storstäderna, säger hon.

Enligt henne går det inte bara att se på skolan som en isolerad institution – den samverkar ständigt med det omgivande samhället.

– Det vi ser i skolan börjar egentligen i samhället. Det går en röd tråd från bostadssegregation till skolsegregation. Det politiska samhällsbygget brister när vi får en dikotomi mellan glesbygd och storstad.

Följder utanför klassrummet

Dilsa pekar på att det också finns följder som går långt utanför klassrummet:

– Godkända skolresultat är ingen garanti för ett jobb i framtiden. Vi ser att gruppen studenter som avbryter sina akademiska studier ofta kommer från familjer som saknar utbildningstradition. Och de studenter som lyckas fullfölja en akademisk utbildning har sällan de nätverk som krävs för att få ett jobb.

Skolan blir en spegel av samhället, och när institutionerna sviker blir följderna djupgående:

– Det finns ett moment 22: när samhället saknar institutioner som bibliotek, biografer och andra samlingsplatser, flyttar unga – särskilt tjejer, vilket bara stärker utflyttningen och de sociala problemen som följer. De som blir kvar går i stället lätt in i en känsla av uppgivenhet.

En annan aspekt som Dilsa vill lyfta fram gäller synen på ideella aktörer och civilsamhället:

– Det finns de som av ideologiska skäl inte vill ha ett starkt civilsamhälle. Men de missar att vi innoverar och går före när samhället går i baklås. Färdtjänst och bibliotek var en gång ideella initiativ. Vi ser hur den idéburna sektorn använder kreativitet och engagemang när det offentliga inte räcker till. Vi behöver motivera och engagera, se på världen utifrån det som faktiskt finns och fråga hur vi kan vara en del i att förbättra den.