artikel
Hemlösa kvinnor – för utsatta för vård, för osynliga för statistik
Kvinnor i hemlöshet utsätts ofta för diskriminering i mötet med vården och dör i förtid. Ändå är de näst intill osynliga i både statistik och forskning. I sitt forskningsprojekt ger Elisabet Mattsson och hennes forskargrupp plats åt kvinnornas egna röster – och blottlägger ett system som alltför ofta sviker dem.
Illustration: Stina Persson
Forskningen om hemlöshet har länge dominerats av manliga perspektiv, vilket har skapat ett stort kunskapsglapp kring hemlösa kvinnors livsvillkor, hälsa och behov. Kvinnor är kraftigt underrepresenterade i studier på området, och deras specifika utsatthet – som nästan alltid innefattar våld – syns sällan i statistik, policy eller praktik.
Elisabet Mattsson är professor emerita vid Marie Cederschiöld högskola och har lett ett Forte-finansierat projekt som undersöker tillgången till vård för kvinnor i hemlöshet. Intervjuer, fokusgrupper och registeranalyser användes för att synliggöra strukturella hinder som påverkar livskvalitet och livslängd. Hon menar att resultaten blir mer relevanta och användbara genom att involvera målgruppen i rollen som forskarassistenter.
– Vi har tagit del av många berättelser där patientsäkerheten har brustit för den här gruppen. Okunskapen bland vårdpersonal är fortfarande stor, och fördomarna är många. Till exempel skickades en kvinna med stroke hem eftersom personalen trodde att hon var drogpåverkad. En annan riskerade att förlora ett ben på grund av en infektion som inte togs på allvar. Det här är inte enstaka händelser – det är toppen av ett isberg, säger Elisabet.
Ingen tillgång till teknik stänger ute
Gruppen kvinnor som lever i hemlöshet är heterogen: för vissa är avsaknaden av bostad kopplad till beroende eller långvarig utsatthet, medan andra lever gömda med skyddad identitet efter att ha flytt från partnervåld. Mattssons forskning visar att hemlösa kvinnor har det gemensamt att de många gånger står utanför det ordinarie vårdsystemet – de är ofta inte listade på vårdcentraler, och kan sakna legitimation eller medel för att betala egenavgifter. Och att ta del av digital vård är nästintill omöjligt utan tillgång till mobiltelefon, BankID eller uppkoppling.
– Ofta söker kvinnorna hjälp först när de absolut måste, och då är det akuten som gäller. Ett annat stort problem är att kvinnor med skyddad identitet ofta röjs i mötet med vården och dessutom exkluderas från digitala alternativ eftersom det fortfarande saknas teknik för trygg identifiering, säger Elisabet.
Oavsett vad kvinnorna söker vård för hänvisas de till beroendevården.
%20(2)%20Sanna%20Vahlman%20Foto%20Privat.jpg)
Sanna Vahlman
Verksamhetschef för Ersta Fristad och Ersta Möjlighet
Hänvisas till beroendevården oavsett diagnos
Sanna Vahlman, som har varit involverad i forskningsprojektet från start, kan vittna om hur situationen ser ut i praktiken. Hon är verksamhetschef för både Ersta Fristad och Ersta Möjlighet – två skyddade boenden för kvinnor med olika behov.
– Många av kvinnorna som kommer till vårt boende Ersta Möjlighet har en kombination av beroendeproblematik och våldsutsatthet. De får färre insatser från både vården och socialtjänsten, och misstroendet de möts av gör att de till slut undviker att söka hjälp, berättar hon.
Sanna förklarar att vårdkedjan för kvinnor med beroendeproblematik i praktiken är obefintlig.
– Nästan oavsett vad kvinnorna söker vård för hänvisas de till beroendevården. Det gör det oerhört svårt för dem att få rätt insatser. Även när våra kvinnor söker för djup psykisk ohälsa skickas de till beroendeakuten. Beroendediagnosen överskuggar allt annat, konstaterar hon.
God vård är att bli sedd som en individ. Inte som en beroendediagnos, inte som en hemlös.
%20Elisabet%20Mattsson%20Foto%20Privat.jpg)
Elisabet Mattsson
Professor emerita vid Marie Cederschiöld högskola
"Bara ute efter knark"
Både Elisabet och Sanna pekar på att fördomar och okunskap är grundorsaker till det bristande bemötandet inom vården. Kvinnor i hemlöshet vittnar om att vårdpersonalen inte sällan talar nedsättande om dem när de står alldeles bredvid, eller anklagar dem för att ”bara vara ute efter knark”.
nästan oavsett vad kvinnorna söker vård för hänvisas de till beroendevården. det gör det oerhört svårt för dem att få rätt insatser. beroendediagnosen överskuggar allt.
– Det finns en föreställning om att den här målgruppen skulle vara mer manipulativ eller aggressiv och därmed svårare att hantera. Men vår erfarenhet visar att det inte stämmer, säger Sanna och tillägger:
– Dessutom döms kvinnor hårdare än män eftersom vi lever i ett patriarkalt samhälle. Det finns en föreställning om att de ska klara sig själva, vara starkare och mer ansvarstagande – även i kris.
Bollas runt utan någon som tar helhetsansvar
Forskningen och praktiken visar att kvinnor i hemlöshet lever farligt. De diskrimineras, får sämre vård och dör tidigare än andra. Bristen på samordning innebär att kvinnor i hemlöshet ofta bollas runt mellan olika instanser utan att någon tar ett helhetsansvar. Elisabets forskning pekar på ett akut behov av samordnade insatser som kombinerar beroendevård, boendestöd och psykosocialt stöd för att minska överdödligheten. Hon hoppas att projektet ska bidra till ett mer jämlikt och respektfullt vårdsystem.
– God vård är att bli sedd som en individ. Inte som en beroendediagnos, inte som en hemlös. Det behövs respekt, samordning – och mod att låta kvinnorna själva vara med och forma lösningarna.
Nicole Kling
Vad är hemlöshet?
Socialstyrelsen definierar hemlöshet brett och inkluderar både personer utan tak över huvudet, de som bor tillfälligt hos andra, vistas på institution eller i akutboenden, samt de som är utan stadigvarande bostad.
Hemlöshet utan missbruk eller psykisk ohälsa
Över hälften av personerna i hemlöshet har varken ett dokumenterat missbruk eller en psykiatrisk diagnos. Det utmanar den vanliga föreställningen att hemlöshet främst drabbar personer med omfattande sociala problem.
Hemlös med jobb
En inte obetydlig andel av de hemlösa har någon form av inkomst från arbete, men har ändå inte råd eller möjlighet att få ett eget boende, särskilt i storstäder där bostadsbristen är störst.
”Osynlig hemlöshet”
Den största gruppen hemlösa i Sverige bori långsiktiga boendelösningar med stöd från kommunen – inte på gatan. Detta gör hemlösheten mindre synlig i gatubilden, men inte mindre allvarlig.
Statistik
2023 levde drygt 27 000 personer i hemlöshet i Sverige. Av dessa är cirka 30 procent kvinnor.
Källa: Socialstyrelsen
Mer forskning i samverkan med kvinnor med egen erfarenhet av hemlöshet
Inom forskningsprogrammet The SHE Program utvecklas och utvärderas insatser för att förbättra förutsättningarna för hälsa, delaktighet och jämlik vård för kvinnor i hemlöshet.
Programmet drivs i nära samverkan med kvinnor med egen erfarenhet av hemlöshet, samt i samarbete med civilsamhällesorganisationer, hälso- och sjukvård och socialtjänst. The SHE Program är en utveckling av det tidigare forskningsprogrammet ”Jämlik vård för kvinnor i hemlöshet”. Forskningen syftar till att synliggöra livsvillkoren för kvinnor i hemlöshet och att bidra med kunskap som stärker deras rätt till hälsa, samhällsdelaktighet och ett värdigt liv, och är finansierad av Forte.
Läs mer om programmet på Marie Cederschiöld högskolas webb Länk till annan webbplats.
