Från vårdcentral till skärmsamtal

Risk för ojämlik vård med digital primärvård

En annan utmaning är att digital primärvård används mest av yngre, teknikvana, högutbildade och höginkomsttagare.

– Primärvården har varit en vårdform som låginkomsttagare traditionellt utnyttjar mer än höginkomsttagare och högutbildade. Det anses positivt eftersom ohälsan är störst hos individer med låg inkomst eller kort utbildning. Om primärvården tappar låginkomstprofilen kan det leda till mer ojämlik vård, säger Clas.

Digital vård kan samtidigt avlasta vårdcentraler och sjukhus. Men den ökade tillgängligheten har även skapat en motsatt effekt: högre vårdkonsumtion.

– Tröskeln för att söka vård sänks, både för att patienter söker för saker de inte hade sökt för annars, och för att tillgängligheten till digital vård har varit bättre än till fysisk vård.

Ersättningssystemet spelar en avgörande roll, förklarar Clas. Digitala vårdgivare får betalt per besök, vilket skapar incitament att maximera antalet konsultationer.

Traditionella vårdgivare finansieras genom så kallad kapitering, en fast ersättning per listad patient, och har därför inte samma drivkraft att öka antalet besök genom bättre tillgänglighet.

– Även om det finns avlastningseffekter, blir nettot av digital vård ändå en viss överkonsumtion, säger Clas.

Vad gäller läkemedelsförskrivning vid digitala konsultationer visar preliminära data däremot att digitala vårdgivare i Sverige har varit försiktiga, särskilt med antibiotika.

– Jag tror att det kan förklaras av att vi i Sverige har strikta kontrollsystem, säger Clas.

Den digitala vården når nya patientgrupper

Ytterligare en aspekt av digital vård är att den visat potential att nå nya patientgrupper med psykisk ohälsa, som kanske inte söker hjälp på vårdcentraler. Men frågor om resurser och prioriteringar har väckts både i medier och av vårdpersonal i primärvården som intervjuats i ett annat forskningsprojekt.

– Det finns en oro för att mer av resurserna går till de lite lättare fallen som man kan ta via digitala tjänster, och att mindre tid går till de som behöver mer avancerad hjälp, säger Maria Hägglund, docent i hälsoinformatik vid
Uppsala universitet.

För patienter med social fobi eller svår ångest kan digital vård sänka tröskeln för att söka hjälp.

– Digital vård kan vara en viktig pusselbit, särskilt för unga med psykisk ohälsa. Men att mötas fysiskt kan i vissa fall vara en del av själva terapin, tillägger hon.

Precis som inom psykisk hälsa är relationen mellan patient och vårdgivare ofta central för behandlingens effektivitet inom de flesta typer av vård. I det Forte-finansierade projektet ConnectMe, som Maria leder, undersöks hur videobesök påverkar vårdpersonalens arbetsmiljö inom samtliga vårdkontexter och patienternas upplevelser. Forskarna har redan kunnat se att det pågår en anpassning för att hitta de mest effektiva arbetsformerna
inom olika vårdkontexter.

– De digitala vårdgivarna har strukturer som är optimerade för videosamtal, medan fysiska vårdgivare ofta ser det digitala som ett tillägg som är svårare att få till. Det skapar frågor: Hur hanterar man patienter som väntar digitalt om ett fysiskt besök drar ut på tiden? Hur säkerställer man att den digitala vården är lika patientsäker? säger Maria.

Stor utmaning att skapa jämlik vård

I det pågående projektet kommer forskarna ställa frågor till vårdpersonalen
om hur de upplever att patienternas behov möts.

Tidigare forskning, där patienter intervjuats, har visat på delade åsikter
bland patienter. Vissa uppskattar snabb hjälp och minskat behov
av resor, medan andra prioriterar kontinuiteten och fysiska besök med sin
vårdgivare.

– Här behöver vi fråga oss hur vi skapar en jämlik vård och hur vi kopplar ihop rätt patienter med rätt vårdpersonal, som uppskattar det här på olika sätt, säger Maria.

För att digital vård ska uppnå sin fulla potential krävs bättre integration med traditionell vård, menar Maria. Hon ser stor potential i att också integrera egenvårdstjänster och egenmonitorering, där patienten själv kan mäta sina värden, men betonar att införandet måste ske på rätt sätt.

– Det ställer höga krav på hur vi utvecklar och inför de digitala tjänsterna, så att vi får en väl fungerande digital arbetsmiljö där informationen kan flöda.

En dåligt planerad övergång kan öka den kognitiva belastningen på
vårdpersonalen, tror hon.

Clas Rehnberg menar också att organisatoriska utmaningar är
centrala för den digitala vårdens framtid.

– Tekniken finns där, men det gäller att få det att funka enligt den struktur och de målsättningar man har inom vården. Det är en jätteutmaning.