Mitt liv med hemtjänsten

Dagböckerna är en del av forskningsmetoden

Forskaren Tove Harnett vid Lunds universitet bad därför ett antal personer som har hjälp från äldreomsorgen att föra dagbok. En som verkligen tog dagsboksskrivandet på allvar var Eva-Mari Köhler vars utförliga anteckningar nu getts ut som bok.

Hur kommer det sig att ni valde dagboksanteckningar som metod inom forskningsprojektet?

– Äldres röster har varit påfallande frånvarande inom äldreomsorgsforskning där många studier baseras på personalens perspektiv och hur de hanterar tidsbrist och hur personal arbetar personcentrerat, säger Tove Harnett.

Att använda dagboksmetoder ger äldre personer en mer aktiv och medskapande roll i forskningsprocessen.

– Dagboksmetoder ger också en mer nyanserad bild, eftersom den äldre inkluderar sådant som kan upplevas för trivialt att nämna i en enkät eller i en intervju, men som kan vara centralt för personen själv.

Deltagarna får uttrycka sina upplevelser i sin egen takt och på sina egna villkor, vilket kan leda till djupare förståelse för vardagens betydelsefulla detaljer, som annars riskerar att förbises.

– I projektet har vi även använt en metod som vi kallar telefondagbok, utifrån att många äldre personer med hemtjänst har funktionsnedsättningar som gör det svårt att skriva längre texter, berättar Tove.

Det innebar att en hemtjänstanvändare blev uppringd vid sex tillfällen under en treveckorsperiod och ombads att beskriva och reflektera över sin vardag och de insatser de fått. Metoden gjorde det möjligt att fånga upp detaljer som var viktiga för de intervjuade, men som de sannolikt inte skulle ha nämnt i en enstaka intervju styrd av forskarens frågor.

Hemtjänsten har en viktig roll i äldre människors liv

I projektet har 13 kommuner ingått där också äldre blivit intervjuade och forskarna gjort observationer i deras hem när hemtjänsten kommer på besök. I tidigare nordiska studier har man belyst hur personalen hanterar tidspress och arbetar personcentrerat, berättar Tove.

– Vår insikt är att när man istället fokuserar på de äldre själva, ser man att de aktivt hanterar tidspressen, till exempel genom att tacka nej till vissa insatser för att spara tid åt andra eller förbereda sig noggrant inför besöken. De försöker också göra personalen uppskattad genom att visa intresse för deras liv. Det visar att äldre med hemtjänst inte är passiva mottagare utan aktiva i att få systemet att fungera. Vi kallar detta en “farlig dans” där både personal och äldre anstränger sig för att kompensera neddragningar och få allt att fungera.

Det riskerar att dölja problemen som neddragningar leder till. Dessutom kan det ge beslutsfattare en bild av att äldreomsorgen fungerar väl, trots bristerna, menar Tove.

Hur hoppas du att Eva-Mari Köhlers bok ska påverka debatten om äldreomsorg och hemtjänst i Sverige?

– Jag hoppas att Sjukt gammal bidrar till en mer nyanserad debatt om äldreomsorgen i Sverige. Den som läser boken ser att Eva-Mari är en person som kan vara ganska svår för hemtjänsten att hantera. Men systemet behöver kunna hantera alla sorts människor.

Tove hänvisar till professor emeritus Marta Szebehely som har beskrivit äldreomsorg som en del av samhällets sociala infrastruktur, något vi alla vill ska finnas, även när vi inte använder den, precis som vägar eller elnät.

– Tack vare äldreomsorgen kan människor i medelåldern arbeta, istället för att tvingas ta ansvar för en äldre förälder. Samtidigt får äldre själva möjlighet att leva utan att känna sig som en belastning för sina barn. Många äldre tar gärna emot hjälp av sina vuxna barn för mat och praktiska saker, men få vill vara beroende av barnen för att bli duschade och torkade efter toalettbesök.

Tove hoppas boken kan påminna om att äldreomsorg inte bara är en fråga som rör äldre personer, det är en fråga för alla medborgare.

– Äldreomsorg kostar. Men ytterst handlar det om vilka värderingar vi vill att vårt samhälle ska bygga på, avslutar hon.