Sexuella trakasserier i arbetslivet

I praktiken skulle det handla om att mäta vilka problem som finns i arbetsmiljön och fundera på om missförstånd om saklägen och/eller andras attityder kan tänkas bidra till dessa. I ett andra steg behövs det information som kan korrigera missförstånden. Säg att en arbetsplats exempelvis har en rå jargong som blivit vardag trots att många egentligen skulle föredra en annan samtalston. En medarbetarundersökning skulle kunna samla in information om vilket tonläge de anställda skulle föredra och i därefter presentera resultaten på ett personalmöte eller liknande.

Inte som jag känner till på rak arm, tyvärr. Ämnen som ofta förekommer i den typen av studier handlar om utsatthet från patienter och brukare. Exempelvis inom äldrevården kan det vara svårt att bedöma om beteenden är avsiktliga, vilket försvårar det förebyggande arbetet. Vår egen forskning visar att män har relativt hög utsatthet från både kollegor/chefer samt från patienter/brukare inom vårdyrken, samt att kvinnor har hög utsatthet från brukare/patienter.

Folke, O., & Rickne, J. (2025). Sexual harassment across occupations: new evidence from Swedish nationally representative data. European Sociological Review, 41(6), 903-918.

Det finns många studier om akademin. Sektorn tenderar att ha en hög utsatthet jämfört med andra sektorer enligt enkätundersökningar. Organisatoriska faktorer och könssammansättning är exempel på två faktorer som särskilt diskuterats i forskningen om orsakerna till detta.

• En välkänd undersökning i USA (nationalacademies.org) Länk till annan webbplats.
• UniSAFE Länk till annan webbplats.
• Kunskapsöversikt från Vetenskapsrådet Länk till annan webbplats.

En orsak kan vara att arbetsgivare får få anmälningar om problemet eller att medarbetarundersökningar visar en låg grad av utsatthet på årsbasis. Dessa sätt att mäta behöver dock inte innebära att problemets omfattning är liten eftersom utsatta personer är obenägna att anmäla, inte definierar det som hänt dem som ”sexuella trakasserier” eller är rädda för att rapportera sanningsenligt i medarbetarundersökningar.

Ett annat skäl kan vara att en minoritet av de anställda utsätts och tycker att problemet är viktigt, medan en majoritet som inte utsätts inte tycker att det behöver prioriteras. Tyvärr har jag inte exempel på metoder som utvärderats vetenskapligt i Sverige, men ett exempel på existerande metoder är organisationen MÄN (MVP arbetsplats) eller Sila Snacket. Länk till annan webbplats.

Att undersöka problemets omfattning är ett bra första steg. Då kan det vara viktigt att uttrycka frågorna i exempelvis en medarbetarundersökning på ett sätt som undviker mätfel från eventuella snäva definitioner i den svarandes tankevärld om vad sexuella trakasserier är. Ju mindre arbetsplats eller personalkategorier, desto större sannolikhet att personer inte vågar svara sanningsenligt eftersom de riskerar att utpekas. Ett annat första steg kan vara att ha med inslag om kränkande beteenden/sexuella trakasserier/ohövlighet eller annat under personaldagar eller att ta upp dessa aspekter av arbetsmiljön i medarbetarsamtal.

Det kan vara svårt att definiera sexuella trakasserier både för den som utsätts och för den som utsätter någon för ett oönskat beteende. En viktig del av definitionen är att beteendet är just oönskat, vilket kan vara svårt att få syn på om personer exempelvis ”håller god min i elakt spel” och är rädda att skapa dålig stämning genom att säga ifrån.

Att säga ifrån försvåras också av att varje litet ”skoj” inte känns allvarligt nog att göra en grej av, men att dessa samlas över tid och undergräver den emotionella anknytningen till jobbet eller karriären. Tyvärr finns det inget enkelt sätt att avgöra vad som är ”okej” i den här gråzonen, förutom att försöka fråga om den saken på ett lättsamt sätt så att personen känner sig bekväm att uttrycka hur den kanske egentligen skulle vilja ha stämningen.

Diskussionen om negativa effekter rör främst två saker. Utbildningstillfällen kan ge backlash bland personer som inte vill bli tillrättavisade i hur de beter sig och från början har en tillåtande syn på sexuella trakasserier. Rapporteringssystem kan ge negativ effekt om de resulterar i negativa påföljder för den utsatta/utsatte (i den sociala miljön eller från arbetsgivaren) eller om rapporter trivialiseras och därmed skapar uppgivenhet hos den som anmäler eller bevittnar utfallet av sådana anmälningar från sidlinjerna.

Ja, män var mindre benägna att ta till sig berättelser där andra män utsattes för trakasserier. Unga män var också betydligt mindre benägna än unga kvinnor att ta till sig berättelser där män utsatte kvinnor, ett könsgap som vi inte såg bland personer över 30 år.

Tyvärr innehöll vår enkät endast ett ofullständigt mått på egen utsatthet. Bland dem som utsattes kunde vi dock se betydligt högre sannolikhet att ta till sig nya berättelser av alla typer.

När det gäller experimentet i den norska militären undersökte vi sexistiska skämt och kommentarer om kvinnors kompetens i yrket. Båda ligger nära den svenska definitionen av könsbaserade trakasserier.

Männens utsatthet är väldigt viktig och deras mönster ser mycket riktigt annorlunda ut. En skillnad är att kvinnor nästan alltid utsätts av män, men att män utsätts av personer av olika kön. Sannolikheten att utsättas från chefer och kollegor, samt från personer som inte är anställda på arbetsplatsen (exempelvis patienter eller brukare) är allra störst för män som jobbar i kvinnodominerade arbetsplatser och yrken. Två av våra studier diskuterar dessa mönster i Sverige:

Folke, O., & Rickne, J. (2022). Sexual harassment and gender inequality in the labor market. The Quarterly Journal of Economics, 137(4), 2163-2212.

Folke, O., & Rickne, J. (2025). Sexual harassment across occupations: new evidence from Swedish nationally representative data. European Sociological Review, 41(6), 903-918.

Vi undersöker ålder, men kan tyvärr inte mäta funktionsnedsättning. Resultaten för ålder är några av de starkaste i studien. Äldre personer kan dra sig till minnes betydligt färre berättelser de hört om sexuella trakasserier och anger ofta att de inte hört en enda berättelse. Detta är sant för både kvinnor och män. Äldre personer är betydligt mer sannolika att avfärda historier med män som offer eller som handlar om verbala snarare än fysiska trakasserier.

Modellen diskuteras exempelvis i den här artikeln:

Cortina, L. M., & Areguin, M. A. (2021). Putting people down and pushing them out: Sexual harassment in the workplace. Annual Review of Organizational Psychology and Organizational Behavior, 8(1), 285-309.

Den som vill ha Johanna Ricknes ppt-presentation kan mejla lena.lindkvist@forte.se