Coronapandemin har lett till ökad social distansering och att vi spenderar allt mer tid i hemmet. Nu larmar organisationer runt om i landet att våld i nära relationer ökar.
– Att tvingas till isolering i hemmet tillsammans med den som utsätter en för våld är en mardrömslik situation, säger Margareta Hydén, professor i socialt arbete vid Linköpings universitet.

Mäns våld mot kvinnor i nära relationer är ett globalt samhälls- och folkhälsoproblem med allvarliga konsekvenser för de direkt berörda och deras närmaste omgivning. Vad innebär den påtvingade isoleringen i hemmet för personer som redan utsätts för hot och våld från sin partner? Vad kan den utsatta göra för att hantera situationen och minska den farliga isoleringen? År 2016 var Margareta Hydén ansvarig för att ta fram en kunskapsöversikt för Forte om mäns våld mot kvinnor i nära relationer.

Hur skulle du vilja kommentera den aktuella situationen vad gäller våld i nära relationer, i ljuset av ökad sårbarhet i och med den isolering pandemin har lett till och som innebär att människor spenderar mer tid i hemmet? 

– Att tvingas till isolering i hemmet tillsammans med den som utsätter en för våld är en mardrömslik situation. Att endast ha en begränsad kontakt med omvärlden minskar möjligheten att söka stöd och hjälp och ökar risken för våld ytterligare. Om pandemin leder till att kvinnan eller mannen, eller båda, blivit arbetslösa innebär det en stor påfrestning som allvarligt ökar risken ytterligare. Även kvinnor som inte tidigare utsatts för våld, kan löpa större risk av samma skäl. Vi vet att våld i stor utsträckning är situationsbundet och vi vet också en del om de faktorer som kan leda till att en våldssituation byggs upp: isolering, ekonomisk och social press, hög alkoholkonsumtion hör till dessa faktorer. I och med pandemin tvingas nu avsevärt många fler människor än tidigare att hantera dessa faktorer i sina liv.

– Det jag skulle vilja uppmana alla och särskilt dem som tidigare varit utsatta för våld, är att hålla de kanaler öppna som är möjliga, regelbunden face-time, mobilkontakt etc. med vänner och andra. Allt för att minska den farliga isoleringen. Den som tidigare utsatt någon för våld, eller känner att han befinner sig i riskzonen, skulle jag vilja uppmana att snarast söka hjälp för att förändra sitt beteende. Det finns exempelvis relationsvåldsenheter i många kommuner. När stressen ökar och kanske alkoholkonsumtionen, är det risk för att möjligheterna att kontrollera ilska minskar och risken för att begå en allvarlig våldshandling ökar.

En rapport som BRÅ publicerade under våren visade att antalet anmälda fall av misshandel hade minskat med 10 procent jämfört med samma period förra året, medan anmäld misshandel inom parrelationer mot kvinnor hade ökat med hela 61 procent. Vad är din reaktion på BRÅ: s siffror?

Porträttfoto på Margareta Hydén
Margareta Hydén, professor i socialt arbete vid Linköpings universitet. Foto: Lars-Christer Hydén

– Att försöka få en uppfattning om hur många misshandelsbrott som begåtts under en viss period genom att använda statistik över hur många brott som anmäls, är problematiskt. Det enda man säkert kan säga är att under en viss tidsperiod hade ett visst antal personer ett så stort förtroende för polisen, alternativt befann sig i en akut risksituation, att de påkallade polisens uppmärksamhet i förhoppningen att få slut på våldet. Ytterligare ett alternativ är att någon annan gjorde anmälan av någon av dessa anledningar. En 61-procentig ökning är en hög siffra. Det är möjligt att vissa av dem som anmälde hade varit utsatta för våld eller känt till våldet under många år och att det på det sättet inte handlar om några nytillkomna brott, i varje fall inte alla. Det är snarare troligt att det inte är det. De flesta kvinnor gör inte en polisanmälan vid första slaget, om det inte är mycket grovt våld. En 61-procentig ökning säger mig att det är en ökad andel kvinnor som utsätts för så mycket upprepat våld att de eller någon i omgivningen påkallar polisens uppmärksamhet. Det är allvarligt. Om det är en 61-procentig ökning av brotten, är svårare att slå fast.

Hur är det med barnmisshandel, ser man några förändringar där? Får BRIS fler samtal?

– Bris rapporterade en 30-procentig ökning av samtal i april, kopplat till coronakrisen. Barn ringer och berättar om bråk och våld hemma. Så dessa samtal har något att säga om våldet mot andra i familjen. Min kommentar är att barn som bevittnar våld också är våldsoffer och att mamma blir utsatt för våld ökar dessutom risken för att barnen själva ska bli våldets direkta måltavla. Så jag skulle kunna räkna upp alla riskfaktorer från förra frågan, de gäller även risk för barnmisshandel.

Är det några forskningsresultat eller kunskapsluckor som du skulle vilja lyfta fram och som känns särskilt viktiga och angelägna i dag?

– Det känns nästan ännu angelägnare i dag att veta mer om den närmaste omgivningens respons på våldet. Om arbetslösheten ökar, minskar en stor kontaktyta och det finns risk för att isoleringen kommer att fortsätta. Den närmaste omgivningen blir då ännu viktigare.

Vilka forskningsfrågor är angelägna att studera i nuläget? Och hur kan de bidra i den aktuella situation som vi befinner oss i?

– Jag svarar responsforskning igen. Och kanske något oväntat: vi behöver mer forskning av grundforskningskaraktär. Vi vet för lite om vad våldshändelsen egentligen är för en händelse och inte minst responsens betydelse i olika slag av våldshändelser. Vet vi inte detta, vet vi inte heller vad vi ska göra för att få stopp på våldet. Vi kanske var lite för snabba när vi utsåg bristande jämställdhet till våldets orsak och ökad jämställdhet till den faktor som skulle få våldet att upphöra? Eller hade vi rätt och det är i de icke jämställda paren våldet förekommer? Eller förekommer det lika mycket våld i jämställda som icke jämställda? Vi vet faktiskt inte, för vi vet inte tillräckligt om vad vi har att göra med för slags händelse.