Replik i nättidningen Curie 23 februari 2021.

Om forskning ska vara samhällsrelevant måste den också ägna sig åt hur vi kommer dit vi borde vara. Att skilja mellan vad som är kunskapsbaserade argument för en åtgärds lämplighet och åsikter om vad som bör göras tillhör också god forskarsed. Det skriver Jonas Björck och Olle Lundberg, generaldirektör resp. huvudsekreterare för Forte i en replik på Vetenskapsrådets inlägg om debattklimatet i forskarsamhället.

Vi välkomnar Sven Stafström och Bengt Brüldes inlägg i Curie den 18 februari om behovet av respekt och ett sundare debattklimat, och delar deras uppfattning att det hör till god forskarsed att bidra med detta. Den vetenskapliga diskussionen och kritiken är en avgörande del i det vetenskapliga arbetet, oavsett om det handlar om det interna seminariet, den internationella konferensen eller ett peer review-uppdrag. Men i alla vetenskapliga sammanhang ska självfallet den kritik som framförs gälla ett konkret arbetes kvaliteter vad gäller teorier, hypoteser, data, metoder eller slutsatser, och framföras med respekt för de kollegor som ansvarar för arbetet. I den offentliga debatten är det självfallet rimligt att forskare visar samma respekt också för andra yrkesgruppers kompetenser och uppdrag.

Olle Lundberg och Jonas Björck

Vi instämmer naturligtvis också i att utsagor om hur det är ska skiljas från sådana som handlar om hur det borde vara, och att inte minst forskare borde vara skolade i att göra detta. Forskningen har en central roll för att bidra till vår förståelse av hur det är, men även andra former av systematisk kunskapsproduktion som offentlig statistik och journalistik behövs för detta. Diskussionen om hur det borde vara, däremot, är en fråga för politiken och den allmänna samhällsdebatten där alla samhällsmedlemmars röst ska väga lika.

Den delvis hätska debatt som pågått med anledning av coronapandemin har dock inte handlat om att forskare haft en annan uppfattning om hur det borde vara, utan det som debatterats är vilka åtgärder och metoder som är mest lämpliga, effektiva och nödvändiga för att nå dit vi borde vara. Frågeställning om val av åtgärd är inte en del av den deskriptiva uppgiften att ta reda på hur något är, men inte heller är det en rent normativ fråga. Man kan snarare säga att frågan om hur vi kommer från där vi är till där vi borde vara innehåller såväl kunskapselement som normativa avgöranden. Forskning liksom systematisk uppföljning och utvärdering om olika metoders resultat och effektivitet bör vara en central del av underlaget för beslut om vägval, men många gånger kommer det också att finnas normativa föreställningar om olika åtgärders lämplighet.

Vi vill även understryka att kunskap om vilka åtgärder som är att föredra för att uppnå ett givet mål inte faller ut automatiskt från forskning om hur det är, utan kräver just forskning, utveckling, uppföljning och utvärdering av olika åtgärder. Forskning om de stora samhällsutmaningarna behövs för att visa hur läget är, hur det förändrats, och för att blottlägga centrala mekanismer och processer. Allt detta tillhör den deskriptiva uppgiften i vid mening. Om forskningen verkligen ska bidra till att allmänhet, tjänstemän och beslutsfattare inom politik och näringsliv inte bara ska få en bättre förståelse av hur det är, utan även bättre verktyg för att göra goda vägval, då måste forskningen också ägna sig åt hur vi kommer dit vi borde vara.

Eftersom valet av åtgärder ofta har såväl kunskaps- som normativa komponenter, i synnerhet när det gäller komplexa samhällsutmaningar som ofta kräver en kombination av åtgärder, bör självfallet valet av åtgärder också debatteras offentligt. Men i synnerhet forskare bör även då vinnlägga sig om att skilja mellan vad som är kunskapsbaserade argument för en åtgärds lämplighet och åsikter om vad som bör göras. Det är också god forskarsed.

Jonas Björck, generaldirektör Forte
Olle Lundberg, huvudsekreterare Forte