Alla skolbarn i Sverige mäts och vägs regelbundet, vilket gör skolhälsovården till en fantastisk källa för att följa övervikt och hälsa. Men siffrorna sammanställs inte på nationell nivå.

– Det är synd, här finns en stor potential för mer kunskap, säger Agneta Sjöberg, docent och universitetslektor vid institutionen för kost- och idrottsvetenskap, Göteborgs universitet.

Hon tänker främst på barns övervikt och fetma. Men eftersom barns tillväxt reflekterar både fysiskt och psykiskt välbefinnande skulle även andra hälsoaspekter kunna följas upp, till exempel miljöpåverkan:

– Om människor som bor nära en industri är oroliga för farliga utsläpp kan ett register visa om barn i området växer lika bra som på andra ställen. Om de inte gör det, bör man så klart undersöka varför.

Digitala journaler

Idag har de flesta kommuner digitala journaler för skolhälsovården, så rent tekniskt borde det vara enkelt att sammanställa siffrorna, även om det finns många olika typer av digitala journaler.

– Sådana praktiska problem bör gå att lösa. Det är nog snarare politiska beslut som behövs, säger Agneta Sjöberg.

För några år sedan fanns tankar inom Socialstyrelsen om att utöka Medicinska födelseregistret med längd- och viktdata från barn- och skolhälsovården. Men det förverkligades inte på grund av politisk oenighet.

Vi behöver inte fråga individerna när uppgifterna väl ligger i ett register och det ger ett bättre urval eftersom aktivt samtycke medför en snedfördelning i vilka som deltar.

Agneta Sjöberg tycker att saken kan lösas enkelt:

– Låt föräldrarna ge sitt tillstånd till att barn- och skolhälsovårdens uppgifter om längd och vikt följer med in i födelseregistret, till exempel via en blankett i samband med barnets födelse.

Bättre urval

I så fall kan längd och vikt för svenska skolbarn – anonymiserade så att ingen kan kännas igen – följas under lång tid. Uppgifterna kan också samköras med andra register, förutsatt att forskare får tillstånd av en etisk prövningsnämnd.

– Vi behöver inte fråga individerna när uppgifterna väl ligger i ett register och det ger ett bättre urval eftersom aktivt samtycke medför en snedfördelning i vilka som deltar, förklarar Agneta Sjöberg.

Hon är hushållslärare i botten och arbetade i tio år som gymnasielärare i näringslära och måltidsproduktion. På 90-talet började hon forska om ungdomars matvanor och har sedan gått över till forskning om barns och ungdomars övervikt och fetma, tillsammans med bland andra professor Lauren Lissner och doktorand Lotta Moraeus vid enheten för folkhälsoepidemiologi, Göteborgs universitet.

Folkhälsoinstitutet och Livsmedelsverket uppskattar kostnaden för övervikt och fetma i Sverige till över 16 miljarder kronor. Enligt en del experter är fetman nu en folksjukdom.

Första nationella studien

Men när WHO:s Europakontor startade ett stort projekt kring barns övervikt och fetma 2007, ville ingen svensk myndighet bekosta den svenska delen.  I stället fick Agneta Sjöberg och hennes grupp i Göteborg, tillsammans med Agneta Yngve vid Karolinska Institutet, samla ihop finansiering från olika håll.

– Man kan tycka att nationell kartläggning är myndigheters ansvar. Men det här var en viktig studie, säger Agneta Sjöberg.

– För om vi inte har en generell utveckling att jämföra med, kan vi inte utvärdera de punktinsatser som görs i hälsofrämjande och preventiva interventioner.

WHO-studien genomfördes 2008 och var den första nationella studien av svenska skolbarns övervikt och fetma med standardiserade metoder, till exempel hur mycket kläder barnen får ha på sig vid vägningen och vilka vågar som används.

– Ofta vägs barnen med jeans och tröja, i värsta fall med skorna på och med stenar i fickorna. Och en skolsköterskas våg visade fel med 2,6 kilo, berättar Agneta Sjöberg.

Fetman fyrdubblad

De två forskargrupperna från Sahlgrenska och Karolinska delade upp landet mellan sig och reste runt till 94 utvalda skolor, där de mätte och vägde 4 600 barn i skolår 1 och 2.

Resultaten visade att 17 procent av barnen hade övervikt eller fetma. Och tre procent hade fetma.

Eftersom det var den första nationella studien, fanns inga direkt jämförbara data. Men regionala mätningar, bland annat i Västra Götaland, visar att andelen tioåringar med fetma har fyrdubblats i Göteborg mellan 1984 och 2000. Samtidigt har andelen med övervikt fördubblats.

Den nationella studien visade tydligt att skillnaderna mellan olika delar av landet är stora. Och gränserna går längs de socio-ekonomiska faktorerna: Ju högre inkomster och utbildningsnivåer bland föräldrarna, desto färre barn drabbas av övervikt och fetma. Det var 3-4 gånger högre förekomst av fetma i områdena med lägst socio-ekonomisk status, jämfört med områdena med högst status.

Sverige deltar inte

– Om vi haft ett nationellt register, hade vi tidigare kunnat upptäcka den här ojämna fördelningen, konstaterar Agneta Sjöberg.

Efter studien 2008 har WHO-projektet COSI (Childhood Obesity Surveillance Initiative) genomfört nya mätningar både 2010 och 2013. Här deltar nu nästan 20 länder, bland andra Slovenien, Albanien och Moldavien som brukar räknas till Europas fattigaste. Men inte Sverige.

– Jag vet faktiskt inte varför. Vi har i alla fall inte lyckats få finansiering till fler nationella studier, säger Agneta Sjöberg.

– Kanske anser man att det räcker med skolhälsovårdens siffror, även om de inte är sammanställda. Kanske har vi i Sverige lutat oss tillbaka i frågan och tycker att vi har fungerande system.

Agneta Sjöberg skulle gärna se att myndigheter som Folkhälsoinstitutet satsade mer på barns övervikt och fetma.

Aldrig tidigare

– Visst inser jag att det finns många akuta och allvarliga problem i samhället, till exempel drogmissbruk, som myndigheterna också behöver fokusera på.

– Samtidigt är det så att vi inte vet vilka följder den kraftiga ökningen av fetma kommer att få för befolkningen, för ingen tidigare generation har haft så mycket övervikt och fetma under sin uppväxt.

– Om vi har som mål att skolbarnen ska ner till läget på 80-talet, ska vi alltså halvera övervikten och få ner fetman till en fjärdedel av dagens. Så visst behövs det folkhälsoarbete här, säger Agneta Sjöberg.

Hon medverkar också i det FAS-stödda forskningsprogrammet CLOE, (Children’s Lifestyle and the Obesity Epidemic). Syftet är att följa utvecklingen av och förebygga fetma bland västsvenska barn och ungdomar, särskilt i socio-ekonomiskt utsatta områden.

Nya siffror i höst

Här har Agneta Sjöberg och hennes grupp fått stöd från Västra Götalandsregionens folkhälsokommitté för en ny mätning under våren 2013, i samma 23 skolor som var med 2008 och 2010.

Spänningen är stor i forskargruppen: Kommer de att se ytterligare ökningar eller har utvecklingen planat ut, vilket en del studier antytt.

– Ja, vi är nyfikna på hur det ser ut nu när vi har en tredje mätpunkt. Har ökningen fortsatt, eller har det gått tillbaka?

– Risken är att det fortsätter att öka, med tanke på lågkonjunkturen och kopplingen mellan socio-ekonomi och hälsa. Inte minst i Västsverige, där lågkonjunkturen drabbat våra stora industrier och deras underleverantörer, säger Agneta Sjöberg.

Resultaten kommer att presenteras i höst. Då får vi veta mer om övervikt och fetma bland barn i Västra Götalandsregionen.

Hur det ser ut i hela Sverige får vi gissa oss till.

Text: Mats Fahlgren