För arbetsgivare med svårigheter att rekrytera rätt kompetenser blir det allt viktigare att behålla sina seniora medarbetare så länge som möjligt. Med rätt åtgärder och stimulanser ökar chansen att fler vill fortsätta jobba efter 65-årsdagen.

Om vi gjorde en resa framåt i tiden till år 2050, skulle demografin se rätt annorlunda ut mot i dag. Enligt SCB:s befolkningsprognoser kommer då en fjärdedel av alla i landet att vara 65 år eller äldre. Det finns därför ett starkt samhällsintresse i att förlänga arbetslivet för att klara välfärden.

I dag är ålderstaket för anställning 67 år, men från regeringshåll finns en ambition att höja den gränsen till 69 år. Bland många som närmar sig pensionsåldern finns också en vilja att fortsätta arbeta en bit efter den allmänna pensionsåldern. Det visar studier från Umeå universitet, där sociologen Mikael Stattin forskar om ett arbetsliv och en arbetsmarknad för äldre.

– Vi har vid olika tillfällen frågat ett urval av den äldre befolkningen om hur de ser på sin pensionsålder. Mellan år 2002 och 2010 skedde det en tydlig attitydförändring. Vid den senaste undersökningen, år 2010, såg vi ett klart ökat intresse för att fortsätta jobba efter att man fyllt 65 år, berättar han.

Utbredd ambition att förlänga arbetslivet

Mikael Stattin tror att en anledning till att intresset för att arbeta efter 65 års ålder ökade under 00-talet är att det nya pensionssystemet kom igång ordentligt under perioden och att det med detta blev möjligt att arbeta som anställd fram till 67 år – en gräns som alltså kan komma att höjas ytterligare de närmsta åren. Ett annat skäl kan vara att diskussionen om att jobba längre upp i åren har fått en given plats i det offentliga samtalet.

Mikael Stattin

– En stor del av 65-åringarna är relativt friska och har en hög grad av arbetsförmåga kvar. Det gamla pensionssystemet förde med sig ett slags institutionell diskriminering i och med 65-årsgänsen. Det vi ser nu är istället en utbredd ambition att förlänga arbetslivet. Den ambitionen sammanfaller med en ökad andel äldre personer som rapporterar en pensionspreferens högre än 65 år, säger han.

Det är inte bara på samhälls- och individnivå som en förlängning av arbetslivet är på tapeten. För många organisationer har det blivit en kompetenskritisk fråga att antingen behålla nyckelmedarbetare som närmar sig pensionsåldern eller rekrytera seniora medarbetare som kan bidra med kunnande från långa karriärer.

Strategier för att få äldre medarbetare att jobba längre

Det finns också arbetsgivare som ser det som en nödvändighet att behålla äldre medarbetare, när arbetskrafts- och kompetensbrist gör det svårt att rekrytera. Samtidigt är det relativt få organisationer som har genomfört åtgärder för att locka medarbetarna i pensionsåldern att stanna kvar, menar Mikael Stattin. I den pågående studien ”Nycklar till ett längre arbetsliv” fokuserar han därför på att belysa i vilken utsträckning olika personal- och kompetensutvecklingsstrategier påverkar medarbetarnas motivation och möjligheter att jobba efter 65 års ålder.

Västerbottens läns landsting (VLL), en jätteorganisation med stora kompetensförsörjningsutmaningar, är själva föremålet för undersökningen. Bland annat har en enkät gått ut till de cirka 3 000 medarbetarna som har fyllt 55 år för få en bild av deras syn på den stundande pensionen och hur deras arbetsvillkor, arbetsmiljö och hälsa ser ut i dag.

– De som har fått erbjudandet är läkare, ett antal sjuksköterskor och några undersköterskor. Inom projektet finns också cirka hundra personer som valt att stanna kvar utan att ha fått någon speciell stimulans från arbetsgivaren. De kan alltså ha andra motiv till varför de vill jobba längre. Därför är också detta en mycket intressant grupp att följa.

Mer flexibel pensionsålder

Personalen inom VLL kommer att följas över tid och än så länge är det lite för tidigt att säga vilka nycklar som betyder mest för att behålla seniora medarbetare. Men den individuella anpassningen verkar väga tungt, enligt de första resultaten.

– Det finns stora skillnader mellan olika socioekonomiska grupper. Den största andelen inom landstinget som vill jobba till 67 år finns bland högre tjänstemän, främst läkare. Bland undersköterskor och sjuksköterskor är intresset lägre. Den arbetsmiljö som man arbetar i förefaller spela en stor roll för hur man ser på sin kommande pensionsålder, säger Mikael Stattin.

Han är övertygad om att vi, om bara några år, inte längre kommer att betrakta 65 som den självklara pensionsåldern.

– I dag finns det fortfarande en stark norm om 65 som en lämplig pensionsålder. Men givet att vårt nya pensionssystem gör pensionsåldern mer flexibel och dessutom stimulerar en sen pensionstidpunkt, försvagas sannolikt denna norm över tid. Inte minst om arbetsgivarna medverkar i denna process, säger Mikael Stattin.

Text: Linnea Bolter

Artikeln publicerades ursprungligen i Forte Magasin 4 som finns att beställa kostnadsfritt här.