Den 1 juli i år smög sig en ny skrivelse in i skolans läroplan. Eleverna ska numera visa respekt och hänsyn mot skolans personal och andra elever. Detta tillägg framstår nog som en självklarhet. Något som snarare hör hemma i ordningsreglerna på skolorna än i läroplanen.

Verkligheten är dock att det numer inte är en självklarhet att elever visar varandra respekt och hänsyn i skolan. Lärare som arbetat i skolans värld under en längre period kan vittna om att skolan som institution har ändrat karaktär. Den är inte längre en självklar plats där läraren som kunskapsförmedlare kan få stå ostört i klassrummet. Stök och sena ankomster förekommer på många skolor mer som regel än undantag. Förändringen har gått snabbt. Kanske under en tioårsperiod.

Det är möjligt att lagstiftaren reagerat på den dystra statistiken från Arbetsmiljöverket. Den visar att anmälningar om hot och våld i skolan mer än femdubblats de senaste fem åren. Samtidigt har anmälningar rörande kränkande behandling till Skolinspektionen nästan fördubblats under de senaste åtta åren. Vad döljer sig bakom dessa siffror? Är förklaringen så enkel som att anmälningsmedvetenheten ökat hos föräldrar?

Jag tror att tre faktorer spelat en avgörande roll för denna förändring.

För det första är jargongen en annan bland dagens elever jämfört med föregående generation. Den har blivit råare och sådant som fram tills bara för några år sedan var otänkbart att elever sa i klassrummet uttrycks i dag regelbundet. I OECD:s lärarundersökning från 2013 kom Sverige på den föga smickrande andraplatsen vad gäller förekomsten av hot och glåpord mellan elever.

För det andra har sociala mediers inträde inneburit en ny arena för skolan att förhålla sig till. Det är också en värld som är svår för lärarna att få insyn i. Samtidigt har de sociala medierna suddat ut gränsen mellan hem och skola. Kränkningar som sker på elevernas fritid spiller över på skolan. Något som inte minst visade sig i det uppmärksammade Instagram-målet i Göteborg 2012, när elever skapade upploppsstämning utanför en gymnasieskola efter att deras bilder lagts upp med nedsättande rykten.

För det tredje har skolan genomgått en tydlig juridifieringsprocess. Juridiken spelar en avsevärt större roll i skolan jämfört med tidigare. Detta har inte minst drivits på av Skolinspektionen och Barn- och elevombudet, BEO. Effekterna av dessa myndigheter innebär att vårdnadshavare fått ett kraftigt juridiskt verktyg genom att kunna anmäla skolan. Samtidigt har staten skärpt tillsynen av skolan och utdömer vite.

Konsekvensen av detta har blivit en skola i reträtt. De domar där BEO krävt kommunerna på skadestånd när en lärare har tvingats ingripa för att avbryta en stökig situation har skapat en ängsligare lärarkår samtidigt som lärarens naturliga auktoritet har urholkats.

Att man från statens håll skrivit fram en mening i läroplanen om ett gemensamt ansvar över arbetsmiljön på skolan räcker inte. Det krävs en tydligare rollfördelning mellan hem och skola men också en tydligare beskrivning av lärarens befogenhet gällande att stävja stöket. Juridiken behöver bli tydligare så att pedagogiken kan få träda fram igen.

Text: Hamid Zafar, barn- och utbildningschef i Mullsjö kommun, tidigare rektor för Sjumilaskolan i Biskopsgården, Göteborg