Polisens kroppsburna kameror har ökat tryggheten och för­bättrat bevissäkringen. Det visar en ny forskningsstudie. Men användningen kan få följder för rätts­säkerheten. Dessutom blir poliserna ofta själva filmade av allmänheten, vilket skapar en oro för hur bildmaterialet används.

Hur den svenska polisen använder kroppsburna kameror, vilka konsekvenser det har fått och hur de ser på att bli filmade av allmänheten har ett forsknings­projekt finansierat av Forte undersökt.

– Det vi identifierat som argument för användningen handlar mycket om bevisvärdering och lagföring. Det är också för att kunna lugna ned situationer och ge ett ökat skydd för poliserna i deras arbetsmiljö, säger Marie Eneman, forskare i informatik vid Göteborgs universitet och projektledare för forskningsstudien.

Marie Eneman, forskare i informatik vid Göteborgs universitet

Men det saknas ett tydligt juridiskt regelverk som ger riktlinjer kring användandet av kamerorna. Jurister på Integritetsskyddsmyndigheten (tidigare Datainspektionen) som forskarna pratat med efter­frågar också ett tydligare lagstöd.

– Det handlar om en bedömning av i vilka situationer kamerorna får användas. Nu utgår man mycket från andra lagstiftningar och hänger upp det här på allmänna principer. Men det här skulle behöva bli tydligare för att bli mer rättssäkert och inte hota medborgarnas integritet.

Ska polisen till exempel kunna använda kamerorna i människors hem när de åker ut på ett larm om våld i nära relationer? Polismyndigheten har visserligen infört en slags nationella riktlinjer, men avsaknaden av lagstöd har gjort att olika polisdistrikt utvecklat egna normer för användandet. Ofta är det polisernas fingertoppskänsla som får avgöra.

– Det blir ett väldigt stort ansvar för de enskilda poliserna, säger Marie Eneman.

Kamerorna har ett försinspelningsläge som gör att när polisen trycker på inspelningsknappen så finns bildmaterial inspelat 30 sekunder tillbaka i tiden. Det gör att polisen kan säkra bevis för till exempel våld mot tjänsteman eller misshandel när situationer eskalerar. Men kamerorna kan också användas för att förebygga oroligheter.

– Väldigt många har pratat om att det kan lugna ned situationer. Om poliser med kameror rör sig på Avenyn i Göteborg en lördagskväll så har det en lugnande effekt. En kvinnlig polis som jobbar i ett utsatt område kallade kameran för sin bästa vän.

Att kamerorna har minskat vissa typer av trakasserier och kränkningar har tidigare bekräftats i en studie av Brottsförebyggande rådet, Brå.

– En majoritet av poliserna som vi har intervjuat har varit väldigt positiva till att använda kamerorna. Det ger en ökad trygghet för dem i deras arbetsmiljö och har gjort att de kunnat säkra bevis som hade varit svåra att komma åt annars, säger Marie Eneman.

Foto: Shutterstock

Men forskarna ställer sig frågande till hur film­inspelningarna används som bevismaterial i rätten.

Ofta sätter domstolarna en stor tilltro till polisernas vittnesmål. Risken finns att det kan bli svårare att väcka åtal utan bildmaterial, vilket skett i Storbritannien.

– Det finns en oro för vad som kommer att hända med polisernas ord och berättelser. Om det inte finns på film kommer det att ifrågasättas då? Det pratar väldigt många om.

Det finns också etiska dilemman kring bevis­säkringen. En polis som deltog vid en insats efter en dödsskjutning i ett utsatt område i Göteborg berättade att det kom fram en person efteråt och ville prata.

– Men då insåg polisen att han måste stänga av kameran. Samtalet kunde vara viktigt i rätten, men om han spelade in och det sedan visades i rätten så skulle det kunna riskera personens säkerhet, säger Marie Eneman.

Men det är inte bara poliserna som använder film­kameror. Sedan det blev möjligt att filma med mobiltelefoner har det blivit väldigt vanligt att allmänheten dokumenterar polisinsatser.

– Poliserna som vi har intervjuat uppger att de upplever det varje arbetspass. Många säger att de får väl filma om de vill så länge de inte stör oss i vårt arbete.

Men det har skapat en oro bland poliserna över hur bildmaterialet kommer att användas. Filmandet kan upplevas som förtäckta hot vid insatser i till exempel utsatta områden där personer i kriminella kretsar uppger att de ska använda materialet för att identifiera poliserna. För en del kan det också upplevas som kränkande att bli uthängd på Youtube.

– Det är lite olika hur poliserna förhåller sig till det. Vissa ser det som en del av arbetet och säger att man får navigera kring det. Men vissa tar åt sig mer.

Det har också förekommit incidenter i Sverige där polis filmats av allmänheten och där det ser ut som övervåld använts. Det skedde till exempel för några år sedan i centrala Stockholm när en kvinnlig polis lät sin tjänstehund bita en berusad man och upprepade gånger slog mannen med sin batong.

Filmklippet åberopades som bevisning mot polisen i tingsrätten och hon dömdes till villkorlig dom för misshandel, men friades senare i hovrätten.

Samtidigt har allmänhetens filmer i flera fall kunnat användas som viktiga bitar i polisutredningar. Polisen kan be den som filmar att vidarebefordra bildmaterialet och har även rätt att konfiskera telefoner. En del material till utredningar hittas även på internet.

– Det är intressant hur polisen använder sig av det. Det är flera som berättat att de har kunnat dra fördelar av material som de har kunnat hitta på sociala medieplatt­formar, säger Marie Eneman.

Forskarna ska nu gå vidare i projektet och studera hur bildmaterialet hanteras av Polismyndigheten, hur det används i olika utredningar och bedöms i domstol.

Text: Krister Zeidler