Sjukfrånvaro är ett av våra allra största samhällsproblem. Trots det finns relativt lite vetenskaplig forskning i Sverige på området. Professor Kristina Alexanderson vill ersätta dagens tyckande med vetande och arbeta för att sjukfrånvaro blir ett etablerat forskningsområde.

Kristina Alexanderson blev Sveriges första professor i socialförsäkring 2003. Hon är verksam vid Karolinska Institutet där hon leder den tvärvetenskapliga forskargruppen ”Sjukfrånvaro, hälsa och livsvillkor”. Gruppen består av cirka 35 personer med kompetens inom olika vetenskapliga ämnen; psykologi, sociologi, medicin, socialt arbete, hälsoekonomi med mera.

Det finns fortfarande mycket tyckande och väldigt lite vetenskapligt vetande inom området sjukfrånvaro. Det vetande som finns är ofta på en så övergripande generell nivå att den inte riktigt är användbar i till exempel praktisk klinisk verksamhet.

– Det är viktigt att vi arbetar tvärvetenskapligt eftersom det är oerhört komplexa frågor som vi studerar och studier som är svåra att genomföra, säger Kristina Alexanderson. Idag driver vi på KI mer än tjugo olika forskningsprojekt om sjukfrånvaro. Min vision är att vi ska vara – och förbli – en av de ledande forskargrupperna i Europa när det gäller forskning på det här området. Det ska vara en etablerad verksamhet utan något slutdatum.

Sjukfrånvaro berör många individer och kostar samhället stora summor pengar varje år. Därför behövs det vetenskaplig kunskap som bas för beslut för enskilda individer och samhället i stort, menar Kristina Alexanderson.

– Det finns fortfarande mycket tyckande och väldigt lite vetenskapligt vetande inom området sjukfrånvaro. Det vetande som finns är ofta på en så övergripande generell nivå att den inte riktigt är användbar i till exempel praktisk klinisk verksamhet.

Kristina Alexandersons forskargrupp på KI gör studier inom områdena:

  • riskfaktorer för sjukskrivning och sjuk- eller aktivitetsersättning (SA)
  • konsekvenserna av att vara sjukskriven eller få SA
  • faktorer som påverkar återgång i arbete
  • sjukskrivningspraxis, hur professionella jobbar med sjukskrivningar
  • metod- och teoriutveckling

Detta studeras såväl generellt som för specifika diagnoser. I mars 2013 hade gruppen publicerat forskningsresultaten i cirka 230 vetenskapliga artiklar på engelska, drygt 50 vetenskapliga rapporter på svenska och 15 doktorsavhandlingar. Resultaten har använts i stor utsträckning av bland annat landstingen, regeringen och Försäkringskassan. Om man vill fördjupa sig i ämnet finns många rapporter, litteraturöversikter med mera under publikationer på www.ki.se/im.

– En av våra vetenskapliga utmaningar är att skilja på konsekvensen av den sjukdom som individen har från konsekvensen av att vara sjukfrånvarande med just den sjukdomen. Vi försöker titta på detta ur olika synvinklar genom att använda många olika typer av data. Bland annat studerar vi skillnader när det gäller risk för depression, självmord och förtida död vid sjukskrivning för olika diagnoser. Detta är mycket lite studerat tidigare.

Forskargruppen använder sig av flera omfattande databaser av hög kvalitet; bland annat tvillingregistret och rikstäckande data för hela Sveriges befolkning.

– Vi samarbetar också intensivt med andra sjukfrånvaroforskare i Europa. Internationellt nätverksbyggande för att utveckla forskningen på området är ett viktigt uppdrag för oss. Jag är bland annat president i ett europeiskt nätverk av sjukfrånvaroforskare; the Section of Social Security and Health, där vi varje år arrangerar olika aktiviteter, till exempel en pre-conference till the European Public Health Conference. Min förhoppning är att det här ska leda fram till att vi i framtiden ersätter dagens tyckande med vetenskapligt vetande inom området sjukfrånvaro.

För mer information: www.ki.se/im

 

Hur läkare sjukskriver

Kristina Alexandersons forskargrupp på KI har gjort flera intervju- och enkätstudier om läkares arbete med sjukskrivningar. Bland annat ställdes ett stort antal frågor om sjukskrivningspraxis till 37 000 yrkesverksamma läkare i hela Sverige. Det innebär att gruppen också kunde studera effekterna av de omfattande åtgärder som regering och landsting vidtagit. Flera av dessa åtgärder har baserats på resultat från forskargruppens studier. Till exempel inriktningen i landstingsmiljarden, där landstingen delar på en miljard kronor varje år för att förbättra sjukskrivningspraxis och det försäkringsmedicinska stödet som anger rimliga sjukskrivningstider för olika diagnoser. Studierna visade att läkare har nytta av beslutsstödet och att det underlättar kontakterna med patienter. I tidigare forskning om läkares arbete med sjukskrivningar har fokus varit på den enskilda läkaren eller dennes patienter. Kristina Alexandersons forskargrupps studier visade att fokus också behövs på förutsättningarna läkare har för att utveckla, vidmakthålla och utöva försäkringsmedicinsk kompetens. Alexanderson menar att här finns mycket stora brister och att läkare vill ha mer kunskap om många olika försäkringsmedicinska aspekter.