Bland personer födda på 70- och 80-talet blev motsvarande ett barn i en genomsnittlig skolklass någon gång placerat i social dygnsvård. Det finns stora kunskapsluckor om effekten av både familjehemsvård och institutionsvård.
Social dygnsvård för barn och ungdomar bedrivs i familjehem eller på institution, i enlighet med Socialtjänstlagen. Vården ges 24 timmar om dygnet, till skillnad från öppenvård eller dagvård. Bland personer födda på 70- och 80-talet blev motsvarande ett barn (3–4 procent) i en genomsnittlig skolklass någon gång placerat i social dygnsvård. Allt tyder på att siffran är relativt stabil över tid. De flesta barn som placeras i dygnsvård i Sverige är tonåringar. Familjehemsvård är fortfarande vanligast. Men institutionsvård har ökat radikalt sedan början av 1980-talet, även bland yngre barn.
Bilden av yngre barn som placeras i dygnsvård är den samma i de flesta västländer. Det är barn till ensamstående mammor med låg utbildning och försörjningsproblem, ofta i kombination med våld, missbruk och psykisk ohälsa i familjen. Det är ett problem när placeringar avbryts oplanerat vilket, enligt en svensk studie, drabbade vart fjärde långtidsplacerat barn under tidiga tonår. Vilka konsekvenser får det för barnet? Men det är svårt att utvärdera familjehemsvården, och i allmänhet har forskarna inte heller mycket kunskap om hur vårdinstitutionerna i Norden fungerar och hur det går för ungdomarna. Det finns således en lång rad kunskapsluckor som beskrivs i denna rapport.
