Under de senaste tio åren har samkönade föräldrapar fått ett rättsligt erkännande de inte haft förut. Men heteronormen lever kvar hos myndigheter och inom vården.

Det visar Karin Zetterqvist Nelsons och Annika Malmquists forskning om en ny generation regnbågsfamiljer*.

– Vi behöver bereda väg för att föräldrar och familjer ser olika ut, säger Karin Zetterqvist Nelson, professor vid Tema Barn vid Linköpings universitet.

När två män är föräldrar utmanas vår föreställning om föräldraskap mer än om två kvinnor är det.

År 2003 blev det på grund av en lagändring möjligt för samkönade par att ansöka om adoption och styvbarnsadoption. Möjligheten att adoptera sin partners biologiska eller tidigare adopterade barn innebar att samkönade par i Sverige kunde dela ett juridiskt föräldraskap. År 2005 genomfördes en lagändring som gav lesbiska par möjlighet att få barn med hjälp av assisterad befruktning på svenska sjukhus. Båda kvinnorna blir då från början skrivna som barnets föräldrar.

Tack vare dessa lagändringar har möjligheten ökat för regnbågsfamiljer att skapa trygga och stabila relationer.

Lesbiska par i fokus

Karin Zetterqvist Nelson och Annika Malmquist har i sin forskning fokuserat på samkönade par som använt sig av fertilitetsbehandling och styvbarnsadoption sedan lagändringarna trätt i kraft.  Det är lesbiska par som utnyttjat dessa möjligheter och som blivit centrala i forskningsstudien. De manliga homosexuella parens möjligheter att få barn är mer begränsade. Fertilitetsbehandling riktas till kvinnliga par och internationell adoption är ett svåråtkomligt alternativ.

– Anna Malmquist har intervjuat 96 föräldrar från 51 regnbågsfamiljer. Därtill har ytterligare 30 föräldrar intervjuats inom ramen för två psykologexamensuppsatser samt 12 barn, säger Karin Zetterqvist Nelson.

De intervjuade föräldrarna betonar att allt är bra. Men av deras berättelser framgår att de stött på hinder i mötet med det offentliga Sverige. Icke-biologiska mammor har exempelvis upplevt att personal inom barnhälsovården saknat ett professionellt förhållningssätt. De tycker sig ha fått kämpa för sin rätt att delta som jämbördig förälder och att ta hand om barnet. I mötet med vården har också icke-biologiska mammor uppfattat en brist på kunskap och kompetens, som när de exempelvis ombeds fylla i formulär riktade till män.

– Generellt sett är våra välfärdsinstitutioner inte beredda på homofamiljer. Heteronormen finns fortfarande kvar. Den vill vi dämpa. Där har vi en bit kvar att gå, säger Karin Zetterqvist Nelson.

Viktigt att öka kunskap i vården

Intresset för kunskapen om regnbågsfamiljer finns. Karin Zetterqvist Nelson och Anna Malmquist sprider sin kunskap genom föreläsningar och kurser.

– För att barn till samkönade par inte ska behöva känna sig annorlunda, är det viktigt med kompetensutveckling hos professionella grupper som kommer i kontakt med dessa barn och deras föräldrar, som exempelvis socionomer, personal vid fertilitetskliniker, läkare, psykologer, lärare och förskollärare.

Framöver vill Karin Zetterqvist Nelson studera det manliga samkönade föräldraskapet.

– När två män är föräldrar utmanas vår föreställning om föräldraskap mer än om två kvinnor är det. Och det blir spännande att studera detta ur barnets perspektiv.

*Med regnbågsfamilj menas här en barnfamilj utanför det traditionella kärnfamiljsmönstret, där barnet har samkönade föräldrar.

Text: Charlotta Zingmark