I vårt digitala samhälle, där Facebook och Skype i allt högre grad ersätter traditionella  vykort och brev, är männen bättre på att hålla kontakt med släkten. Men de gömmer det gärna bakom coola, tekniska termer.

– Jag tror att de gör så för att inte förlora sin manlighet, en retorik för att inte tappa ansiktet när de plötsligt måste göra det här sociala släktarbetet, säger Lina Eklund, forskare vid sociologiska institutionen, Stockholms universitet.

Hon studerar  hur familjers vardagliga liv påverkas i det nya nätverkssamhället. Inte bara digital teknik, utan stora samhällstrender som globalisering och individualisering – allt skapar nya kommunikationsmönster.

– Framför allt inom familjen är det tydligt hur individualisering och nya teknologier gör att vi kommunicerar mellan individer i stället för mellan familjer, säger Lina Eklund.

Person i stället för familj

Hon tar vykortet som exempel, det skickas oftast från en familj till en annan.. Eller den fasta hemtelefonen som går till en adress, en familj. Vem som helst kan svara i den.

Lina Eklund, Foto: Carlis Fridlund

– Med mobiltelefonen däremot, ringer man ju direkt till den person man vill prata med, var än den personen befinner sig. Det är en helt annan grej att ringa till broderns hem och höra hur det står till med familjen än att ringa till broderns mobil när han sitter på bussen på väg hem från jobbet, säger Lina Eklund.

De nya kommunikationssätten ”från person till person” förändrar uppdraget att hålla kontakt med familjen, det som på engelska kallas kin work.

– Förr var det väldigt tydligt kvinnornas uppgift, numera är det inte så.  Eftersom vi inte kommunicerar från familj till familj längre, blir männen tvungna att ha kontakt med sin sida av familjen, kvinnorna sköter det inte åt dem, säger Lina Eklund.

Tre generationer intervjuas

– Det emotionella arbetet kring släktskapet öppnas nu upp för männen. Tekniken är så klart också en bidragande orsak, liksom förändrade genusnormer, det vill säga vad vi förväntar oss att kvinnor respektive män ska göra.

I delstudien ”Kin Work in a Network Society” intervjuar Lina Eklund familjer från tre olika miljöer: svensk landsbygd och storstad samt familjer som flyttat från Sverige till USA.

– De här familjerna har olika behov av olika kommunikationsteknologier. För dem som flyttat till USA blir det extremt tydligt, men även de som bor i en svensk storstad har andra möjligheter socialt än om man bor på landet, säger Lina Eklund.

Hon är noga med att intervjua tre generationer i varje familj, för att se hur deras kommunikationsvanor förändras med tiden.

– Bland pensionärer och äldre är det väldigt tydligt att kin work är kvinnornas jobb medan det har förändrats ganska drastiskt bland medelålders och yngre, säger Lina Eklund.

Frågar om julkort och Facetime

Hon tycker att det ibland är svårt att intervjua människor om kommunikationsvanor eftersom det är något de flesta av oss gör nästan utan att tänka.

– Så jag frågar ganska specifikt om julkort, födelsedagar, mobiltelefoner och videosamtalsprogram som Skype och Facetime. Och då kommer mycket annat upp.

– Det är kul att se att många familjer har sina egna lösningar för att till exempel kunna inkludera de äldre i vardagskontakten. Att kunna dela vardagslivet står hela tiden i centrum.

Lina Eklund berättar om en 85-årig dam på landsbygden som hade en dator. När Lina undrade om hon hade internet fick hon motfrågan ”Hur vet jag det?”

– Okej, tänkte jag, hon håller nog inte på med teknik så mycket. Men sedan kröp det fram att hon hade en läsplatta med internetuppkoppling. På den hade ett av barnbarnen installerat ett strömmat flöde av foton, så alla familjemedlemmar kunde skicka foton på sina liv till den här plattan. Hon visste inte att hon jobbade i ett trådlöst nätverk, men hon var superduktig på att sköta plattan.

En samhällstrend är att traditioner blir allt mindre värda, ett offer på individualismens altare. Det påverkar också familjen som i allt högre grad är något ”gjort” (?)än något som bara ”är”.

– Traditioner formar och skapar inte våra liv på samma sätt som förut, vi har mer individuell frihet. Och det leder till att familjen blir mindre av ett tvång (?), säger Lina Eklund.

Om familjen inte aktivt försöker upprätthålla sina relationer tappar man lätt kontakten. Vuxna människor som inte regelbundet håller kontakt med sina syskon, kan förlora en nära relation från unga år.

– I dag bor syskonen inte på samma ställen, har inte samma yrken och inte lika många fasta traditioner där man träffas regelbundet och umgås.

Nya urbana mönster

– I dag är det så att folk som verkligen vill ha stora familjer ägnar mycket mer tid åt det upprätthållande släktarbetet, att hålla kontakten. Man ringer och umgås för att bibehålla familjerelationerna.

Men är det resultatet av ny teknik?

– Nej, snarare ett resultat av ändrade urbana strukturer. Vi bor på olika ställen och vi flyttar dit jobben finns. Och individualiseringen gör att vi i dag tycker att vi har rätt att umgås med dem vi väljer själva, inte att vi måste umgås med vissa.

– Men samtidigt ger den nya digitala tekniken en massa möjligheter, så helt plötsligt är det mycket lättare att hålla kontakten med till exempel sina vuxna syskon.

Brorsan på Facebook

– Och det ser vi tydligt i mina data: Människor som tidigare kanske inte hade så bra kontakt med sina vuxna syskon har nu möjlighet att ta del av varandras liv, tack vare sociala medier.

– De postar ett inlägg på Facebook, ser vad som händer hos de andra, och därför blir steget inte så långt till att ringa , för man behöver inte börja med frågan ”Vad har du haft för dig senaste året”? Det vet man redan från Facebook.

Man kan undra om den nya tekniken är enbart positiv för våra sociala relationer. Eller kan det vara så att den tränger undan fysiska möten och andra kontakter som vi av tradition värderar högre än att umgås via nätet.

Är den digitala tekniken ett mervärde eller ett hinder?

– Jag tänker att den är varken eller. Det är definitivt en förändring. Om den är positiv eller inte är nog inte så viktigt. Faktum är att mänsklig samvaro alltid har förändrats när våra verktyg och samhället förändras, säger Lina Eklund.

Hon tar det gamla vykortet som exempel igen. Eller julkorten, en kär och mysig tradition som är på väg ut, trots att den säkert sörjs av många.

Vykort passar inte längre

– Vykort och julkort håller sakta men säkert på att dö ut för att det är en kommunikationsstruktur som inte passar i vårt nuvarande samhälle, i vår nya kommunikationsteknologi.

– Men i stället för julkort får vi en massa andra saker, som är bra på många olika sätt, inte bara för att hålla kontakten.

– Vi har till exempel fått Skype som gör att farmor och farfar kan sitta och leka med sina barnbarn via nätet varje vecka, även om de bor långt ifrån varandra. Så jag tänker att det viktiga är vad som händer i alla de här olika processerna och hur vi förändras, snarare än om det är positiv eller negativ förändring.

Lina Eklund siktar på ett intervjua ett 50-tal personer. När intervjustudien är klar vill hon gå vidare med en större enkät, till kanske 1 000–2 000 personer, för att testa och kvantifiera slutsatserna från intervjuerna.

Text: Mats Fahlgren

Artikeln publicerades ursprungligen i Forte Magasin 4 som finns att beställa kostnadsfritt här.